I vår lilla del av världen och i vår kultur finns en djupt rotad övertygelse om hur konflikter kan undvikas. Problem ska lösas genom samtal och kompromisser. Helst utan att höja rösten. Det finaste en svensk kan göra är att sy ihop en kompromiss som gör alla parter lika missnöjda och nöjda.

Detta synsätt är föga gångbart internationellt, särskilt i internationella konflikter. Extra dåligt fungerar det när motparten står för en helt annan världsbild.

Det finns nämligen personer som inte går att kompromissa med. Som inte ser överenskommelser som något som måste hållas och inte har den minsta avsikt att hedra ingångna avtal. Tvärtom betraktar de överenskommelser enbart som ett steg på vägen mot sina mål, kanske ett sätt att för stunden få omvärlden att tro att den har uppnått något.

Adolf Hitler var definitivt en sådan man. I 50-årspresent fick Führern ett skrin som innehöll en hel hög med avtal som Tyskland ingått – och brutit. Hitler lär ha skrattat så att tårarna sprutade.

Otaliga insatser har gjorts att blidka Nordkoreas diktator Kim Jong-Un i syfte att minska spänningarna. Donald Trump gjorde ett ärligt försök genom att smickra den framtunge ledaren (som går under smeknamnet ”Den tredje fete Kim”, ungefär, i Kina). Ingenting tyder dock på att Nordkorea hade för avsikt att faktiskt göra det landet lovade där och då. Allt var teater från Nordkoreas sida.

Vladimir Putin är av ungefär samma skrot och korn. Det har funnits en utbredd naivitet kring den ryske ledarens mål och metoder, sannolikt i en from förhoppning om att omvärlden genom att ingå handelsavtal och olika samarbeten skulle kunna göra Ryssland ömsesidigt beroende av goda relationer med väst.

I takt med att förtrycket mot det ryska folket ökat, har omvärlden börjat se Putins rätta ansikte – och samtidigt fått se sig bakbundna i lukrativa olje- och gasavtal. Västvärlden har låtit sig köpas av ryska oljemiljarder.

Den 24 februari 2022 blev droppen för en alltmer obekvämt västvärld. Denna reaktion borde ha kommit redan 2014. Eller kanske tidigare. Appeasementpolitik stärker ledare som Putin, och detta har pågått i över 20 år nu.

För varje steg som Putin har tagit har han mött en splittrad och räddhågsen omvärld. Det är således inte så konstigt om den ryske ledaren kallt hade räknat med samma splittrade och svaga motstånd även denna gång. Tanken var ju att ta kontroll över Ukraina innan USA, Nato och EU ens hade hunnit få i sig morgonkaffet och hunnit samlas. Vilka var egentligen oddsen att detta gäng skulle kunna komma överens om någonting substantiellt?

Bland grova kriminella, exempelvis de ledande gestalter i gängkriminaliteten, finns en annan hederskodex än den som vägleder folk i gemen. De har en annan moral och helt andra drivkrafter än ”vanligt folk”.

Lika är det med diktatorer respektive demokratiska ledare. De förstnämnda spelar helt enkelt inte enligt samma regelbok. De har ingen regelbok. Att förvänta sig att de ska förstå och respektera våra demokratiska spelregler och internationell rätt är därför naivt, vilket gör FN till en sorglig teateruppsättning.

I sitt tal inför invasionen av Ukraina hotade Putin omvärlden med konsekvenser de aldrig upplevt om de på något sätt lade sig i. Västvärlden har trots detta försett Ukraina med vapen och lagt Ryssland under hårda sanktioner. Förmodligen är det militära stödet mer överraskande för Putin än sanktionerna.

Nato har varit tydligt med att de inte är beredda att skicka vare sig soldater eller stridsflyg till Ukraina. Skälet är att Nato inte vill att konflikten ska eskalera och spridas utanför Ukrainas gränser. I praktiken offras landet för att undvika en större konflikt.

Frågan är vad väst egentligen är rädda för här. Om Polen skulle skicka stridsflyg till den ukrainska armén, vad är de rädda för att Putin kan göra? Hans armé har redan kört fast i den ukrainska lervällingen. Dess prestation hittills är knappast imponerande. Tvärtom har dess inkompetens blottats. Enskilda Natoländer borde förse Ukraina med all militär materiel den behöver för att driva ut inkräktaren.

Ledare som Putin förstår bara ett språk: våldets. För honom är diplomati och kompromisser svaghet. Sådana ledare går inte att komma överens med och tro att signaturen på papperet är värd något. De kan endast bemötas med vapen.

Kanske är det så att Putin, precis som en rad andra diktator genom historien, måste störtas med våld. För den långsiktiga fredens skull.