Det bästa med pandemin i regeringens ögon var förmodligen att den fick kalla till presskonferens så ofta. Linslusministrarna kunde stå där och se allvarsamma och ansvarstagande ut. De fick visa att de behövdes.

Behovet av presskonferenser har uppenbarligen inte avtagit bara för att smittspridningen gjort det. Senast i torsdags var det dags igen för en pressträff med statsministern, migrationsministern och justitie- och inrikesministern. Temat var den beryktade gängkriminaliteten, som regeringen lovat knäcka ända sedan den kom till makten 2014.

Morgan Johansson har hållit så många presskonferenser om hur han ska knäcka gängen att han nog tappat räkningen själv. Han låter alltid lika självgod, alltid lika stolt över att hans regering gjort ”mer än någon annan svensk regering”. Och ändå ser vi händelser som korankravallerna. Ändå fortsätter mördandet på våra gator. Ändå växer otryggheten stadigt.

Regeringen har gjort mycket, det är sant. Den har tillsatt oräkneliga utredningar och lagt massor av förslag. Problemet är snarare att det alltid handlar om justeringar i marginalen och att den agerar som en kirurg under ett epileptiskt anfall. Det finns ingen styrsel, inget helhetsgrepp i regeringens kriminalpolitik.

Redan innan en ny lag kunnat utvärderas vill Morgan Johansson ändra den. Redan innan en utredning lagt sitt förslag vill justitieministern komplettera den med ett tilläggsdirektiv.

Så sent som i höstas tillsattes en utredning med syfte att komma åt sekretesshinder mellan myndigheter. Den utredaren skulle också sammanställa de förslag som tidigare lämnats. Ministern har alltså inte själv koll på alla förslag som hans departement har spottat ur sig, än mindre verkar han bry sig om huruvida de förslag som blivit verklighet faktiskt fungerar.

Detta går inte att tolka som annat än panik. Regeringen vet att den kan förlora valet på kriminaliteten och vill framstå som handlingskraftig. Den hoppas att detta bäst mäts i antalet presskonferenser och tillsatta utredningar. Alltmedan regeringen likt en popcornmaskin kastar ur sig nya förslag varje vecka fortsätter samhällsutvecklingen att skena rakt utför.

Minister Johansson återkommer ständigt till hur många fler som nu sitter i svenska fängelser. Som om detta var ett tecken på utveckling och framgång. Det är snarare ett bevis för hur våldsamt Sverige har blivit under socialdemokratiskt styre. Märk väl att grundteserna i kriminalpolitiken, trots våldsvågen, inte har förändrats.

Nu har vi hamnat i ett läge där polis och domstolar inte ens får kritiseras. Minsta kritik tolkas som illojalitet. De problem som finns handlar enbart om resursbrist, lyder direktivet uppifrån.

Sålunda ska en ineffektiv polismyndighet och värdegrundsmarinerade advokater och åklagare och politiskt tillsatta nämndemän i vårt rättsväsende ostört få fortsätta att rasera Sverige. Det är nästan så att man kan misstänka att det är själva målet.