Susanna Kierkegaard tycker att vi måste sluta dalta med de odugliga männen. Ledarskribenten i Aftonbladet gör en utläggning om vilka frågor som dominerade valrörelsen. Det var männens frågor, är hennes slutsats.

I valdebatterna dominerade lag och ordning och energipolitiken. Kanske inte så konstigt under ett år där vi slår rekord i dödsskjutningar och där elpriserna tvingar folk från hus och hem eller åtminstone att lägga hela sin inkomst på att betala eluppvärmningen av huset.

Dessa realiteter bekommer inte en ledarskribent på Aftonbladet. Nej, Kierkegaard gör förstås en genusanalys av valrörelsen och finner att kvinnornas prioriterade frågor kom i skymundan. Vad hände med förlossningsvården, mäns våld mot kvinnor, kvinnors och flickors ätstörningar och utmattning? undrar hon.

Ja, ingen av dessa fanns bland väljarnas viktigaste frågor i detta val, enligt Valu. Eller i förra. Eller i förrförra. Det finns skillnader mellan mäns och kvinnors prioriteringar, men de är inte gigantiska. Den som vill kan gå till Novus, som under många år har mätt svenska folkets prioriterade frågor uppdelat på kön och ålder.

Skolan och sjukvården är alltid viktiga i svenska valrörelser, och dessa dök också mycket riktigt upp i de flesta debatter. Socialdemokraterna drev ju förbud mot vinster i välfärden och Kristdemokraterna, som vanligt, ett förstatligande av vården. Liberalerna talade mycket om skolan. Om Kierkegaard tror att en valrörelse ska handla om ätstörningar behöver hon ta sig ur sin aftonbladetbubbla ett ögonblick.

Svenska folkets mest prioriterade områden i valet 2022 enligt Valu.

Kierkegaard hävdar att kvinnor blir ”fattiga, mördade och deprimerade” i Sverige. Det är en synnerligen skev bild av hur det är att växa upp som kvinna i det feministiska Sverige.

Denna ideologi reglerar i dag allt från skolan och socialtjänsten till statliga myndigheter och, faktiskt, hela politiken. Detta genom den så kallade jämställdhetsintegreringen. Jämställdhetsintegrering innebär att ”ett jämställdhetsperspektiv ska beaktas i all politik som påverkar människors villkor.” Syftet är att leva upp till de jämställdhetspolitiska målen som riksdagen beslutat om.

Även om det är socialdemokratiska regeringar som inrättar dumheter som Jämställdhetsmyndigheten och driver på för kvoterad föräldraförsäkring, är motståndet från högersidan ljummet. I realiteten är enigheten om hur jämställdhetspolitiken ska bedrivas tämligen stor i den lagstiftande församlingen.

Kierkegaards språkbruk är talande både för hennes mansförakt och för vilket tonläge som det är acceptabelt att använda mot män som grupp. Om ingen annan grupp kan man använda ord som ”odugliga” och hånskrattande kalla lättkränkta.

Förutom att håna män gnäller feministerna ofta och gärna om sin egen bedrövliga situation (i världens mest jämställda och ett av världens mest feminiserade länder). Feministerna måste vara den gnälligaste politiska grupperingen i modern tid.

Kampen som feministerna driver, såväl politiskt som på debattplats, är i hög grad konstlad. På något sätt vilar Gudrun Schymans famösa talibantal alltjämt som en skugga över den svenska feminismen. Föreställningen att svenska kvinnor, ”strukturellt”, har det lika dåligt som systrar i kvinnoförtryckande diktaturer är utspridd. Exemplen som styrker detta är däremot få och oftast pinsamma av typen ”inga fria mensskydd på arbetsplatser”.

Räkna med att det feministiska gnället kommer svämma över på ledar- och debattsidor under de kommande åren när regeringen bytt färg från röd till blå. Frågan är hur många som orkar bry sig när Sverige fortsätter att ligga i täten i den så kallade Global Gender Gap-rakningen.

Svenska folkets tio viktigaste frågor i september 2022

Enligt Novus.