Det har talats om manlighetens kris under ganska lång tid nu, men diskussionen tar aldrig riktig fart. Förmodligen är den fortfarande, i vårt feministiska tidevarv, politiskt inkorrekt. Det är nämligen en anomali att föra en diskussion utifrån mäns välmående, att bry sig om män.
Ty enligt de feministiska maktteorierna är män som grupp privilegierad, vilket automatiskt diskvalificerar alla diskussioner som handlar om hur vi ska hjälpa män att må bättre.
Visst, det finns feminister som låtsas bry sig om mannen. Men det är alltid med en baktanke, nämligen med målet att få män att bli som feministerna vill att vi ska vara. Det är förstås inte att bry sig om utan att söka kontrollera män.
Det finns dock hårda fakta som visar att män far illa med allvarliga konsekvenser för hela samhället som följd, vilket vi ska komma till strax. Vi vet redan att män är kraftigt överrepresenterade bland självmord och drogberoende, men också för att dö i cancer och få diabetes. Men Pew Research Center har jämfört män och kvinnor på en rad andra områden och funnit stora skillnader även där.
I ålderskategorin 18-29 uppger 63 procent av männen att de är singlar. Siffran för kvinnor är 34 procent. Många män verkar inte heller söka en partner. Andra studier har visat att andelen män som uppger att de dejtar har sjunkit från 61 till 50 procent på bara några år, och andelen män i ålderskategorin 18-30 år som inte haft sex under det senaste är 28 procent jämfört med 18 procent för kvinnor.
Washington Post hade en längre artikel på temat nyligen (kan läsas gratis en gång) där det tas ett brett tag om problematiken (visserligen ur ett vänsterperspektiv). Resultaten som bland annat Pew Research Center har publicerat är intressanta och visar på hur snabbt förändringen går nu. Detta avser amerikanska män, men det som händer där tenderar att komma hit snabbare än vi anar. Och trenden är förfärande tydlig. Män drar sig undan. Fler saknar relationer. Fler har inga nära vänner alls. Många vet inte hur en man ska vara, vad som förväntas av en man.
Det är inte så konstigt att vi har hamnat här. De traditionella könsroller som blivit så utskällda de senaste decennierna fyllde trots allt ett syfte. Alla visste vad som förväntades av dem, och även om könsroller per definition är begränsande är dessa riktlinjer och osynliga väggar i vardagen kanske ändå att föredra framför att guppa omkring vilse på ett öppet hav, oönskad och förvirrad.
Visst kan man hävda att unga män borde ta sig i kragen och göra något vettigt av sitt liv i stället för att sitta hemma, tycka synd om sig själva och titta på porr. Men det är lätt att döma utifrån. Dagens unga män i vår del av världen har vuxit upp i ett samhälle som matat dem med allt som är dåligt med att vara man. De har fått höra hur män våldtar och begår brott. De har fått lära om den toxiska manligheten.
Hela samhällsdebatten, från de mediala och kulturella etablissemangen till alla politiska partier, har handlat om att skydda kvinnor och barn (primärt flickor). Det har lagts ett kvinnoperspektiv på i stort sett allting. Var finns männen i allt detta? Vem pratar om deras situation? Vem vågar?
I USA är läget månne ännu värre. Där stryks ordet ”män” ur politikers tal av rädsla för en efterföljande kritikstorm – förutom när det handlar om allt dåligt män anses orsaka. Fundera ett ögonblick på vad detta gör med halva befolkningen på lite sikt. Den som ständigt beskrivs som ett problem som måste lösas och vars bekymmer nonchaleras eller skämtas bort, kommer till slut att försöka leva upp till nidbilden av vad en man är: en dålig människa.
Därtill har vi paradoxen att feminismen predikar en sorts manlighet som feministerna själva inte ens vill ha. Kvinnor som grupp är inte intresserade av att bli tillsammans med feminina män. Om du frågar kvinnor vad de egentligen vill ha kommer svaren rimma ganska väl med tämligen traditionella mansideal. En snygg, lång man med fin kropp som tar hand om och skyddar sin familj och gärna också är den impulsive initiativtagaren.
Självfallet finns det massor av män som inte passar in på någon av ovanstående beskrivningar och ändå är gifta och har ett bra liv. Men på gruppnivå är den feministiskt korrekte mannen föga attraktiv på dejtingmarknaden.
Where I think this conversation has come off the tracks is where being a man is essentially trying to ignore all masculinity and act more like a woman. And even some women who say that — they don’t want to have sex with those guys. They may believe they’re right, and think it’s a good narrative, but they don’t want to partner with them.
Professor Scott Galloway
Det är således lätt att peka ut den feministiska hegemonin som roten till det onda här, även om det självfallet finns flera samverkande faktorer. Hbtq-ideologin bär en del av ansvaret genom att förvirra många pojkar och män om vad manlighet är, vad en man är eller ska vara i den moderna eran. Det kan inte vara lätt, i synnerhet efter Metoo-hysterin, för en man att veta hur han ska bete sig för att vara både attraktiv för det motsatta könet och inte kliva på några tår. Att ta för sig som många kvinnor gillar men utan att vara för framfusig, ty det kan ses som ett övergrepp. Att vissa inte vill ta risken är begripligt.
Statistiskt vill kvinnor inte dejta män som är kortare. Tre fjärdedelar av kvinnor anser att ekonomisk stabilitet är en viktig komponent när de väljer partner, medan endast en fjärdedel av männen har den preferensen. Och många kvinnor vill inte ha en man som har lägre eller ingen utbildning, vilket gör att den man som misslyckas med att utbilda sig minskar sina chanser på dejtingmarknaden radikalt.
Det mesta av detta är nordamerikanska perspektiv. Även om vår arbetsmarknad och kultur skiljer sig från den amerikanska en hel del finns det skäl att tro att resultaten i någorlunda hög grad även är applicerbara på vår situation i Norden. Automatisering, feminisering och utslagning av män från de högre utbildningarna är sådant vi känner igen även här. Därtill kan det finnas andra komponenter som är värda att undersöka, exempelvis hur statsfeminismen påverkar män i Skandinavien.
När män hamnar på efterkälken på både arbetsmarknaden och dejtingmarknaden riskerar vi att fostra en ny generation av bittra män som känner sig kastade på sophögen. Det är då vi kan få just den toxiska maskulinitet som feminister länge beskyllt vanliga hederliga män för. Allt för att feminismen söker något slags revansch för flera sekel av diskriminering, uppenbarligen utan att begripa vilka konsekvenser blir.
Precis som alla andra behöver män känna sig behövda i samhället. Om det saknas syfte och mening, om det inte finns någon som behöver en, vad mer finns det då att förlora? Det är dags att börja prata om de här sakerna. För det är inte bara männen som är förlorare i den här utvecklingen utan i förlängningen även kvinnorna. Och hela samhället.
Relevant artikel, jag tror att svenska män kommer att tvingas att bli mer maskulina, då våld alltmer blir en del av samhällsutvecklingen, en samhällsutveckling skapad av vänstern.
Vilken tur då att högern har sin guru Jordan Peterson. Det han säger – typ klipp dig och skaffa dig ett jobb – är i och för sig rätt. När det gäller feminismen så gäller det att knäcka koden. De säger en sak men menar en annan. Som man ska du vara feminist på ytan – säga de rätta sakerna – men när det gäller vara manligt stark. Är du fotbollsproffs eller rik kändis behöver du inte ens bry dig om det förstnämnda. Då ordnar det sig i alla fall.
Jordan Peterson är väl harmlös. Mycket av det han säger är väldigt allmängiltigt, men om det hjälper en del unga killar är det väl utmärkt. Och han retar en del feminister vilket får ses som en bonus.
”De säger en sak men menar en annan”. Väldigt mycket så. I synnerhet på gruppnivå och inför väninnorna kan de skifta snabbt ibland…
Upplever ofta att kvinnor generellt dras mer till kollektivism, strikt norm- och värdegrunds-regelverk, ingen får bryta mot den upprättade färdiga mallen. Medan killar i grunden är mer självständiga och lagspelsorienterade dvs individualism ses inte som ett hot på samma sätt t.om premieras – det viktiga är resultatet (snarare än att alla spelarna är backar) förenklat.
Har noterat mer och mer hur singelkillarna fallit bort i vänkretsen (liksom fester). Vet inte hur det gick till riktigt. Parmiddagar och familj är det som gäller. Om hon får bestämma, vilket hon får (den fighten är inte värt det).
Klart att kamrat Jan är arg på Jordan B. Så förutsägbart att man såg den komma.
Det betyder bara att kamraten hellre vill diskutera Jordan B än de feministiska inläggen på partiorganets ledarsida. Lindbergs flickor, finns det någon som vill stå upp för Lindbergs flickor?
Själv fick Jan lära sig att både klippa sig och skaffa sig ett jobb under sin långa, trogna och utdragna militärtjänst. Tur var väl det eftersom han inte blev vare sig fotbollsstjärna eller kändis utan bara arg på Jordan B.
Ja verkligen tur vi har honom. All heder och respekt till Jordan B Peterson!
”Är du fotbollsproffs eller rik kändis behöver du inte ens bry dig om det förstnämnda. Då ordnar det sig i alla fall.”
Om du med ”det” syftar på sex eller någon slags form av relation så stämmer det bra.
Men om du med ”det” syftar på kärlek eller ett lyckligt äktenskap så ordnar sig det absolut inte oavsett hur många miljarder du än har.
För ingen kan väl på allvar tro att Melanie Hamrick , 37, skulle vara särskilt överdrivet förälskad i sin pojkvän Mick Jagger, 80 , om han vore fattigpensionär…?
Kärlek är ett relativt begrepp som knappast går att mäta. I grunden handlar det om egenintresse och maktförhållanden. Det ska mycket till innan flickvännen till NHL-stjärnan börjar ställa (feministiska) krav på sin pojkvän eftersom det är hennes pojkvän som föder henne och möjliggör hennes livsstil.
Precis.
Och just därför ordnar det sig inte alls för NHL stjärnan.
Samtidigt är det väl lite väl fjolligt att försöka vara feministerna till lags så pass att man inte klarar att vara man?
Feministerna vill innerst inne ha män som inte är dem till lags.
”Feministerna vill innerst inne ha män som inte är dem till lags.”
Det är väl exakt vad Jordan Peterson säger (har jag för mig)? Fast han kanske använder ordet partner, och att kvinnor inte kan respektera en partner som bara agerar dörrmatta. Och att det även gäller omvänt, dvs män vill inte heller ha underdåniga kvinnor som enbart är kåta glada & tacksamma hundra procent av tiden.
En Så’n Karl
https://www.youtube.com/watch?v=Wsr3Jlw_WMw
Samtidigt som svenska pojkar och män hjärntvättas med feministiska ideal har vi växande grupp (muslimska invandrade pojkar och män) som styrs av starkt patriarkala normer. Den senare gruppen går under den feministiska radarn, och t.o.m. tillåts odla än mer radikala patriarkala ideal och hat mot svenska förhållanden. Allt enligt grundlagens multikultiparagraf, RF kap. 1 paragraf 2 sjätte stycket. Detta är mycket skadligt för Sverige och för svenskarna! Och tongivande feministiska representanter har inga problem med de många våldtäkterna som utförs av muslimska män mot svenska kvinnor, ty de ser den vite, etniskt svenske mannen som sin främsta fiende.
Ja, vilka losers de är de där svenska pojkarna och männen. Samtidigt, om det hade varit lite ruter i dem, så hade de sagt ifrån. Kanske är det inte så konstigt att Sverige är ett land lite på dekis som JK skulle ha sagt.
I dagens nyhetsskörd kan man hitta att det blir svårt att höja antalet värnpliktiga eftersom kraven är för höga. Lösningen är naturligtvis att sänka kraven och diskutera kriget ur genusperspektiv. Kanske ökar det tillströmningen av unga arga feminister redo att kämpa och dö för sitt land och sin frihet.
Jag gillar kvinnor som är längre än vad jag själv är. Jag är inte särskilt snygg. Men jag har ett otroligt självförtroende och det går bra för mig. Så kvinnor verkar gilla mig. Även de kvinnor som är längre än vad jag är. Så mitt tips till alla killar. Ha ett gott självförtroende. Strunta i vad fåniga människor säger om dig.
så att vi inte retar upp feministerna med allt var det innebär av ökade faror och kostnader. Miljöpartiet har ypperliga förslag som kan hjälpa oss män i stegen mot rätt riktning. Det måste bli så lätt att byta juridiskt kön att man snabbt kan vara till lags och det måste finnas så många kön att det passar alla.
Jag förstår inte riktigt vad blogginnehavaren är ute efter egentligen?
Försvarar han vita misogyna medelklassmän aka mansgrisar aka patriarkatet?
Artonhundratalet slog numret på sin Iphone och meddelade att det faktiskt inte är 2023 liksom?
En irakisk bloggerska protesteldar sitt svenska pass och lovar att aldrig komma tillbaka hit igen.
Man förstår att Sverige och den toxiska manligheten ligger illa till nu.
Regeringen uppmanar svensk-muslimer till källkritik fast alla vet att Koranen är den enda sanningen.
Prata om patriarkatet så missgynnas de misogyna.
En flicka på AB Ledare är orolig för att Facebook kan se allt hon skriver på Facebook. Precis som Facebook kan se allt alla andra skriver på Facebook.
Facebook är som alla vet högst frivilligt att använda. Det sägs att det går att leva utan.
Däremot vill flickan inte komma in på sin åsiktsfrände Ylva Johanssons förslag om chatcontrol.
Där tar det emot.
Att Zuckerberg tjuvkikar på allt som skrivs på Facebook gör flickan upprörd.
Att Ylva Johansson vill tjuvkika på allt kniper hon om.
Frågan är om det är sosseriets logik eller könets logik?