Den traditionella slutdebatten är avklarad och en vecka av intensivt debatterande kan läggas till handlingarna. Nu är det bara att bestämma sig.

Annie Lööf har haft motvind under lång tid, men hon har klivit fram i valrörelsen, varit vass i debatter och säkerligen vunnit en hel del väljare på detta. Lööf har tänt till och gett skarpa svar. Hon har framstått som påläst och kunnig, även om överlämningen till Stefan Löfven i TV4-debatten var väldigt fånig.

Detta ökar inte mitt personliga förtroende för Annie Lööf eller Centerpartiet eftersom jag hellre tittar på hur ett parti röstar i praktiken, och inte bara hur det klarar sig i en debatt.

Även Jan Björklund var bra i gårdagens debatt. Ömsom vass, ömsom raljant fick han in ett antal smockor på oppositionen. Problemet är att Folkpartiet är ett feministiskt sosseparti som är uteslutet för en liberal väljare.

Gårdagens debatt belyste hur små skillnader det egentligen är mellan blocken. Stefan Löfven är inget att hota med. Det har Alliansen insett. Därför försöker de skrämmas med hans tänkta regeringspartners. Det går bättre. Såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet har en politik som hotar företagande, skola, försvar och tillväxten.

Löfven stod för ännu en svag insats i går. Han är fortfarande mycket mer facklig förhandlare än partiledare, och det ligger honom särskilt mycket i fatet i debatter. Reinfeldt har inte haft några som helst problem med att hantera S-ledaren.

Löfvens enda styrka är hans lugn och ständigt utsträckta hand till samarbete. Det sprider ändå någon sorts trovärdighet. Men problemet är åter att han tvingas dela kupé med miljöpartister och vänsterpartister.

Integrationsdebatten blev som vanligt en debatt om allt annat än just integration. Ty även om såväl vänstersidan som Alliansen betonade vikten av att flyktingar snabbare kommer i arbete presenterade ingen av dem ett enda konkret förslag på hur detta ska gå till. Sanningen är ju att mediantiden för flyktingar att bli självförsörjande har ökat under senare tid, precis som antalet orter som klassas som utanförskapsområden.

Det är därför försåtligt av Reinfeldt att upprepa att si och så många fler invandrare har ett jobb att gå till i dag jämfört med 2010. Ty han nämner inte ett ord om hur många som inte jobbar. Den siffran är nämligen inte så smickrande.

Jimmie Åkesson blixtrar till i integrationsdebatterna. Han gjorde ånyo ett klargörande i gårdagens debatt. Om invandringspolitiken sköts på ett bra sätt, det vill säga om mottagandet fungerar, människor lär sig svenska och får sin utbildning validerad, behövs ingen integrationspolitik. Då ska människor kunna klara sig själva. Och det måste väl ändå vara målet?

Till skillnad från övriga partier vill SD ha lika rättigheter för alla, oavsett ursprung. Det betyder att de motsätter sig en rad arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som s.k. instegsjobb, och vill att alla ska konkurrera på samma premisser (detta framkommer även i den minst sagt hetsiga debatten mellan integrationsminister Ullenhag och SD:s partisekreterare Söder).

Det är egentligen en rätt libertariansk tanke. Lika rättigheter för alla, samma premisser för alla. Kom till Sverige om du vill, men lär dig språket och försörj dig själv. Det vinner alla på.

Jag tror att Sverige behöver en rad genomgripande reformer på både arbets- och bostadsmarknaden. Dessa skulle kunna kodas som integrationsreformer, men de är nödvändiga oavsett om Sverige tar emot flyktingar eller inte.

En sak är dock tämligen glasklar: Störst flyktingmottagande av alla EU-länder och sämst integrationspolitik av alla i-länder är en synnerligen dålig kombination. Alliansen och de rödgröna har duckat för denna verklighet under hela valrörelsen. Därför kommer den hjälpa SD att göra ett rekordval i morgon.

Allt tyder på maktskifte, även om medierna försökt skapa lite spänning på slutet genom att pusha de mätningar som visat på ett minskande gap. Inte en enda mätning har dock sagt att det är dött lopp. Det enda som varierat är storleken på de rödgrönas övertag. Vi kan alltså räkna med rödgrön valseger, alltså annat vore sensation.


Jag kan leva med Löfven som statsminister. Viktigast just nu är att Fi hålls utanför riksdagen. Sverige kan vakna upp till ett riktigt mardrömsscenario på måndag med en rödgrönrosa riksdagsmajoritet. 


Tidigare bloggat:
Därför ska du INTE rösta på Fi på söndag
Att ställa krav är nödvändigt och viktigt