Det blev ingen vidare kväll. Redan när vallokalsundersökningen för det svenska Europaparlamentsvalet släpptes klockan 21 blev det uppenbart att den rödgröna sidan skulle gå bra denna kväll. Detta bekräftades bara ytterligare två timmar senare.

Valet blev en framgång för Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Alltså hela vänstersidan. Centerpartiet tappade mest men behåller ändå sina mandat. Kristdemokraterna tappade ett och Sverigedemokraterna behöll sina tre men tappade i ett val för första gången. Moderaterna gick lite framåt och Liberalerna klarade sig med en hårsmån kvar i parlamentet.

Störst rubriker fick föga förvånande MP:s och SD:s respektive resultat. Det är alltså första gången som SD backar i ett val vilket gör resultatet extra intressant. Den sansade analysen är att framgångsvågen med ständig tillväxt inte kunde pågå hur länge som helst. Nu tog det stopp. Partiet lyckades ändå behålla sina tre mandat, vilket är vad EP-valet handlar om. Inte procentandelar eller inbördes konkurrens om en nationell andra- eller tredjeplats.

MP blev lite oväntat tredje största parti, vilket partiet säkert självt vill se som ett tecken inför framtida riksdagsval. Men den kopplingen är ingalunda självklar. I EP-valet 2014 gick MP starkt, fick 15,4 procent och fyra mandat. I riksdagsvalet senare samma höst fick partiet 6,9 procent, vilket var sämre än resultatet 2010. Nu är det dessutom två år kvar till nästa ordinarie riksdagsval. MP får jubla hur mycket de vill här och nu, men detta resultat behöver inte alls resultera i en framgång 2026.

EP-valet är traditionellt sett ett mobiliseringsval. Det fanns inför valet förväntningar på ett ökat valdeltagande, kanske uppemot 70 procent. Så blev det inte. Tvärtom blev det ett minskat valdeltagande, som till slut landade på 50,7 procent. Möjligen kan detta ha drabbat SD en del.

Men framför allt har detta val handlar väldigt lite om EU-frågor. Europaparlamentsvalet är ett sätt att straffa den sittande regeringen. Detta har vi sett i en rad länder, inte minst Frankrike där Macron till och med lät upplösa parlamentet och gå till nyval. Det kan bli blodigt för hans parti.

En sådan effekt har ingalunda det svenska valet. Inget parti åkte ur, inget nytt parti tog plats. Det är på det hela taget väldigt odramatiskt. Av de 21 svenska mandaten bytte något enstaka färg. Kontinentalplattorna kommer inte rubbas av detta vågskvalp i den europeiska ankdammen.

Gruppen ”övriga partier” ser ut att samla 2,2 procent, vilket är en liten minskning jämfört med valet 2019. Folklistan blev således ingen röstmagnet, Jan Emanuel får jaga nya projekt. Det är ännu oklart hur kampen mellan dem och Medborgerlig Samling slutade samt hur Alternativ för Sverige presterade, men det kommer vi bli varse inom kort. Det är nu andra valet i rad som inget nytt parti tar plats.

Efter succéer för Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt initiativ har alla uppstickare misslyckats kapitalt. Frågan är om det kommer vara så intressant för småpartier att ställa upp i EP-valet om fem år.