Religionens roll i skolans undervisning har i många år varit ett återkommande ämne för debatt. Debatten brukar ta extra fart när det uppmärksammas hur konfessionella friskolor anses gå över gränsen. Genom åren har detta gällt såväl kristna som muslimska skolor, och i vissa extremfall har skolor stängts som en konsekvens.

Det ska emellertid gå väldigt långt innan Skolinspektionen sätter ned foten riktigt ordentligt. Friskolor i Sverige tycks ha en relativt stor autonomi, trots att de förstås måste följa både lagen och läroplanen. Fall där det framkommer hur muslimska skolor könsseparerar undervisningen och till och med delar upp flickor och pojkar i bussen till skolan har avslöjats.

Nu senast är det SVT Halland som berättar om hur Plymouthbrödernas Oneschool Global i Långaryd instruerar lärarna att skydda eleverna från ”moraliskt farligt material”, bland annat sådant som ifrågasätter ”kyskhet och äktenskapets helighet”. Det är inte direkt självmordsbombare som denna skola utbildar, ej heller får flickor lära sig att de är mindre värda än pojkar. Men det är svårt att se att denna sorts undervisning inte skulle avvika från läroplanen.

Det uppstår emellertid något av en paradox här. Vi tillåter det som i vardagligt tal brukar kallas religiösa friskolor. Men de får inte bedriva religiös undervisning. Vi, alltså det svenska samhället, accepterar inte undervisning som tar moralisk ställning i vissa frågor, likt de kristna exemplen som nämndes ovan. Samtidigt tar svensk skola verkligen ställning i läroplanen. Även för feministiska maktteorier. I läroplanen för grundskola och förskola konstateras:

Genom utbildningen ska eleverna utveckla en förståelse av hur olika föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt kan påverka människors möjligheter. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska könsmönster och hur de kan begränsa människors livsval och livsvillkor.

Om mitt minne är korrekt, slapp jag under min skoltid privilegiet att utveckla min förmåga att ”kritiskt granska könsmönster”. Under de åren hade jag nog hellre kritiskt granskat köksfönster. Men så gick det också som det gick – jag blev med tiden en av de där jobbiga som ifrågasatte och ställde kritiska frågor om svensk feminism.

På samma tema slås i läroplanen fast att ”eleverna ska även ges möjlighet att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till hur relationer och sexualitet framställs i olika medier och sammanhang, bland annat i pornografi.” Också detta är ett feministiskt förhållningssätt, ty det är i princip endast feminister som uttrycker sig på det där sättet.

Därtill slås det fast i läroplanen att barnen ska förmås ”inse de värden som ligger i en kulturell mångfald”. Läroplanen är en påminnelse om hur uppfostrande svensk skola faktiskt är, trots att svensk offentlighet ofta låtsas om något annat.

Givet dessa små exempel, som är blott dragna i all hast ur läroplanen, går det att fråga sig hur upprörande det är att en friskola också förmedlar vissa moraliska och etiska ställningstaganden, om än inte identiska med dem i kommunala skolor. Nyckelmeningen här är förstås att de konfessionella friskolorna har en annan värdegrund än de värdegrundserkända kommunala skolorna, och det går inte för sig.

Det är spontant svårt att se hur en kristen eller muslimsk skola ska kunna leva upp till läroplanen. Om de nu verkligen ska vara kristna eller muslimska. Själva undervisningen får emellertid inte vara konfessionell i konfessionella skolor, det religiösa inslaget får endast handla om sådant som inte påverkar undervisningen. Kanske en morgonbön eller klädkod. Att predika feministisk maktteori i klassrummet går emellertid utmärkt, ty det står uttryckligen i den opolitiska och neutrala läroplanen.

Jag tror att det är bra med en nationell läroplan som slår fast en någorlunda enhetlig grund för svensk utbildning. Det vore orimligt om vi fick grundskolor som lär upp framtida IS-krigare eller nazister. Men dagens läroplan är för bred och politiskt färgad. Den är präglad av vår politiskt korrekta samtid, skriven med Värdegrunden rullande på en prompter.

Politikerna får nog ta och bestämma sig. Antingen ska vi ha skolor fredade från religiös och politisk indoktrinering. Då åker i så fall även det feministiska makttugget i papperskorgen.

Eller så ska vi ha fria skolor som kan drivas av såväl politiskt som religiöst färgade organisationer och företag. Då får etablissemanget i så fall acceptera att det startas skolor som lär ut andra värderingar än dem som för närvarande är de dominerande i det egna kotteriet.