Med tre veckor kvar till valet väljer SVT:s Uppdrag Granskning att sända ett reportage om dömda våldtäktsmäns härkomst.

Det är lite vågat, inte minst som en programledare i grannkanalen för en tid sedan frågade forskaren Joakim Ruist om han inför sin studie av offentliga kostnader för flyktingar funderat över hur resultaten kan användas i årets valrörelse. Onekligen hade det varit intressant att få veta hur diskussionerna på redaktionen gick.

Frågan om invandrares överrepresentation i brottslighet, inte minst i sexualbrott, har varit känslig i flera decennier, något som också belyses i reportaget. Det har under lång tid funnits ett tabu som både har lagt en våt filt över debatten men framför allt förhindrat politiska åtgärder. Forskare och politiker har anat hur det förhåller sig men de har inte velat veta.

En kvinna i Strängnäs utsattes för ett antal år sedan för något av det grövsta som tänkas kan. Hon våldtogs två gånger samma kväll av olika gärningsmän. Två av tre dömdes. De bodde då på ett närliggande asylboende. En av männen erkände efteråt vad han gjort för sin dåvarande rumskamrat. ”Han sa att allt är tillgängligt.”

Det är ingen vild gissning att det är just så många ser på Sverige och dess kvinnliga befolkning. Tillgänglig. Som ett smörgåsbord.

Vissa män som kommer från strikt patriarkala samhällen där kvinnors frihet är begränsad och där den kvinnliga befolkningen vare sig visar naken hud eller ens sitt hår, har svårt att hantera känslorna i brallan när de kommer till det sekulära lilla landet i norr där visserligen toplessbad tillhör det förgångna men där kvinnor visar både mage och ben. Kanske anser de sig även ha rätt att ta för sig.

Alltfler politiker anser nu att alla borde få veta vad som gäller i Sverige redan när de anländer. Det är ännu ett i raden av yrvakna förslag som lanseras alldeles för sent.

Skälet till att det inte ansetts behövas tidigare är att den rådande diskursen på integrationsområdet varit att det inte finns något typiskt svenskt att anpassa sig till. Alla ska, för att citera Annie Lööf från bara häromdagen, ”inte stöpas i samma form”.

Det har således varit OK att vara islamist, att som nämndeman förespråka sharialagstiftning och att tillämpa åtskillnad mellan flickor och pojkar i skolan. Majoritetssamhället har ömsom tittat åt ett annat håll, ömsom hejat på. Bidrag har östs, och fortsätter att ösas, över organisationer och föreningar med genomruttna värderingar.

Allt detta hänger samman. Samhällets tolerans för det intoleranta och den infantila synen på nyanlända från andra kulturer som vilka svenskar som helst, ty svenskheten är så öppen att det räcker med att åka tunnelbana för att få vara med, avspeglas även i oviljan att ta itu med sexualbrottens orsaker.

Beslutet att sända detta inslag så nära valet har föga förvånande fått Twittervänstern att reagera. Men även Sveriges enda kriminolog Jerzy Sarnecki reagerar. Han ges enormt mycket plats i programmet men är missnöjd ändå. Sarnecki tycker inte att inslaget borde ha sänts alls eftersom det sprider ”högerextremistiska konspirationsteorier”.

Sarnecki gör ett relevant påpekande: UG:s granskning täcker endast fällande domar i tingsrätten, vilket är en bråkdel av alla anmälda våldtäktsfall. Endast 15 procent av de anmälda fallen leder till fällande dom, och därtill har vi ett mörkertal. Alla anmäler inte.

Det går dock att fråga sig varför det skulle finnas en substantiell skillnad mellan gärningsmännen i anmälda sexbrott som inte leder till fällande dom och de som gör det. Det är ett antagande han gör. Diskrimineringsteorin, att personer med en viss etnisk bakgrund oftare anmäls och döms, finns det väldigt lite stöd för.

Jerzy Sarnecki har hoppat fram och tillbaka i ämnet under tiotals år. Det är uppenbart att han inte vill att fakta ska komma fram eftersom han tror att det kan gynna partier han inte sympatiserar med. Här är den arrogante professorn i gott sällskap, ty den sittande regeringen har bromsat en ny undersökning av sexualbrottslingars härkomst av sannolikt samma skäl.

Effekten blir den motsatta än den de önskar sig: folk börjar själva undersöka saken med konsekvensen att det blir osystematiskt utfört och med ett begränsat urval. Såväl kvällstidningar som public service och ett antal privatpersoner har gjort detta genom att helt sonika begära ut domar.

Forskare med resurser skulle kunna ge oss mer heltäckande svar. Men då måste de vilja veta och inte bry sig om vilka de eventuella politiska konsekvenserna kan tänkas bli.

Nu har Jerzy Sarnecki själv sökt medel för en studie. Det är svårt att föreställa sig en person som är sämre lämpad för uppdraget.

Tidigare bloggat:
Obekväm forskning
Ett rättsfall som borde toppa nyheterna
Stackars övergivna våldtäktsmän