I en famös ordväxling med Lars Leijonborg gick Göran Persson till angrepp mot folkpartiledarens roll i oppositionen. Leijonborg hade nämligen, enligt Persson, fått rollen som dyngspridare i det borgerliga samarbetet. ”Leijonborg ska dra runt dynghögen”, påstod S-ledaren på sitt karaktäristiska vis.

I dag är det socialdemokratin som tagit rollen som skitsnackare och dyngspridare i svensk politik. Denna roll har partiet visserligen haft länge, både i regeringsställning och i opposition. Att skrämmas med den ondska som väntar om högern vinner valet har varit en strategi i varje valrörelse, och att fultolka motståndaren är något S är mästare på. Men Partiets fotsoldater, bland annat på Aftonbladets ledarsida, tycks ha skruvat upp tempot ytterligare på sistone. Inga gränser är för absurda att passera.

Anders Lindberg verkar sätta en ära i att dra debatten så långt ned i gyttjan som det bara är möjligt. Han har liknat Ulf Kristersson vid Franz von Papen och en (kanske) blivande lag om anmälningsskyldighet vad gäller kontakt med illegala migranter vid DDR. Därtill har han nyligen kallat insatserna mot det skenande dödliga våldet för ”blixtkrig”. Bland mycket annat.

Nu är Lindberg visserligen en utpräglad provokatör, och det är svårt att se hans inlägg som annat än försök att reta motståndarna. Men han sätter ribban allt lägre, och det påverkar oundvikligen debattklimatet eftersom han råkar vara chef på en av landets största ledarsidor och flitigt inbjuden av public service där han ges utrymme att vädra sin dynga.

Det efterlyses ständigt en sakpolitisk diskussion. Men hur tänker sig påstått seriösa medier att det ska vara möjligt att diskutera sakpolitik med någon som liknar en vid de tyska nazisterna? Var ska man ens börja?

Detta sätt att förpesta det politiska samtalet är givetvis inte slumpmässigt. Vänstern har förmodligen insett att det inte går att komma åt Jimmie Åkesson. Inför det senaste valet pekades i stället Ebba Busch ut som måltavla. Inte minst Aftonbladets ledarsida gjorde sig skyldig till ren förföljelse och otaliga personangrepp mot KD-ledaren.

Nu är det moderatledaren som ska få sitt. Det pågår sedan en tid tillbaka en alltmer intensiv kampanj mot Ulf Kristersson. Inte heller denna är ett dugg slumpmässig. Socialdemokraterna försökte inför valet att utmåla Kristersson som lat och opålitlig, och den bilden har de fortsatt att sätta. Inte minst i sociala medier, där nidbilder av statsministern sprids flitigt i socialdemokratiska flöden.

Med tanke på hur dyngspridare som Anders Lindberg beter sig saknar den uttryckta oron från vänsterhåll om det svenska debattklimatets utveckling all trovärdighet. Det är vänstern, inte högern, som sänker debattnivån. Det är vänstern som gillar politisk gyttjebrottning.

Tro inte för ett ögonblick att denna vänster vill ha en saklig debatt där argument stöts och blöts. Nej, den trivs som skitkastare, inte minst eftersom dess debattörer då kan ikläda sig offerrollen om någon behagar svara med samma mynt. Då är det nämligen fråga om ”hat och hot” och en fara för demokratin.

Detta hade inte varit ett större problem om såväl Magdalena Andersson som allehanda vänsterdebattörer erkände att det är så här de vill bedriva politik och opinion. Självbilden är emellertid den rakt motsatta. Det är således det outhärdliga hyckleriet jag vänder mig emot.

Du som är dyngspridare, stå för det. Och var beredd på att få skiten i retur.