Tidöavtalet har väckt ilska i Skolsverige, berättar DN. Ilskan gäller en liten passus om att socialsekreterare, vårdpersonal och lärare ska omfattas av anmälningsplikt vad gäller illegala migranter.

Vi får följa med till Lövgärdesskolan, där både rektor och lärare ondgör sig över Tidöavtalet. De låter nästan som oppositionspolitiker när de spyr galla över den nya regeringen, vars människosyn ”hör hemma i ett annat århundrade”, där rektorn Marika Andersson säger sig vilja ”dränka” Tidöavtalet och fnissar när hon spillt vatten på det. Man kan tro att vi har hamnat på Vänsterpartiets lokala kontor.

Det de reagerar starkast på är förslaget om anmälningsplikt. Det går att förstå det obekväma i att lärare ska anmäla elever till Migrationsverket eller polisen. Men det är inte det jag reagerar på i artikeln utan konstaterandet i förbifarten att skolan skriver brev till Migrationsverket för att hjälpa elever utan uppehållstillstånd att få stanna. Om anmälning till myndigheter inte ligger i skolans arbetsbeskrivning så borde väl rimligen även ifrågasättande av myndighetsbeslut, i detta fall från Migrationsverket, också göra det?

Hela den här problematiken bottnar i något annat än Tidöavtalet, nämligen att människor under så lång tid kunnat leva kvar i Sverige utan uppehållstillstånd. Egentligen uttrycker mamman i familjen som intervjuas i artikeln det bäst:

Det var aldrig vår plan att leva såhär. Hade jag kommit hit med alla barnen i dag hade jag accepterat att det inte finns någon chans. Men vi har levt här i så många år, jobbat och satt våra liv på paus. När man redan offrat så mycket, kan man alltid offra lite till.

Hon fångar problematiken med några få ord. Det svenska samhället har gett människor hopp i onödan och dragit ut på en ångestfylld väntan i stället för att ge ett tydligt och oåterkalleligt beslut tidigt. Denna dubbelhet har både skapat onödigt lidande och varit skadligt för hela samhället.

Migrationsverket och våra migrationsdomstolar har gett ett beslut på papper, men det svenska samhället har gett en helt annan signal genom att öppna upp välfärdsstaten för dem som stannar kvar trots att de saknar rätt att vara här. Det är inte alls konstigt att dessa människor valt att stanna kvar och etablera sig. För många har det sannolikt räckt med att barnen fått gratis utbildning för att det ska ha ansetts vara värt mödan att leva gömda.

Det borde inte vara lärares ansvar att ange elever, och det är begripligt att ett sådant förslag väcker oro och till och med ilska. Samtidigt måste även lärare förstå syftet med förslaget, nämligen att försöka komma tillrätta med det enorma skuggsamhälle som vi har sett växa fram under många år. Det syns över huvud taget inte i DN-artikeln, och det är symptomatiskt för när mainstreammedierna skildrar illegala migranter.

Hellre propagandister än angivare.

En rimlig gissning är att anmälningsplikten slutligen kommer få tummen ned och inte införas. I stället lär andra åtgärder bli aktuella, som att inskränka så kallade papperslösas rätt till välfärdstjänster. Därtill behöver vi få en mycket snabbare process med beslut och avvisningar så att människor utan uppehållstillstånd inte kan stadga sig i landet och till och med föda barn här. Det är det mest humana för de asylsökande och rätt för Sverige.

Tills den dagen kommer lär dock DN, public service och andra fortsätta publicera reportage om papperslösa med udden riktad mot den sittande regeringens försök att komma tillrätta med problemet. Rätten att få bo och bli försörjd i Sverige är universell, och ingen människa är illegal. Carpe diem.