Den borgerliga trepartiregeringen med stöd av Sverigedemokraterna lade häromveckan fram direktiven för en ny kriminalpolitik. Det handlar enligt regeringen om ett perspektivskifte i synen på straff: från fokus på gärningsmannen till fokus på brottsoffer och samhällsskydd.
Detta är synnerligen välkommet och något som stora delar av samhället har önskat i flera decennier. Ända sedan jag blev politiskt intresserad i tonåren har jag noterat att diskussionen funnits runt köksborden bland vanligt folk. Många har upprört undrat varför rättsstaten bryr sig mer om de som begår brott än den som drabbas av det?
Straffskärpningar har genomförts av många regeringar, men ingen har tagit ett helhetsgrepp om rättspolitiken i syfte att förändra grunden i tillämpningen. Den socialdemokratiska regeringen ägnade åtta år åt att justera i marginalen, och skröt sig knallröda i ansiktet över detta.
Nu väljer Tidöregeringen att tillsätta en utredning med syftet att inte bara se över straffskalorna utan också ta mindre hänsyn till den dömdes personliga omständigheter och ta bort presumtionen att till varje pris undvika fängelse. I dag åligger det faktiskt rätten att i första hand välja andra alternativ än fängelse, och det är därför inte konstigt att svensk rätt främst använder sig av bottenplattan i straffskalorna.
Det är således viktiga förändringar som justitieminister Gunnar Strömmer föreslår. Sverige är ett annat land än när nuvarande tillämpning kom på plats. Vi hade inte skenande gängkriminalitet med skjutningar, sprängdåd, förnedringsrån, barn som rånar och mördar barn, hedersproblematik, parallell rättsskipning, klanstrukturer och så vidare. Redan då var det emellertid tokigt att inte beakta brottsoffrets perspektiv mer i rättspolitiken.
Hur ett samhälle väljer att tackla en växande kriminalitet handlar i grunden om vilken människosyn som styr, skriver Aftonbladets Fanny Jönsson. Det stämmer, och det säger mycket om ett samhälle när en häktad våldtäktsman kan få avsevärt högre skadestånd för en för lång tid på anstalt än vad det våldtagna brottsoffret fick för den kränkning hon utsattes för. Det säger mycket om ett samhälle när brottsoffer får strida för att få upprättelse samtidigt som dömda våldsbrottslingar rutinmässigt släpps ut i förtid.
Förtida frigivning är inget som är unikt för Sverige – i Storbritannien friges dömda regelmässigt efter halva strafftiden och andra europeiska länder har liknande regler. Men sådant går att ändra på, och det vore synnerligen välkommet om vi fick till stånd en ordning där förtida frigivning endast användes i undantagsfall där den intagna visat mycket stor vilja till återanpassning och en stor förståelse för vilken skada brottet åsamkat offret.
Med allt detta i åtanke är det därför beklämmande att regeringen väljer att begrava alltsammans i en utredning som inte ska vara klar förrän om två år. Det är svårt att tolka detta som något annat än en grund för ett framtida valmanifest inför valet 2026. Regeringen verkar alltså vilja göra rättspolitiken till en valfråga – igen. ”Om ni vill ha dessa förändringar, rösta på oss!”
Detta är inte riskfritt. Många väljare måste undra varför sittande regering inte genomför det den har makt att genomföra nu när den har chansen. Ulf Kristersson kan ju faktiskt förlora valet och ersättas av en socialdemokratiskt ledd regering med stöd av V, MP och C, tre partier som inte vill genomföra ett perspektivskifte i synen på brott och straff. Med en rödgrön regering skulle riksåklagare Petra Lundhs utredning sannolikt hamna i en skrivbordslåda och en historisk möjlighet att genomföra akuta och nödvändiga förändringar gå om intet.
Det är en omfattande översyn som ska göras och det går att förstå att sådant inte görs i en handvändning. Därtill sägs att utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 juli 2025, men det hör väl till ovanligheterna att en utredare blir klar i god tid innan. Men det finns goda skäl att hantera detta så skyndsamt det bara går för att hinna få förändringarna på plats innan nästa val.
I stället för att implementera förändringarna av brottsbalken så snart lagar och regler tillåter väljer regeringen att dra saken i långbänk. Under utredningstiden fortsätter vi att ha en föråldrad straffrätt som ser till gärningsmannens bästa.
Asså, professor Sarnecki och hans kohorter har redan varit framme och gjort ned bara tanken på en förändrad lagstiftning.
Då bidde alla moderaterna rädda, precis som alla kådisarna, och liberalerna var ju redan rädda sen tidigare. Fast litet kluvet förstås.
Man måste komma ihåg att utredningar är den svenska demokratins adelsmärke och bara undantagsvis genomförs av annat än myndighetsaktivister. Ska man skynda ska man skynda långsamt som redan sköldpaddan sa.
Förändringarna lär väl göra skillnad i marginalen. Möjligtvis. Ett är säkert – det måste byggas fler fängelser. Undrar om de lyckas ens med det?
Men som Hans Li skriver är nog chansen/risken betydligt större med sittande regering. De andra vill inte ens ändra något utan tycker allt är bra som det är.
Det bör man ha i åtanke.
Hans,
du har fel. Nuvarande syn på straffrätten är inte föråldrad. Det är det den moderna och progressiva straffrätten som är fel.
En generellt fel inom politiken är att man alltför ofta vill lösa ALLT inom ett område i ett svep och då behövs naturligtvis årslånga utredningar. Man saknar uppenbarligen förmåga att skilja mellan stort och smått.
Varför inte bryta ut kritiska saker först och lösa resten senare?
Det behövs inte så mycket utredande för att t ex ändra villkoren för villkorlig frigivning till att det är något man kan ANSÖKA om efter 2/3 av strafftiden istället för att som nu nästan automatiskt släppa ut fången efter 2/3.
Likaså behövs det inte mycket utredande för att straffbelägga rymningar (som idag inte ger något straff) så att det svider om det inträffar.
Men politiker skall absolut göra saker i ”paket”.
Korkat.
Reformerna kommer naturligtvis inte att göra någon skillnad. Vad det handlar om är signalpolitik. Den moderate (blå eller brun spelar ingen roll) väljarens hjärtefrågor är alltid a) lägre skatt b) hårdare straff. På punkt a har man misslyckats så därför måste man gå hårdare fram på punkt b även om det inte finns någon evidens för att brottsligheten sjunker därigenom. Ideologi trumfar alltid verkligheten.
Det man borde satsa på är emellertid att bygga fler fängelser. Den frågan har emellertid inte samma symbolvärde för den borgerlige väljaren. Alltså lägre signalvärde.
Det man borde satsa på är emellertid att bygga fler fängelser.
Lyssnade du ens på presskonferensen?
Varför ska man bygga fler fängelser när det inte finns någon evidens för att fler fängelser leder till sjunkande brottslighet ?
För att ta hand om den brottslighet som redan finns och förmodas stiga under den moderata ministären.
Så kamrat Jan förmodar det. Inte påstår som han brukar. Kamraten ansätts av tvivel där han färdas på
den enda rätta vägen. Alltid något.
Det behövs inte fler fängelser. Det som behövs är massiva utvisningar av i första hand dömda invällare samt tvärstopp på ytterligare ankommande invällare. Tyvärr så kommer detta inte att ske och det är precis därför man bygger fler fängelser, ty man vet, utan att säga det, vad massinvandring leder till.
Ok , fler fängelser påverkar alltså brottsligheten , men fler fängelseår påverkar inte brottsligheten ?
Det finns förvisso kanske ingen forskning som bevisar att Anders Eklund inte hade kunnat mörda Engla år 2008 om han hade fåt 20 års fängelse för sexualbrottet han begick 2004 , men det finns inte heller någon forskning som bevisar att man blir blöt när det regnar 🙄
Om det finns evidens för att längre straff minskar brottsligheten får du gärna visa den studien. Då talar vi självklart om makronivå.
Om det finns evidens för att lägre straff minskar brottsligheten får du gärna visa den studien. Då talar vi självklart om makronivå och hemskt gärna svenska siffror.
Jan, du hävdar, åtminstone implicit, att straff inte påverkar brottsligheten. Kan du förklara hur du, och övriga vänstermänniskor, resonerar.
Exv. ”Forskningen talar för längre straff” (timbro.se/smedjan/det-hjalper-att-lasa-in-fler-brottslingar/)
Ett bra exempel är Kina under Mao Tse-tung, och då speciellt under kulturrevolutionen. Mao Tse-tung införde så stränga straff att brottsligheten mer eller mindre försvann.
Du ber mig alltså visa dig en studie som bevisar att den kriminella har svårare att begå brott om han sitter inlåst än om han går lös…? 🙄
Den enskilda kriminella är förståss mikronivå. Men , vet du vad ? 2.965 enskilda kriminella utgör en makronivå.
Begriper du hur jag menar eller måste du se en studie som styrker det för att förstå?
vill byta ut alltför svenska namn ur almanackan och ersätta dom med mer muslimska. Det får man förstå. På svenska fängelser har man sedan länge ersatt klienter med allt för svenska namn med sådana med muslimska. Man har haft ledartröjan på som det heter. Det är den Aftonbladet Ledare vill åt. Ledartröjan.
Sverige måste böja sig. Det är att visa ledarskap. Ett nytt progressivt Sverige.
Dom gör bara vad Anders säger åt dom att göra.Och Anders gör bara vad sossarnas VU säger åt honom att göra.Och dom i sin tur gör bara vad någon imam eller ayatollah sagt åt dom att göra.Det är så sharia-sossarnas Sverige fungerar.
Det snabbaste sättet är att domarna dömer till de straff som faktiskt finns, och, inte som idag att strafflängden sätts till miniminivå, och att utvisning blir obligatorisk när förövaren är utländsk medborgare.
Till detta behövs ingen ”utredning ”.
Det här kan dras igång omedelbart, dvs, månadsskiftet augusti/september.
Juli/Augusti.
Kristersson har kängat till Jomshof igenom att säga att alla måste besinna sig enligt uppgift.