Traineeregeringen höll i dag presskonferens på vilken den presenterade ett åtgärdspaket för utsatta EU-medborgare som vistas i Sverige.

Justitieminister Morgan Johansson deltog, och det gjorde intressant nog även jämställdhetsministern Åsa Regnér, som är samordnande, och demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke. Deras närvaro ger en fingervisning om hur regeringen ser på tiggeriet.

I korthet går förslagen ut på att underlätta avhysningar av olovliga bosättningar, bekämpa dem som utnyttjar tiggare samt skydda EU-migranterna mot våld och trakasserier.

Det är bra att regeringen har förstått att vi inte kan ha en situation där privat och kommunal mark ockuperas av människor som slår upp läger, skräpar ned och skickar räkningen till markägaren. Det är också positivt att den har insett att det de facto förekommer tvång och kriminell verksamhet bland tiggarna (vilket TV4:s Kalla fakta kunder avslöja för några veckor sedan), något som tidigare varit tabu att hävda. Morgan Johansson hävdar att ”det är så här kapitalism fungerar”. Att människor utnyttjas, alltså. OK…?

Däremot är frågan vad regeringen tror ska komma ur den arbetsgrupp som ska bildas mellan Sverige och Rumänien. På presskonferensen framkom att Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill hjälpa Rumänien att bli en välfärdsstat (traineeregeringen on a mission).

Att många romer har sämre förutsättningar att klara sig än många andra i Rumänien är nog ingen överdrift. Men att skylla hela situationen på diskriminering är att göra det lite väl enkelt för sig. Det har nämligen framkommit att romer som tigger i Sverige själva har tagit sina barn ur skolan för att ta med dem hit för att tigga. Dessa barn bor nu under förfärliga förhållanden tack vare deras föräldrars beslut.

Så länge det är tillåtet att tigga, så länge mat och husrum erbjuds med skattebetalarnas pengar och så länge myndigheter ser mellan fingrarna när tältläger sätts upp, kommer det förstås även fortsättningsvis komma många till Sverige för att tigga. Det är inte så konstigt. Min förhoppning är att regeringen åtminstone lyckas skynda på avhysningarna så att oskyldiga markägare inte ska behöva vänta i månader på att få tillgång till sin egendom igen.

Antalet tiggare kommer sannolikt mattas av rena marknadsskäl. När de blir för många, tjänar de för lite. Dessutom finns risken att folk börjar ledsna och av det skälet ger mindre pengar.

Men om regeringen tror att ovanstående förslag i ”åtgärdspaketet” kommer lösa situationen, talar den i nattmössan. Det vore i och för sig inte första gången.

Tidigare bloggat:
Incitament i tiggeripolitiken
Tiggeriförbud eller inte