Ukraina firar i dag sin självständighetsdag. Eller firar och firar. De försvarar landet mot en kriminell galenpannas armé av kanonmat. Självständighetsdagen den 24 augusti råkar sammanfalla med sexmånadersdagen av Vladimir Putins invasion.

Jag minns overklighetskänslan när jag på morgonen växlade mellan BBC News och CNN, som båda sände från Kyiv där flyglarmet ljöd. Om och om igen vevades bilder av ryska stridsvagnar och helikoptrar som gick över gränsen tidigt på morgonen. Det kändes som att slutet var nära för ett självständigt Ukraina. Hur skulle de stå emot den ryska övermakten?

Där och då antog många att den ryska armén var just så stor, effektiv och imponerande som den alltid framställs på segerdagen i maj eller i andra propagandasammanhang. Vi antog att angreppet var välplanerat. Inget av detta visade sig stämma.

Invasionen som skulle ta blott några dagar har nu pågått i ett halvår, och Ryssland har de senaste månaderna tagit väldigt lite territorium. Terrorbombningarna av civila fortsätter med enligt uppgift runt 30 000 granater dagligen.

Kriget kan inte kallas annat än ett fiasko för Putin. Hans förluster räknas i tiotusentals döda och skadade. Han har lyckats ena EU mot Ryssland och få Sverige och Finland att ansöka om Natomedlemskap. Därtill har vi sanktionerna, som slår hårt mot rysk ekonomi, och ett Europa som stegvis försöker frigöra sig från rysk energi.

Efter sex månader har Putins armé kört fast och initiativet har övergått till de ukrainska försvararna. Huruvida de har militär kraft att faktiskt befria de områden som ryssarna har tagit sedan den 24 februari återstår att se. Snart kommer en vinter som lär lugna ned striderna och få fronterna att påminna ännu mer om första världskriget.

En gammal sanning gör sig ständigt påmind: det är lätt att starta ett krig men betydligt svårare att avsluta det. Kriget som skulle ta några dagar kommer förmodligen att vara i flera år.

Ukraina kommer nämligen inte att ge sig, och det var detta budskap Zelenskyj sände i sitt tal på självständighetsdagen: ”Det är tufft men vi har knutit näven och vi kämpar för vårt öde. Vi kommer att hålla upp våra händer endast en gång – när vi firar vår seger.”