DN har på senare år traskat ännu längre ut i önsketänkandets tassemarker. Tidningens liberala ledarsida har hamnat i Annie Lööfs trådsmala mitten, vilket måste innebära en smärtsamt krampaktig tillvaro. Nästan som att befinna sig i en ståcell.
Den borgerliga fyrpartialliansen är historia, lämnad av Centerpartiet som i stället ägnade den senaste mandatperioden åt att släppa fram socialdemokratiska budgetar, statsministrar och rädda röda statsråd. Det nya politiska landskapet består i stället av två nya block, och C vill inte vara med i något av dem.
DN företräder just den linje som Annie Lööf har företrätt sedan hennes parti lämnade Alliansen, och som nog ingen utanför partihögkvarteret begriper eller tror på:
Nu köpslår Ulf Kristersson, Ebba Busch och Johan Pehrson med Jimmie Åkesson om ett detaljerat regeringsprogram. Slutprodukten lär innehålla mer eller mindre noll centerprioriteringar och mycket SD-politik. Varför skulle C vara intresserat av att ansluta till det?
Ett fördjupat samarbete med Socialdemokraterna i opposition vore också det meningslöst. Inget i sak skulle kunna åstadkommas.
Vad det däremot finns ett behov av är ett parti som erbjuder ett tydligt liberalt och borgerligt alternativ till en regering som på grund av samarbetet med Sverigedemokraterna knappast kommer att bedriva en särskilt liberal och borgerlig politik.
Centerpartiet ska alltså, enligt DN, inte närma sig högersamarbetet med M, KD, L och SD. Och inte heller inleda ett samarbete med Socialdemokraterna och vänstersidan. C ska stå tryggt i mitten, troget sina liberala värderingar och göra… ja, vad då?
Det finns inte mycket gott att säga om Fredrik Reinfeldt, men han hade ett talesätt som visade att han åtminstone begrep att den som vill få något gjort behöver hitta samarbetspartners att göra det med. Han brukade säga: ”Vad ska du göra och vem ska du göra det med?”
Centerpartiet har i dag inget svar på de där två frågorna. I synnerhet inte den andra. Ty Lööfs breda mitt utvecklades till en väldigt ensam och tynande tillvaro.
Därtill fascinerar det att DN och Centerpartiet envisas med att upprepa de gamla centerpartistiska dogmerna som om verkligheten inte redan hade trampat dessa sönder och samman.
”Fokus på att minska trösklarna in på arbetsmarknaden och på jämställdhet blev rätt naturligt – att ge fler makt över sin tillvaro. Liksom att välkomna dem som ville bygga sig ett bättre liv i Sverige.”
Centerns arbetsmarknadspolitiska reformer ledde till fusk och kriminalitet i Arbetsförmedlingens sysselsättnings- och matchningsinsatser. Trots detta drev C i januariavtalet igenom ännu mer av samma sak. I dag ligger AF i ruiner, och även om det knappast var en effektiv och välfungerande myndighet tidigare fanns det åtminstone en part att samarbeta med då.
Det låter måhända rart att vilja välkomna fler som vill bygga sitt liv i Sverige, men den svängdörrspolitik som Lööfs parti står för har vi prövat i flera decennier och ser dagligen konsekvenserna av: Hederskulturer. Segregation. Islamism. Bidragsberoende. Etniska och kulturella konflikter. Gängkriminalitet. Inget av detta ger människor ”makt över sin tillvaro”.
Centerpartiet kan inte ens trösta sig med ett brett stöd på landsbygden längre. Huvudmotståndaren SD gick i stället fram i många traditionella centerfästen, vilket måste sägas cementera det lööfska misslyckandet. Lööf ägnade flera år åt att önska hur saker borde vara i stället för att förhålla sig till hur de faktiskt är. Hennes efterträdare kommer ta över ett förvirrat parti som saknar verklighetsförankring både i sin politik och strategi.
Jag bryr mig inte ett dugg om vilken väg som nästa centerledare tar. På högersidan finns nu ett etablerat samarbete som lär vara i åtminstone fyra år. På vänstersidan har Socialdemokraterna två alternativ – antingen att försöka stärka sin egen profil eller att fördjupa samarbetet med V och MP. Min gissning är att Magdalena Andersson väljer det förstnämnda.
Var Centern passar in i denna politiska verklighet är det nog ingen som riktigt förstår. Partiet skulle ha kunnat bli en frisk liberal kraft som omprövar gamla förlegade ståndpunkter men blev i stället ett tillhåll för naiva världsförbättrare och testuggare om Las.
Ingen part, varken block eller parti, kan ju heller fullt ut lita på Centern. Dels pga deras historia under Annie Lööf – som kappvändare och med tokknasiga populistiska utspel av rang.
Men än mer nu pga att de saknar partiledare. Fröken Lööf gjorde att magplask och smet med svansen mellan benen och gömde sig. Nu ska ett parti på kraftig dekis först hitta en trovärdig partiledare, därefter en trovärdig politik (om det ens är möjligt) och sen dessutom – i opposition – bevisa denna politik. Ett i princip omöjligt kamikaze-uppdrag…och grundtesen måste framöver vara att vi således gladeligen kommer att kunna vinka av Centerpartiet från Riksdagen efter nästa val!
För min del tycker jag att vi i Sverige infört det dyraste system för korruption i världen, eftersom politikerna måste låtsas att de gör nytta. Så istället för att bara stjäla 10 eller 100 miljoner som i Sydamerika så måste man göra storaffärer med Nuon (för miljön?)och sumpa 200 miljarder, eller skövla Norrlands skogar och bygga gigantiska vägnätverk för att bygga kinesiska vindkraftverk för att Mauds son skall få ett jobb, eller skapa massinvasion av kulturellt inkompatibla människor för att Reinfeldt och Lööf skall få några miljoner av WEF (skall Lööf också bli rådgivare till BoA), eller, vilket är sossarnas paradgren, slänga ut miljarder av våra stulna skattemedel så att avdankade sossar får ”jobb” i FN och liknande, hur många miljarder gick till små önationer för Wallströms jobb, och var det åtta miljarder för Lövfens, och nu skall ha inte ens jobba där!! Så de pissar iväg våra pengar på ett sätt som potentater i Afrika och Sydamerika inte kommer i närheten av, vi brukade skratta åt de korrupta italienarna, men vem skattar nu? Så går det när man inbillat sig att staten är till för folket, vad jag vet finns ingen adekvat benämning på detta styrelseskick vi har, det är inte kleptokrati, för det ser jag som mera ärligt tjuveri, ej heller kakokrati, för det bygger på ett missförstånd att de är korkade men vill väl, jag har försökt för gehör för malokrati, ett styre av de onda, men vad skall man kalla det när ett helt land och folks framtid, en hel världs faktiskt, används som svepskäl för att kunna parasitera? Parasitokrati? Nej. det fångar det inte heller.
Så affärsiden i en ”parasitokrati” är ju att finna en nisch, ju mer utopisk desto bättre (därför trängseln runt massmigration och klimat) som politikerna kan sälja in som nödvändig som är så dyr att parasitismen försvinner bland de gigantiska kostnaderna, piss i Mississippi, så Centern är ju bara en grupp människor som har funnit en nisch, och tyvärr är det väl samma sak med SD, vars nisch är att kritisera de andras förstörelseverk. Har ni noterat sossarnas nya taktik, att projicera sin egen parasitism på SD, som man känner sig själv..
Så skatten är och förblir problemet, det verkar som demokrati och hög skatt är oförenligt.
Den f.d. C-politikern Per Gharton startade Miljöpartiet och i årets val, 2022, så kan man anta och tro att många C-anhängare stödröstade på Miljöpartiet.
Vad gäller staters skatteuppbördrättighet från sina befolkningar så är ju detta fenomen en verklighet genom hela historien som alltid varit, och förmodligen alltid kommer att vara, någonting oundvikligt?
Både i monarkier, tsardömen, kejsardömen och även hos hövdingar i olika stamformationer, har det alltid förekommit rättigheter att beskatta undersåtarna på det ena eller det andra sättet.
Även hövdingar har nog förmått att skaffa sig gåvokrav från sina undersåtar?
Alltså gåvor eller betalningar från sina stammedlemmar/befolkningar för att hos dem skapa en tilltro till att deras HUVUD, (deras hövdingar, deras styre), ska kunna förmå leda dem alla till välgång, till krigssegrar, till lyckade skördar, friskhet, samt till framgångar och till välfärd, osv., m.m.
Det är ”naturligt nedlagt” när det kommer till samhällsformation och statsbildning av alla de slag, och som då vill ses som tecken på trohet och villighet till följsamhet och lydnad under ledningarna och därmed underlätta deras möjligheter och förmågor att just kunna leda, osv.
Eller, fel av mig….
Gharton var tydligen tidigare Fp-riksdagsman, (L), men dock medskapare till Mp, med erfarenhet av riksdagsarbete och därför betrodd, och satt senare även i EU som representant för Mp.
C har ju haft miljö, som fokus, på sitt program. Så att anta att en hel del C-sympatisörer stödröstade på Mp i årets val, (för att därmed kvarhålla Mp över 4% spärr till riksdagen), det är inte alltför långsökt att tänka sig.
De sedvanliga banala självklarheterna, du måste KVANTIFIERA! Hur mycket skatt inkrävde man i de system du listar relativt dagens Sverige? Du tycks försöka motsäga min poäng men gör tvärtom, att bygga ett par slott (som dessutom kunde användas för försvar av riket) åt kungen kostade en bråkdel av den belastning som dagens politik utgör, vi hade alla kunnat jobba 10år och sedan rullat tummarna idag pga produktivitetsökningarna, om det inte var för skatt på skatt på skatt. Ett skattetryck på 70% är i själva verket över tid en gigantisk produktivitetsminskning då politikerna oftast tar de för folket och utvecklingen sämst tänkbara besluten.
Jag påpekar endast en mental, psykologisk och sociologisk princip för HUR skatteuppbörd alltid har fungerat i alla tider och inte alls deras varierande storlek vid olika tidpunkter och vid olika typer, sorter och slag av ledarskap.
ATT skatteuppbörd kan ske i större procentuella nivåer (än förr när t ex trälar, statare och slavarbete, dvs., mer eller mindre gratis arbetskraft förekom), det är för att det är möjligt. Samt att det inte upplevs vara tillräckligt plågsamt hos en tillräckligt stor andel av befolkningen.
Istället ses det som att uppbyggnad och utbyggnad av bostäder, vägar, skolor, universitet, administration, sjukvård, försvar, polis m.m., har skett inom allmänna samhällssektorer och att höga skatter har bidragit till detta vilket i sin tur har ansetts av tillräckligt många vara något bra.
Bloggarnas Kamala Harris:
I say it’s important because it needs to be said that it’s important as it really is important.
Här talar Tucker om hur AOC och andra demokrater (och republikaner) agerar på
samma sätt som jag pekar på ovan:
https://m.youtube.com/watch?v=theoRnX1NT0
Politiken, i detta fall Ukraina, är för dem
en svindel, en progressiv frälsaresvindel, men de skiter i vanligt folk, de skiter i flyktingar och svarta osv, och de skiter i de som dödas i Ukraina, för dem är det svindeln för dagen som räknas, som de kan profitera på. När skall svensken vakna upp till denna sanning?
@Coffee: Du pekar på något mycket väsentligt enligt min mening. Man kan tillägga det absolut dyraste initiativet, som våra politiker (ivrigt påhejade av systemmedia) åstadkommit: massinvandringen av ekonomiska migranter (benämnda ”flyktingar”) från dysfunktionella länder. Den kostnaden för skattebetalarna kommer att ticka på år efter år, och utöver själva kostnaden har vi systemhotande kriminalitet, otrygghet, no-go zoner mm att ta med i beräkningen.
Grundfelet är, som du påpekar, att politiker har en för hög andel av medborgarnas pengar att bestämma över, och detta med politiker med både låg utbildningsnivå och oftast i total avsaknad av erfarenhet från näringslivet – de har helt enkelt sällan eller aldrig haft ett vanligt jobb. Lägg alltså till inkompetens, och de negativa effekterna för medborgarna blir hisnande.
I den industrigren, som jag var verksam i, fanns ett uttryck bland USA-kollegor: det dyraste som finns är att skaffa sig en billig ingenjör. Visst, lönekostnaden blir överkomlig, men konsekvenserna av dennes felbeslut kan bli astronomiska.
Mycket kan man beskylla Lööf för men kappvändare var hon inte. Hon var nyliberal och invandringsvän in i det sista. Vill du se kappvändare så titta på Moderaterna eller Liberalerna. De vänder kappa så ofta att man aldrig vet vad som är ut eller in.
Hon satsade dock på fel kort och blev tvungen att hoppa av spelet. En procent åt andra hållet och hon hade varit minister idag.
Så hur skall vi alltså tolka uttalandet att hon hellre skulle äta upp sin högra sko än att gå i regering med SAP?
Regeringen bestod av S och MP. Inga andra. Hennes politik förändrades aldrig. Den var en blandning av utrerad nyliberalism och vurm för stor asylinvandring.
Vi borde hålla oss till de nya begreppen ”center-vänster” för kommunism/fascism av socialdemokraternas slag och ”center-höger” för cynisk pragmatism av moderaternas slag.
Det är bara gradskillnader inom ett gemensamt totalitärt paradigm där staten anses i princip ha all rätt att bestämma precis vad som helst inklusive lägga fast vissa regler eller målsättningar för detta gemenligen kallade grundlag och förstås rätten att taga ut ändringar i alla lagar i förskott, så kallad värdenihilism eller rättspositivism. Därför är det rimligt att placera dem i samma trånga spektrum.
Centern och Folkpartiet eller Nekrofilerna eller vad de nu heter blir då kanske ”center-mitten”. Det blir tydligt varför de inte alls behövs. Framför allt har de andra partierna inget behov av dem.
Centern är det parti som står längst till höger. Mer så än Moderaterna. De är utrerade nyliberaler. Den som inte förstår det förstår ingenting om politik. Många här på forumet är lika korkade som de ”unga kvinnliga akademiker i storstad” som röstar på partiet eftersom de tror att det är ett mittenparti.
När Jan skriver att man är korkad finns det all anledning att slå sig för bröstet. Det är en hedersutmärkelse helt enkelt. Sossar ljuger så ögona blöder som bekant och Jan är väldigt sosse som bekant .
Anders Lindberg på Jans Aftonblad slår idag fast att inflationen är Kristerssons fel och då har Kristersson inte hunnit tillträda som statsminister än medan Magda sitter kvar och sprattlar med benen.
Jan, precis som Lindberg, har som alla vet bara ett värde som kontraindikatorer. Så
KORKADE I ALLA LÄNDER FÖRENEN EDER !
Ja, låt oss kalla detta ”center-höger” så att vi inte sammanblandar det med den äkta, numera förbjudna, högern.
Ur min synvinkel härifrån den äkta, förbjudna högern, är hela denna center, från center-extremvänster till center-extremhöger precis samma totalitära idealistiska sörja. Kalla det kommunism, nyliberalism, fascism, socialdemokrati, socialliberalism, socialism, national-socialism, klassisk liberalism, woke, politisk korrekthet, intersektionalism, post-modernism, pre-modernism, modernism, maoism, stalinism eller vad du vill. Skillnaderna mellan alla dessa är akademisk.
Sanning! Rätt! Liv!
Man ska inte nedvärdera Annie som tillsammans med DN lyckats göra den breda mitten till den anorektiska mitten. En mitt där stjärnögda sk liberaler kan svamla som Martin Ådahl eller rikta karatesparkar emot kameran iförda toppluva.
Ja, vad ska man säga egentligen ?
Behöver man ens säga något ?
Vill man det ?
Men jag kan inte låta bli att undra hur det känns efter den episka kraschlandningen.
Är inte flera av de svenska partierna drömfabriker? Att företräda ett lilliputparti och brösta upp sig som ett jätteparti? Vad kan de åstadkomma?
Med tanke på så mycket elände detta parti ställt till med så skulle det kännas mycket skönt och inte minst väldigt befriande om C försvann från den politiska kartan.
”På högersidan finns nu ett etablerat samarbete som lär vara i åtminstone fyra år. ”
Njaaa….
Om det fanns ett etablerat samarbete skulle vi väl redan ha haft en regering ?
Det finns inget samarbete mellan Hibopartiet och SD och även om ett samarbete skulle krystas fram så är det inte mycket som talar för att det samarbetet skulle hålla i 4 år. Eller ens 4 veckor.
Mitt tips dagen efter valet var att Magdalena Andersson kommer bli statsminister och det tipset står jag fast vid.
Samarbetet är väl ändå etablerat. Hur långvarigt det blir beror på vad dessa fyra partier lyckas med tillsammans och om alla fyra anser att de vinner på att samarbeta i denna konstellation.
Det hela beror väl på hur man definierar ”etablerat” och du och jag kanske definierar det på olika sätt.
Dom har ju inte ens presenterat något regeringsunderlag (samarbetsformer/politik ) än så jag tycker att det kanske är lite väl tidigt att kalla samarbetet för etablerat… 🙂
M, KD, SD ?
Absolut, inga problem.
Men hur SD-hatarna i FP ska kunna etablera ett samarbete med SD begriper jag faktiskt inte.
Såvida SD inte backar fullständigt när det gäller partiets kärnfrågor eftersom dom tycker att det är bra att lägga sig platt för ett parti som är 4,5 gånger mindre och därmed förlora en halv miljon väljare….
Ja, vi kanske lägger lite olika vikt i ordet. De har samarbetat i olika sakfrågor under en tid, det är väl det jag menar här. De är inte främlingar för varandra som tvingas ihop av parlamentariska skäl nu efter valet utan gick till val på att skapa något slags regeringssamarbete. Olikt hur S, MP, C och L skapade sitt samarbete efter förra valet då ju två partier bytte block tvärtemot vad de sagt inför valet 2018.
Jovisst , allting är ju relativt och om man jämför med det rödgröna ”samarbetet” under de senaste 4 åren så fungerar säkert samarbetet mellan FP och SD ganska så bra….
Jag sätter dock fortfarande mina pengar på att Magda blir statsminister – om inte denna höst så någon gång innan 2026.
33 myror är betydligt fler än 134 elefanter.
Det är så man räknar vänsterblivet.
Vilka två sopor på bilden , rödluvan med tänder som en häst och mååd, den urdumme mååd med sina nybyggare.
”den breda mitten” består av dessa två glappande kärringar,fy och usch!
Hej.
”Liberalt önsketänkande” är fyndigt, eftersom all liberalism är önsketänkande.
Jag skulle gissa att det just nu pågår intensiva informella förhandlingar mellan socialdemokratiska representanter och liberalernas dito.
Liberalerna kvaddar oppositionsförsöken inom ett halvår, och i gengäld genomför socialdemokraterna sedan delar av liberalernas politik (sannolikt de delar där man tycker lika, vilket är snudd på alla sett till faktiskt förd politik, inte retoriken).
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Jag är rädd för att många sätter alltför stort hopp till samarbetsmöjligheterna för M SD KD och L. Risken att L och dess representanter har en totalt orealistisk uppfattning om sig själv och egen politiks betydelse är överhängande. Detta syndrom, att ha så höga tankar om sin egen roll i sammanhanget är djupt osunt och gränsande till narcissistiskt. Det är inte bara L som är osunda i detta avseende, men de är som parti dysfunktionella på så många plan att risken för haveri i regeringsförhandlingarna är uppenbar.
Men det totalitära politiska systemet inbjuder till och uppammar denna uppblåsta självbild hos politiker. Genom att ställa absolut makt över precis allting (totalitarism) i utsikt, lockar de politiska partierna i ett sådant system till sig bara folk som lockas av sådana utsikter. Psykopater som vill bestämma över andra för den sakens skull.
Vi måste återgå till ett lagbundet och lagbegränsat system. Vi måste alltså riva upp precis allting som SAP har genomfört i Sverige under 100 år. De öppnade Pandoras box genom att införa den helt ohämmade totalitarismen.
Annie Lööf hänger läpp.
Magdalena Andersson med.
Tjats the way I like it
A-ha Ahaa
Med tanke på att svensk politik innehåller åtta nyanser av rött, med ett socialistiskt parti (V) och sju fis-social-liberala mittenpartier, är det ett under att C inte lyckades hitta ett samarbete ”i den bjeda mitten”.
Hur kan man vara så urbota tondöv att man misslyckas i ett politiskt landskap där alla slåss om en smal korridor i mitten?!
L kommer att implodera då det är två små 2% partier som tycker helt olika och aldrig kommer att hålla med varandra, Sveriges mest meningslösa parti, med en ny stark meningslös två, C.