Sverige rankas som det mest kriminella landet i norra Europa, enligt en rapport från Global Initiative. Det mest kriminella landet. Vi är på plats 1 av 8 bland länderna i norra Europa, plats 24 av 44 bland Europas alla länder och plats 118 av 193 länder globalt. Detta är inga smickrande siffror för ett land vars självbild är att vara ett internationellt föredöme i alla tänkbara frågor.

Det gamla politiska och kulturella etablissemanget lever mentalt kvar i en tid när Sverige kunde utmåla sig som ett föredöme, både vad gäller öppenhet, demokrati och trygghet. Spillrorna av denna världsbild noteras fortfarande på obskyra platser som Aftonbladets ledarsida och vissa socialliberala lokaltidningar dit verkligheten aldrig tycks nå fram.

Överlag tycks emellertid alltfler ha börjat inse att vi inte är ett föredöme längre. Inget att vara avundsjuk på eller att sträva mot att efterlikna. Tvärtom är Sverige i allt högre grad ett avskräckande exempel, och detta märks i utländsk rapportering. I stället för att fokusera på de problem som resulterar i denna rapportering har politikerna valt att beklaga rapporteringen.

”Sverigebilden” talas det ofta om. Tidigare regeringar har sagt sig velat värna utlandets bild av Sverige och detta så till den grad att kritik och nyktra invändningar närmast kommit att betraktas som en sorts landsförräderi. ”Ni skadar Sverige medvetet”, dundrade dåvarande justitieminister Morgan Johansson när SD i ett inlägg i Wall Street Journal 2017 hävdade att Trump hade rätt om utvecklingen i Sverige.

Så där har det låtit. Man kritiserar inte sitt eget land! Jo, det gör man. Om det behövs. Ty den man älskar kan och bör man ge konstruktiv feedback av omtanke, och bryr man sig om sitt land är det relevant att vara nykter och öppen om situationen när det börjar gå åt skogen. Vilket det har gjort länge nu.

Det är högst tveksamt om vårt politiska etablissemang någonsin kommer nå dit. Makten är alltjämt viktigast, och när ett parti hamnar i opposition ändras tonläget därefter. Följdriktigt är nu Socialdemokraterna synnerligen engagerade när det kommer till att beskriva alla Sveriges problem. Under S regeringstid var sådana utspel att likna vid myteri.

Viss probleminsikt kan skönjas. Men det är svårt att se att den verkligen har sjunkit in på djupet för då hade det märkts i de politiska förslagen, både vad gäller deras styrka och snabbhet. Där är vi inte än.

Grunden för Sveriges placering hos Global Initiative handlar inte bara om det vi läser mest om i medierna, alltså dödsskjutningar och bombdåd, utan också om välfärdsbrottslighet, bedrägerier, människohandel och smuggling. Och givetvis, narkotika. Det är en sorts kriminalitet som satt rot i själva hjärtat av den svenska välfärdsstaten och just därför kommer den bli ohyggligt svår att utrota.

Sverige är på väg att bli en skurkstat. Ett land där kriminella trivs och frodas och där vanligt folk blir lidande. Men etablissemanget lägger alltjämt dövörat till. Det är knappast en slump att nyheten som denna bloggtext bygger på blott blev en notis i landets största medier.