Oppositionen ser chansen att profitera på trafikkaoset. Peter Eriksson har gjort det, nu är det Nalin Pekguls tur.

Det finns vissa trovärdighetsproblem i oppositionens kritik. De partier som i åratal har pratat om att möta ”klimathotet”, det vill säga en varmare värld, och därför har tyckt att det är helt i sin ordning att montera ned svensk energiförsörjning i form av kärnkraft, beskyller alltså den borgerliga regeringen för att ligga bakom det kaos som följt i kylans spår. Jag tror faktiskt att många politiker, övertygade om klimathotets existens, kallt har räknat med att Sverige har lagt vargavintrarna bakom sig. Detta får konsekvenser för både energiförsörjning och infrastruktur.

Det kaos vi har sett förklaras delvis av den ihållande kylan och snöfallet, som oundvikligen får konsekvenser på både vägar, järnväg och fordon. Det kommer vi aldrig ifrån. Men att skylla en för klen utbyggnad av järnvägsnätet på en regering som har suttit vid makten i blott tre år är så pinsamt genomskinligt. Vad gjorde Socialdemokraterna under sina senaste 12 år vid makten? Hur hjälper miljarder till ett vansinnesprojekt som Botniabanan alla de tusentals resenärer som pendlar mellan Sveriges tre största städer? Satsa gärna, men satsa rätt.

Oppositionen upprörs över regeringens vägsatsningar. Faktum är emellertid att en mycket stor del av godstrafiken i Sverige går längs vägarna. Skälet är att det ofta är billigare att transportera gods med lastbil än med tåg (och mången företagare kan vittna om hur deras gods har skickats fel eller helt har försvunnit när det skickats med SJ). Vi behöver således ett väl fungerande vägnät. Regeringens satsningar är därför välkomna. Emellertid behövs omfattande satsningar även på järnvägen, det är sant. Vi behöver dubbla spår och det bör också på allvar utredas om Sverige, precis som så många andra länder, bör satsa på snabbtåg.

”Med en rödgrön regering går tågen oftare, bättre och snabbare”, proklamerar Miljöpartiets Peter Eriksson. Jo, säkert. Med Miljöpartiet snöar det säkert mindre också.