Reportaget i Uppdrag granskning (SVT Play) om bekymren med migrantläger runt om i Sverige lär bli kritiserat för att hetsa mot romer och ”slå mot fattiga”. Men jag hoppas att det kan bli en ögonöppnare för en bredare svensk allmänhet.

Det vi ser är en växande frustration över att polis, kronofogdemyndighet och kommun står handfallna när enskilda människors rättigheter kränks. Detta är djupt otillständigt och ovärdigt en rättsstat.

Det brukar sägas att vi redan har lagstiftning på plats för att kunna avhysa ockupanter och personer som vistas olovligen på annans mark. Det borde räcka med den kommunala ordningsstadgan för att komma tillrätta med tiggeriet, och möjligen olaga intrång eller egenmäktigt förfarande i fall när någon tar över en sommarstuga utan lov. Problemet är att lagarna inte används. Att polisen fegar ur av rädsla för att bli kritiserad för ”rasism” och ”antiziganism”.

Det är delvis sant att vi har lagar som kan hantera situationen. Men processen med en avhysning är de facto en domstolsliknande process som tar oerhört lång tid. Jag känner personligen till fall där människor inte betalat hyran på runt ett år, blivit uppsagda, hållit sig undan delgivning, överklagat och knuffat ärendet hela vägen till tingsrätten. Det går att bo gratis väldigt länge, med andra ord. Denna process skulle behöva gå mycket snabbare, oavsett om personen har besittningsrätt eller ej.

I fallet med EU-migranterna handlar det dock ej om någon besittningsrätt. De har, olikt den som sitter på ett hyreskontrakt men ger tusan i att betala hyran, helt sonika tagit sig rätten att bo på annans mark och ska därmed köras bort så snabbt det bara går. Detta ska inte behöva ta månader.

I SVT:s Debatt upprepades argumentet att man inte kan avhysa någon om man inte samtidigt erbjuder ett alternativ. Detta är möjligen ett resonemang som kan fungera inom socialtjänsten, där den hemlöse fortfarande är kommunens ansvar efter en avhysning. Men i EU-migranternas fall är det som att säga att man inte kan ta tillbaka en stulen bil utan att erbjuda tjuven en annan bil i kompensation.

Resonemanget håller inte. I Sverige ska lagen vara lika för alla. Vi måste också ställa oss frågan vad som händer med det land i vilket lagen inte upprätthålls. När den enskilde (mark- eller stugägaren) kommer i kläm och myndigheterna rycker på axlarna. Detta samhälle förlorar människors förtroende. I detta samhälle tar folk till slut saken i egna händer. I desperation. I frustration.

För vissa räcker det att odla skägg och sätta ett slags tyghink på huvudet så löser det sig. Naiva pappskallar dikterar i praktiken svensk rättstillämpning. Vi kan inte ha det så. En bra början vore att kontrollera att människor som får vistas i Sverige i tre månader inte stannar kvar längre än så.

Läs även:
Elisabet Höglund, Fnordspotting

Tidigare bloggat:
Gränslösa Sverige