”Blott Sverige svenska bananpizzor och fredagstacos har. Vi är idag ett mångkulturellt samhälle som hålls ihop av värderingar kring solidaritet”, skriver Aftonbladets oefterhärmliga Jonna Sima. Därför är första maj viktig, påstår hon.

Sima hävdar också att regeringen och Sverigedemokraterna är avundsjuka på denna dag. Det är alltjämt officiellt arbetarrörelsens dag, men givet hur glesa de grå tågen är numera är det nog mest ett uttryck för Simas eget önsketänkande. Det var länge sedan första maj var relevant för den breda massan, det var länge sedan det fanns en folklig förankring.

Däremot erbjuder denna röda dag alltid ett tillfälle att ställa några relevanta frågor. Vad representerar egentligen socialdemokratin i dag? Vem representerar de? Varför finns den till? Den socialdemokratiska eftervalsanalysen verkar inte ge några konkreta svar på någon av dessa frågor. Allt vi vet är att S ogillar SD, som numera är största parti bland manliga LO-arbetare, och att partiet vill ha makten för maktens skull.

Socialdemokraterna brukade kalla sig ”framtidspartiet”, men partiets förstamajtåg utstrålar inte direkt någon framtid och partiet ligger risigt till bland yngre väljare.

En dag som denna kan det vara intressant att lyfta en annan sak, nämligen Tidöpartiernas förslag att förbjuda politiska lotterier. Om det blev verklighet skulle det beröva Socialdemokraterna enorma belopp varje år och frånta dem ett privilegium de gett sig själva genom att rigga systemet till sin egen fördel.

Föga förvånande har det väckt enorm indignation inom vänstern. Magdalena Andersson har utmålat det som ett hot mot demokratin, och på socialdemokratiska ledarsidor är det nära till gråt. Reaktionen visar med vilken kirurgisk precision förslaget träffar – och därmed också hur viktigt det är att faktiskt gå iland med det. Här behöver SD fortsätta att sätta hårt mot hårt, ty regeringspartierna kan mycket väl fega ur.

Så här ska kampen mot S bedrivas. Propagandamyndigheter ska läggas ned, riggade system sättas ur spel, demokratin vinnas åter. Om detta borde diskussionen den första maj handla. Hur ska högern nu när den vunnit regeringsmakten bäst utnyttja den för att på det mest effektiva sättet bekämpa den socialdemokratiska makthydran?

Endast en orädd höger som är beredd att ta indignerade påhopp, slag under bältet och hysteriska utfall om demokratins förfall kan lyckas med uppgiften att bekämpa den socialdemokratiska staten. Men det kommer ta tid, och huruvida Tidöpartierna har den enighet och uthållighet som krävs återstår att se.