Integration är ett i grunden fint begrepp. Det innebär att människor hjälps åt och tillsammans bildar något större, skapar en gemensam förståelse.
I verkligheten är integration ett urvattnat ord som stinker misslyckande, naivitet och slöseri. I många år har det talats om vikten av integration, men under denna tid har det samtidigt varit ytterst oklart vad de nyanlända egentligen ska integreras i. Frågor om svensk identitet och tillhörighet har tabubelagts.
Den tillsatta parlamentariska migrationskommittén, som ska presentera sina förslag den 15 augusti, ska visserligen enas om migrations- och inte integrationspolitiken. Men alla vet att de hänger tätt samman. Ju mer lössläppt asylinvandring och kravlös anhöriginvandring, desto större problem att integrera de nyanlända. Vi har facit i dessa frågor sedan länge (ändå framhärdar förstås Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet.)
Varje skärpning som införs möts alltid av bittert motstånd. Inte bara från politiken utan från hela den integrationsindustri som gjort sig beroende av en fortsatt stor asylinvandring för såväl sin försörjning som sitt martyrskap i en egenhändigt skapad offerroll. Ta alla ”nätverk” och föreningar där ute som lever på skattebetalarna och vars enda syfte är att odla utrikesföddas offerstatus i majoritetssamhället.
Ett dagsfärskt exempel är de fyra eritreaner som på debattplats i SvD beklagar sig över att de tvingas hitta både bostad och jobb för att få ta hit sina familjer. I fem år har de försökt utan att lyckas, skriver de. Det måste vara höjden av manlighet att stanna kvar i ett tryggt västland medan resten av familjen är kvar i närheten av hemlandet, föreställer jag mig.
Ändå förstår jag klagomålen om vi sätter dem i rätt kontext. I decennier har migranter kunnat ta hit anhöriga i praktiken helt kravlöst. Att det nu gnälls för att det ställs helt rimliga krav är högst väntat. Däremot verkar dessa fyra män inte förstå anledningen till försörjningskravets existens. De reflekterar inte över att konsekvensen av deras önskemål sannolikt skulle bli att familjen blir beroende av stöd från det allmänna.
Integrationen har varit föremål för diskussioner, utredningar och debatter i tiotals år. Men frågan om varför integrationen fungerar dåligt är fel ställd, menar Hamid Zafar. Vi borde fråga oss varför den ens fungerar. Han tillägger:
Ett av de största misslyckandena med den svenska modellen är att man aldrig har angripit frågor som rör lojalitet och identitet. I Sverige har ambitionen aldrig varit att människor som kommer till Sverige ska identifiera sig som svenskar som är lojala med den svenska nationen. Än idag kan du träffa på tredje generationens turkar som i första hand identifierar sig som turkar bosatta i Sverige – inte som svenskar med turkiska rötter. Detta är något som man lyckats avsevärt bättre med i länder som USA och Kanada. En stark känsla av tillhörighet till det nya landet.
Någon stark känsla av samhörighet med det nya landet finns vanligtvis inte hos de nyanlända efter många år i det nya landet eller, som Zafar skriver, ens efter flera generationer. Den svenska ängsligheten i dessa frågor har fått förödande konsekvenser.
Den som inte känner någon samhörighet med landet de bor i riskerar att odla ett utanförskap och en offermentalitet. Det är detta vi sett under många år i landets så kallade utanförskapsområden, ironiskt nog finansierat av just det majoritetssamhälle som utpekas som så rasistiskt och exkluderande.
Var är incitamenten för dessa påstått utsatta människor att arbeta och bidra till något större gemensamt när inga krav ställs annat än i den politiska retoriken vart fjärde år? Och i förlängningen: varför ska majoritetssamhället ens eftersträva samlevnad och samförstånd?
Läsare av denna blogg brukar förespråka segregation, och det är den väg jag ser framför mig. Inte bara rent fysiskt – att vi bosätter oss i områden med människor som ser ut och är som vi är en utvecklingen som pågått länge. Nej, kanske framför allt emotionellt. Vi kommer bry oss allt mindre om ”den andre”.
Det är oerhört svårt att börja odla en känsla av tillhörighet 30 år för sent, och det duger inte att som minister börja bära svenska flaggan på kavajslaget och tro att någon tar dig på allvar. Dessa politikers prioritet har aldrig varit den svenska nationen eller den troget skattebetalande befolkningen, de människor som håller hela kalaset igång.
Förståelsen för problematiken i det lilla är något större bland vissa kommunpolitiker. I Göteborg vill Socialdemokraterna ha språktest för den som söker arbete inom förskolan, fritidsverksamheten och omsorgen. I Botkyrka har S redan klubbat ett sådant förslag. Men detta är små justeringar som visserligen är välkomna men som inte kommer förändra något i grunden.
På det nationella planet har Löfvens parti mest snackat än så länge. De vet vad folk vill höra, men kompromisser till MP, C och L gör en verklig förändring omöjlig, och ärligt talat tror jag inte att Socialdemokraterna är ett dugg intresserade av en ny politik på området.
Det är anmärkningsvärt att vi efter så många års diskussion om just integration ännu inte har någon bred konsensus om vad begreppet egentligen betyder. Ty vad menar exempelvis Sveriges kommuner och regioner (SKR) med att IS-återvändare (en eufemism för terrorister i islams namn) ska ”återintegreras”? Betyder det att det officiella Sverige anser att dessa mördare var integrerade innan de reste till Syrien?
Med en sådan definition av integration blir begreppet helt oanvändbart. Det kanske är lika bra, ty vi behöver komma bort från det helt och hållet. Svensk integrationspolitik har nämligen under alldeles för lång tid handlat om majoritetssamhällets anpassning till de nyanlända i stället för tvärtom.
Jag skulle kunna skriva att vi behöver prata mer om integration och dess innebörd. Men det gör vi inte. Vi behöver inte prata, vi behöver agera. Integrationsbegreppet behöver ge plats åt en policy för assimilation.
Trots att assimilationsdiskussionen ännu inte har har kommit igång på allvar är det en fundering som dyker upp och som inte ger mig någon ro: tänk om det redan är för sent?
Tidigare bloggat:
En öppen assimilation
Språket är en väldigt levande materia.
Det är en absolut nödvändighet att orden ändrar form och färg mest hela tiden.
Eftersom ideologin kräver att man följer kartan istället för terrängen är det hela tiden tvunget med ständiga förändringar av denna karta så att terrängen stämmer.
Rätt var det är uppstår det dock problem, kartan är oläslig.
Inte ens den främste av våra orienterare klarar längre att tyda krumelurerna
och överstrykningarna.Då tar man till lägerelden oavsett hur torrt det är i markerna.
Paolo Roberto.
Apatiska flyktingbarn.
Och så den eld som alltid brinner högst.SD.
Rasismen.
Det godas kamp mot det onda.
Allt medan gamlingar avlivas med morfin på sina uppsamlingsplatser.Vi måste ha råd med integration.Kosta vad det kosta vill.
Just nu väntar jag med spänning på vad spinn-doktorerna och reklam-makarna kan få till.Löfven och hans regering är i ett oändligt behov av kreativitet.
Annars kommer kartan att ritas om.
Annars kommer arbetarnas parti sakna arbetare.
Annars spricker den pompösa Sverigebilden.
Den där djefla verkligheten som redan Olof Palme brukade säga.
”Vi behöver inte prata, vi behöver agera. Integrationsbegreppet behöver ge plats åt en policy för assimilation.”
OK, men assimilering är dessvärre inte heller någon magisk nyckel. För att det ska lyckas, behöver man ägna sig åt det som hela vägen har varit tabu i svensk immigrationsdebatt, nämligen selektion.
Människor från vissa grupper kan realistiskt genomgå full assimilering i ett land som Sverige och verkligen bli svenskar. Men det finns också vissa grupper där det i praktiken är väldigt svårt att uppnå detta samt även grupper där det inte ens spelar någon roll om de blir assimilerade.
Det finns t.ex inga Västländer som verkligen framgångsrikt har uppnått kulturell assimilering av stora grupper muslimer. Islam sitter hårt och är svårt att få bort. Araberna i Frankrike eller Pakistanierna i England är fortfarande primärt muslimer, inte britter eller fransmän.
Kan vi utopiska svenskar lyckas bättre? De förefaller djupt osannolikt. Hur ska det gå till? Vilka metoder krävs och vad finns det som tyder på att vi skulle klara av att implementera dem?
Om vi likväl skulle kunna lösa denna nästan omöjlig uppgift, skulle vi fortfarande ha kvar STORA stora genetiska skillnader. Vissa grupper är helt enkelt hopplösa, oavsett kultur.
”tänk om det redan är för sent?”
Det mest frustrerande är att det absolut inte är för sent, givet våra resurser. Vi har fortfarande helt klart den teoretiska förmågan att med mutor eller tvång få problemgrupperna att lämna landet. Problemet är att vi helt saknar vilja. Som grupp betraktat, jobbar vi istället aktivt för vårt eget självmord.
Men samtidigt gäller att det inte finns så mycket tid kvar, givet den demografiska utvecklingen. Snart kommer även vår teoretiska förmåga att vara borta. Så den praktiska frågan för en svensk i Sverige blir om han tror att det kan ske en väldigt fundamental förändring ganska snart. En nykter observatör måste dock erkänna att detta förefaller väldigt osannolikt.
Så det som återstår, är väl att de som kan försöker att rädda sig bäst det går. Om eller när denna mentalitet sprider sig bland svenskarna, kommer hastigheten i sönderfallet att öka betydligt. Så fungerar vit flykt och vi kommer troligen snart att få detta på nationell skala.
”Kan vi utopiska svenskar lyckas bättre? De förefaller djupt osannolikt. Hur ska det gå till? Vilka metoder krävs och vad finns det som tyder på att vi skulle klara av att implementera dem?”
Jag tycker att denna utgångspunkt är helt felvänd (och jag tror att du egentligen håller med).
Den formuleringen innebär nämligen att det är värdlandet, alltså vi svenskar, som har ansvaret för att migranterna skall assimileras.
Men är det så egentligen?
Nej, det är migranterna som tagit sig hit, velat ta del av landet Sverige och dess välfärd.
Är det då faktiskt inte hos dem ansvaret ligger?
Ingen förväntar sig något annat än att en svensk som vill emigrera till annat land axlar ansvaret själv för att assimilera sig i det nya landet och dess kultur.
Så ansvaret för att bli en assimilerad del av det Sverige är helt klart migranternas eget.
Men vi kan väl lugnt konstatera att det är en försvinnande liten grupp migranter som självmant och i tillräcklig grad vill assimileras till ”svenskar”…
Och det är väl egentligen ganska naturligt, för man vill ju inte bli av med sin gamla identitet.
Samma gäller oss svenskar om vi skulle vilja migrera till annat land.
Som logisk slutsats kan man konstatera att assimilering är en fysisk omöjlighet om man betänker gruppeffekterna som blir starkare och starkare ju större gruppen blir.
Och detta är speciellt tydligt ju mer migranterna skiljer sig kulturellt och religiöst från ursprungssvenskar.
Och det finns även fler vederlagda kognitiva skillnader som kan skapa negativa gruppeffekter, precis som du tar upp själv i sådana här diskussioner.
Men här var förvisso min huvudsakliga poäng att assimilering är migranternas eget ansvar.
Sedan kan ju samhället försöka hjälpa till med några saker.
Guidning till samhällsfunktioner, rättssystem och lagar, svenskspråksundervisning, kulturell guidning för svenska sedvänjor, etc.
Men annars kan jag inte annat än hålla med dig i vad du skriver.
@ Magnus S,
”Ingen förväntar sig något annat än att en svensk som vill emigrera till annat land axlar ansvaret själv för att assimilera sig i det nya landet och dess kultur.”
Ingen förväntade sig väl att Karl-Oskar och Kristina skulle bli indianer? Förväntar sig någon att en svensk som flyttar till Somalia då sätter igång och omskär sin dotter och slår frun?
Det vi förväntar oss är att svenskar lär sig språket och skaffar ett jobb, inte att de ändrar sin kulturella identitet. Och att vi vill jobba och försörja oss, är redan en del av vår kultur.
Så en svensk som flyttar till t.ex Polen, han kan realistiskt bli fullt assimilerad. Men om han istället flyttar till t.ex Sudan eller Pakistan, kommer han inte att assimileras om det inte finns någon form av extremt tvång.
Om man har ett realistisk migrationssystem, som bygger på existerande empiri och därmed gruppselektion, så kan man visst upprätthålla en skyldighet för migranter att både anpassa sig och bli produktiva. Polen kan t.ex säga att alla vita svenskar får komma, men endast de som jobbar och inte begår brott får stanna.
Men ett i ett system utan denna selektion, blir det (enligt mig) meningslöst att prata om migranternas skyldighet. Du kan sätta en lapp i handen på en somalier att han förväntas att bli svensk, men det är precis lika meningsfullt som om du hade sagt till Karl-Oskar att han förväntades att bli indian.
@ Utlandssvensk
Nej precis, vi kan inte förvänta oss att migranter som grupp är intresserade av att assimileras till svenskar!
Inte Kristina och Karl-Oskar heller 🙂
Jag ville bara betona att den allmänna debatten är fel huruvida vems ansvaret är för assimileringen.
Idag så debatteras det oftast bara att vi som samhälle skall lösa det ”så att det funkar”.
Nästan inget nämns om migranternas eget ansvar.
Att intresset för att assimileras saknas hos nästan alla migranter är en separat fråga.
Och svaret på den frågan finns att finna överallt där migranter från andra kulturer har överstigit de där ca 5% av befolkningen i området.
(Den norske) antropologen Unni Wikan uttalte at ”Det er respektløst å ikke stille krav til folk.”
Hun var også meget engasjert i Fadime-saken, og medlem i foreningen ”Glem aldri Pela [?] og Fadime.”
Hun gikk mot PK-antropologene, og ble dermed trakassert. Det ga seg ikke før hun fikk prisen ’Fritt Ord”.
Nå er hun pensjonist, men skrev i sin tid mange gode debattbøker om islam i vårt samfunn, og hvordan det påvirker oss.
Varför skulle vi just assimileras? Räcker det inte att vara laglydiga och självförsörjande?
@ Invandrarkvinna
Intressant och bra fråga!
Det kräver en fördjupning av definitionerna.
Till att börja med, varför finns begreppet ”assimilation”, vad har det för syfte?
Alternativet, som du själv syftar på, ”integration” innebär ungefär bara att existera i samhället utan att begå lagbrott.
Assimilation däremot, tar hänsyn till fler parametrar, med syfte att även behålla politisk och kulturell identitet i landet.
Om migranter med annan kulturell och religiös bakgrund utgör 5% av samhället.
Och idag så har vi definitivt nått gränsen för hur många migranter från annan kultur som kan absorberas i samhället utan att det förändras, eller splittringarna blir besvärande.
Vad har svenskarna som folk för ” kulturellt identitet ” då?
Hoppsan!
En del av texten försvann visst i mitt svar till invandrarkvinna…
Nåja, diskussionen verkar ändå dö ut när bloggposten blir gammal.
@ Maja 1
Är du seriös eller?
Vad har Danskarna för kulturell identitet?
Vad har Chilenarna för kulturell identitet?
Vad har Marockanerna för kulturell identitet?
Vad har Vietnameserna för kulturell identitet?
Vad har Saudiaraberna för kulturell identitet?
Vad har Japanerna för kulturell identitet?
Skall jag fortsätta?
Hej.
En helt oväsentlig debatt där alla deltagare delar samma åsikt och utgångspunkt:
Att Sverige inte tillhör svenskarna, att Sverige är allmän egendom och att svenskarna inte har rätt till ett eget land.
Nej. Vägra spela fiendens spel på fiendens spelplan med fiendens regler.
Sverige är svenskarnas – utlänningar ut! Den enda moraliskt försvarbara invandringspolitiken är den som säger ”Välkommen till Sverige. Du får inte rösta, du får inga bidrag, du kan inte hålla ämbete och bryter mot lagen och inte ovillkorligen anpassar dig till vårt sätt kastar vi ut dig.”
Allt annat är självmord och folkmord.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Det låter som om du förordar hur det mångt och mycket fungerar i vissa asiatiska länder, mer specifikt hur det är i det land jag bebor sedan tio år tillbaka. Här är ett axplock över det som tycks gälla:
Du kan aldrig bli medborgare
Du kan inte söka asyl
Du kan aldrig få ett nationellt id-kort
Du får aldrig rösta
Du får inte arbeta, inte ens prata om arbetsrelaterade saker i telefon utan tillstånd.
Du får inga bidrag
Du får inte äga hus eller mark
Du får ingen rättshjälp
Du får ingen fri sjukvård och du måste ha en olycksfallsförsäkring och en internationell sjukförsäkring
Du måste fem gånger per år anmäla dig personligen hos immigrationsmyndigheten och vid förnyelse av uppehållstillstånd visa upp att du har minimum 80 normala månadslöner i utländsk inkomst
Du måste alltid ha minimum 40 normala månadslöner på ett inhemskt bankkonto, dvs. pengar som du aldrig får röra.
Etc. etc. …
I är du som jag, icke-muslim och boende i ett muslimskt område, är du per automatik illa sedd. Har man sedan hundar är man ett otroget avskum. Ordet för utlänning är dessutom samma ord som används för skitstövel.
Hej.
Vilket lands system tycker du fungerar bäst? Du kan själv definiera ”bäst” om du vill.
Tycker du att Sverige fungerade bättre före ca 1980 eller bättre efter ca 2005? Det är mellan dessa år grunden i den demografiska förändringen sker, och det är ca 2005 vi passerar brytpunkten för att på sikt ersättas av folk från Afrika och MENA. Det är inte en åsikt, utan matematik.
Det räcker utmärkt väl med att återgå till de regler som gällde före sextiotalet, och konsekvent utvisa alla utan flyktingskäl (t ex de som semestrar i hemlandet de ”flytt” ifrån), alla som fått sina papper på falska premisser, och alla som begått brott. De som har flyktingskäl skall elva i flyktingläger tills det kan återvända, inget annat. Vill de söka UT för de göra det från svensk legation i hemlandet. De som utvisas förlorar givetvis alla bidrag och pensioner, och återkrav bör resas i de fall där brott förelegat som grund för TUT, PUT och medborgarskap.
Vidare måste den gamla formen av gränskontroll återupprättas och strikt sållning utföras vid inresa – det skall inte räcka med ett danskt medborgarskap för att få passera gränsen, det skall i så fall också vara en dansk som har det om du förstår hur jag menar.
Återgår vi till vad som gällde förr, och städar upp, ordnar det sig. Kvar blir de utlänningar vi vill ha här, och som vill vara här för att de gillar det svenska, inte de svenska bidragen.
Det är ju inte så att jag som individ har en ödesgiven rätt att flytta till [land], få bostad, bli försörjd, gratis tolk livet ut, snabbspår och räkmacka i div. offentliga system med mera. Tvärtom är det [land] och [folk] som avgör om de vill ha mig där, och på vilka villkor.
Vilket är både rätt och rättvist.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Redan på 60-talet när Sverige tog emot en hel del assyrier fanns det personer som påpekade att de inte var några flyktingar utan att de tvärtom var lycksökare. Redan på 70-talet påpekade personer i Södertälje att Södertälje var på väg att tas över av invandrare från Mellanöstern. 1978 ledde detta till upplopp i Södertälje.
Sedan dess har väl Sverige i stort sett varit förskonat från sådant och jag tror inte att vi kommer att se det eftersom etniska svenskar tyst och stila kommer att acceptera vad som sker.
Man röstar ju t o m på partier som vill att Sverige skall bli ett land i mellanöstern.
Judith! Varför i all sin dar bor du då i ett sådant land?
@Maja 1
Du menar ”svenskarna”?
“Trots att assimilationsdiskussionen ännu inte har har kommit igång på allvar är det en fundering som dyker upp och som inte ger mig någon ro: tänk om det redan är för sent?”
Endast teoretiskt går landet att rädda, men i verkligheten kommer inte våra barn och barnbarn att kunna växa leva i något som liknar det Sverige vi hade för kanske 40 år sedan.
Nej, det kommer att vara ett konfliktfyllt samhälle, mycket mer fullt av motsättningar mellan ”vi och dom”.
Och det beror överhuvudtaget inte på den gamle svensken.
Nej det vi och dom är något som invandrarna har velat ha.
Se de är minsann inte svenska, svenskar vill man absolut inte bli.
Men leva här och utnyttja vår välfärd går för sig.
Egentligen skall jag inte behöva påpeka detta, men som vanligt finns det en viss andel skötsamma människor som har riktiga jobb och deltar i samhället med vanliga svenskar.
Men här är en annan sak som skaver:
Av de som är skötsamma är det en oroväckande stor andel som inte vill bli ”svenskar”, utan vill hellre vara kvar vid att de är ”turkar” eller annan nationalitet/grupp.
Dock leva laglydigt och arbeta.
Men inte bli svenskar.
Nej man bekänner sig till sin gamla grupp där man har sitt ursprung, och endast betecknar sig som för närvarande bosatt i landet Sverige.
Men som sagt, även om det finns en andel hyggligt väl integrerade invandrare, så är det som Utlandssvensk brukar nämna, gruppeffekterna.
Gruppeffekterna som t.ex. våldsbrott i landet, eller varför inte kika på våldtäktsstatistiken?
Minoriteten invandrare i samhället står för den största andelen våldtäkter och speciellt gruppvåldtäkter.
Detta med gruppeffekter är att även om en viss andel är skötsamma medborgare så medför gruppen de ingår i en tydligt ökad mängd våldtäktsbrott.
Och det spelar ingen roll vilken förklaring man vill uppfinna för att förklara (läs ursäkta) detta.
Massvis med sociononiska förklaringsmodeller förändrar inte det faktum att denna grupp innebär en jätteökning av antalet våldtäkter.
Och på samma sätt är det med invandringen som helhet.
Om inte i princip hela gruppen verkligen vill bli svenskar, utan fortfarande vara ”turkar”, då kommer den här gruppeffekten att tydliggöra ”vi och dom”.
Då blir det ett splittrat samhälle, och ju fler invandrare desto mindre ”Sverige” blir det kvar.
Och gränsen från när ”Sverige” försvinner och ersätts av något annat är väldigt nära, kanske till och med här och nu.
Teoretiskt kan vi rädda ”Sverige”, men det kräver så tuffa åtgärder att de i sig själv kommer att spä på konflikterna och hjälpa till att sudda ut ”Sverige”.
Den första åtgärden vi bara måste ta för att behålla ”Sverige” och minimera ökade konflikter är helt sonika att sätta helstopp för invandring av de grupper som inte assimileras.
Besökare ja, men bara tillfälligt uppehållstillstånd med bevisat arbete i landet, inget medborgarskap.
Ingen familjeåterförening.
Det spelar knappt någon roll om det är en duktig läkare, så länge denna läkare inte vill vara svensk, inte assimileras.
För ju fler sådana exempel, desto större grupp som inte vill vara svenskar (gruppeffekt), desto större ”vi och dom” splittring i samhället.
Magnus Sjöström,
i något av de s k utanförskapsområdena i Göteborg har 25 procent av dom som fyllt 20 en dom på sig för våldsbrott. Hur många av dom som inte är dömda har också begått grott?
@ Fd moderat
En högst relevant fråga och påpekande!!!
På samma sätt kan man jämföra statistik på t.ex. gruppen Somalier i landet.
Sist jag läste statistik från BRÅ så var ca 45% i gruppen lagförda för brott.
Om vi ponerar att kvinnorna är hälften så brottsbenägna som männen så betyder det att minst 70% av männen är lagförda…
Och eftersom största andelen brott i allmänhet aldrig blir uppklarade kan vi sedan bara spekulera i om andelen som begår brott är ännu större.
JA – vad ska man säga när kompetensregnet blivit konsekvensregnet?
Vill bara berömma Hans för den välskrivna texten som sätter fingret på problem vi har att tampas med i Sverige.
Att du lyckats formulera dig så oerhört diplomatiskt i denna text trots budskapet du framför är en bedrift!
Men egentligen kan det också vara av ondo att vara för diplomatisk i sina formuleringar, om än väldigt hedervärt.
”Vill bara berömma Hans för den välskrivna texten som sätter fingret på problem vi har att tampas med i Sverige.
Att du lyckats formulera dig så oerhört diplomatiskt i denna text trots budskapet du framför är en bedrift!”
Instämmer helt!
Håller med till 100% All heder åt Hans, men diplomatins väg är nog till ände.
Förresten, hur i hela världen skall denna grupp kunna ärligt vilja bli assimilerade…?
https://nyheteridag.se/kvinna-forsokte-resa-in-i-eu-med-khavaris-handlingar/
Fatameh Khavaris är känd för ”vi mot dom”, har kallat svenskar för rasister och islamofober ett antal gånger i den offentliga debatten.
I den där förbannade verkligheten så har hon inte rent mjöl i påsen direkt.
Hon slåss för att det skall vara fri invandring till Sverige, och är uppenbarligen beredd att gå utanför lagens ramar.
Integration och samhörighet med svenskar lär ju inte stå på hennes dagordning, inte ens som en fotnot i det finstilta.
Integration i Sverige betyder att vi ska anpassa oss till stenådersmänniskors sedvänjor och bruk, jag tänker snart lämna in en asylansökan till Ungerns ambassad om inte freak showen Stefan Löfven avlägsnas, detta sjuka hen har alltför mångas liv på sitt samvete nu. Igår blev jag hotad av en heroinist som krävde pengar av mig för annars ska jag dö, måste jag själv döda detta avskum då polisen vägrar göra sitt jobb? Jag har aldrig ens felparkerat så varför vägrar staten att göra sitt jobb?!
Som Utlandssvensk skriver, det finns grupper som troligen är omöjliga att integrera utan drakoniska metoder (tex det Kina gör med Uigurerna nu där man splittrar familjer och sätter män i omskolningsläger).
Jag tänker på zigenare som verkar sätta en oerhörd stolthet i att vara utanför samhället och muslimer som man innte lyckats integrera i det stenhårt styrda Singapore.
Citat från Singapores borgmästare Lee Kuan Yew, nu död, ”…we can integrate all religions and races except muslims…”.
En liten diaspora zigenare kanske kan ses som en färgklick i ett land men när riksdag, landsting och myndigheter börjar bemannas av muslimer, ja då tror jag också att endast utförsbacke återstår.
Jag försökte emigrera till Norge men lyckades ej. Nu försöker jag rusta mina barn för en oviss framtid istället.
Jaha så var det dags då.Ikonen Fatemeh Khavari granskas och det på riktigt.Glorian hänger redan på sniskan och hen är direkt ifrågasatt.
Expressen är först från gammelmedia men det kommer mera.
Så klart, eftersom det genererar klick.Media behöver klick.Klick-Media.
Inte ens ensamkommande gymnasie-ungdomar från Afghanistan är fridlysta längre.
Greta Thunberg breddar på pappas inrådan registret.Numera är hen expert på COVID-19.Också.
Men, Greta har hamnat i mediaskuggan.Inte ens det breddade registret håller klicken uppe på gamla nivåer.Greta har blivit en ganska ordinär gymnasie-unge med mycket åsikter bara.
En unge som inte står ensam eftersom hen har en hel del särintressen bakom sig.Men surf-vågorna har lagt sig.
För Tegnell var startsträckan kortare.Karln var ju forskare på riktigt.Men där fanns andra.Som forskade.Tegnell var inte ensam länge om att kunna läsa statistik.Numera framstår han som en glasögonmask på kroken om man jämför med fornstora dar.
Så just nu ställs fokus om.Alla strålkastarna på regeringen.Det är inte bra.Löfven trivs inte i strålkastarna när andra hör vad han säger.Man vill välja ögonblicket själva.Med en bibba talepunkter i ett välregisserat sammanhang.Rätt hen på rätt plats.
Det gäller Linde, Johansson, Lövin och Hallengren också förstås.
Precis som Sabuni och Lööf.
Det gäller att hitta en lämplig statist att ställa framför sig.Ett villigt bondeoffer.
Någon som ställer laget före jaget.
Inte helt lätt i JÖK-laget.Det drar ihop sig till en PERFECT STORM och någon kommer att göra sig illa.Riktigt illa.
Nu bryter glassbolaget samarbetet med Fatemeh Khavari och V vill inte ta i henne med tång.Hela medias tyckar-elit tar avstånd å det kraftigaste.Drevet går.
Eller inte.
Den som tror att Fatemeh Khavari behandlas på samma sätt som Paolo Roberto räcker upp en hand.Hon har ju bara gjort sig skyldig till trafficking.
Att det är för sent med en integration eller en assmilileringspolitik är nog ganska uppenbart. Det som varit och är problemet är att få de breda folklagren att inse hur allvarligt det är att ta in så stora mängder invandrare från hela världen. Det har inte gått. Att läsa om dessa saker i tidningar, se på TV eller annat har inte påverkat de breda folklagren att de velat göra motstånd. (Nu tänker jag på de senaste 5-6 åren då det varit fullt med artiklar om detta i Main Stream Media.) Det är väldigt tragiskt, men sant. Inte heller har det gått att opinionsbilda eller påpeka problem.
När blev det för sent? Antagligen har det varit för sent ett bra tag. Nu är det mer ett historiskt perspektiv man har på Sverige och västerlandet. Vad händer framöver? De kommande 10 åren lär väl bli som nu. Även om SD har makt kan de inte bara över en natt ta tag i saker och fixa integration eller börja med återvandring.
Det jag landar i är att man får nog förhålla sig till att samhället kommer vara ungefär som nu ett antal år framåt. Men efter det. Vad händer då? Har vi militärpolis? Hur många svenskar har lämnat landet? Hur mycket ska skatten höjas? Är det några som får stå till svars för vad de gjort och vad det inneburit att föra in så många invandrare i Sverige som efter x antal år inte integreras. Jag tycker det här är frågor som för närvarande snuddas lite vid. Kan de få mer plats i mediediskussionen?
Det här vilar på att svenskarna i de breda folklagren inser vidden av vad som hänt, varför det hänt (politiker, medier har manipulerat folket), och därefter kräver svar, en haverikommission och slutligen får vi en redogörelse för det hela.
Kommer svenskarna att kräva att personer/medier och politiker ställs till svar, eller kanske Sverigedemokraterna gör detta? Jag tror politikerna är lite rädda för detta, de i 7K? Jag tror det här är varför de är rädda för SD. Vad händer om 20 eller 30 år t.ex.? Många politiker som varit med och skapat denna misär lever då och information om vem som gjort vad kan frågas efter. När man redovisar för vad Reinfeldts invandrare ställt till med i Sverige när de varit här i 20-30 år. Och facit är en flera gånger högre brottslighet, i synnerhet sexual-, mord-, bedrägeribrott och rån. Nu tror jag SD inte kan börja påpeka Vad t.ex. invandringen Göran Persson / Reinfdeldt orsakade. Men jag kan ha fel om SD. De kan också bli en del av övriga 7K och helt enkelt försöka fixa lite här och där. Men om svenskarna inte nöjer sig med detta, då tar SD tag i frågorna om vem som gjort vad. Sverige 2040 allihopa. Vad tänker ni på?
Vi är föränderliga och historiska. Visst var det helt hopplöst att under 90-talet påpeka något om invandringen baksidor. Tänker t.ex. på de böcker som utgivits i ämnet, radioprogram, TV-sändningar m.m. Politiker och medierna krossade invandringskritiker en efter en. Det var väl där och då som man hade mest chans att fixa integrationen. Att köra på som man gjort till år 2020, kan man väl lugnt påstå att nu är det försent.
Jag tror att det redan är för sent.
När jag var typ 12-13 år gammal började den första invandraren i min klass.
Jag hade gått i skolan i 6-7 år när jag för första gången blev klasskamrat med en invandrare.
Sett till hela skolan var det väl runt 300 elever varav något halvdussin var imvandrare (jag räknar inte finnar som invandrare)
Invandraren i min klass lärde sig svenska väldigt fort. Och ”svenska” betyder i det här fallet både språket och kulturen och de sociala koderna.
Kanske lärde hon sig det för att hon VILLE bli svensk. Kanske var det för att hon inte hade något val. Jag vet inte och det spelar ingen roll.
Om hon inte hade lärt sig svenska hade hon haft 0 vänner och ingen hade talat med henne eller umgåtts med henne.
De omständigheterna tvingade henne att assimileras. Eller ”integreras” om man nu hellre föredrar det ordet.
Idag ?
Tja, jag vet inte hur det ser ut i min gamla skola, men området ligger på polisens lista över områden som är på väg att bli ”särskilt utsatta”.
Så en gissning är att ca 80 % av eleverna idag talar något annat språk än svenska i min gamla klass/skola.
Och vad de eleverna då skulle ha för incitament att integrera/assimilera sig genom att lära sig ett minoritetsspråk vet nog endast Stefan Löfven.
”Vi måste tala om volymer”.
Om det går 2 invandrare och 28 svenskar i en klass så integrerar sig invandrarna.
Om det däremot går 15 invandrare och 15 svenskar i en klass så kan man glömma all form av integration oavsett hur många tusen miljarder MP än satsar på ”integration”.
Och idag är det så i flera hundra områden att invandrarna är majoritet – att då tro att integration/assimilation ska kunna fungera är så naivt att inte ens Löfven borde kunna tro det.
Invandraren i min klass kunde ”integreras” just eftersom hon helt på egen hand representerade de bara ca 3 % invandrare som fanns i klassen.
Dessutom var det så att hon kom från Chile. Hade hon kommit från Sudan och haft ett huckle hade det nog gått lite si och så med ”integrationen”.
”Debattartikeln” i SvD är fantastisk.
De 4 eritreanerna skriver alltså en debattartikel om hur orättvist det är att dom ska kunna försörja sina egna fruar och barn.
Ja du , Gehbre Habtay, om inte ens DU inte vill försörja din fru och dina barn, gissa då om jag vill göra det …? ?
Fruarna och barnen finns nu tydligen i Sudan och Etiopien, så jag ser inga hinder för Gehbre och de tre andra att återförenas i de länderna.
Alla hitintills gjorda opinionsundersökningar visar att det går bra för Stefan Löfven.Det var också anledningen att mitt parti tog det historiska beslutet att stötta Löfven efter valet.SD måste med alla till buds stående medel hindras från att få någon makt helt enkelt.Tyvärr råkade våran enastående motor Annie Lööf bli gravid vid den tiden.Det har gjort att mitt parti trots enastående framgångar hamnat lite i bakvattnet.Vi har helt enkelt inte lyckats nå fram med alla våra framgångar i den omfattning som krävs.Men det återstår mycket tid innan valet och med en utvilad Annie Lööf tillbaka vid rodret tror jag inte det kommer innebära några problem.På stället marsch för en framtid framåt som våra engagerade centerungdomar brukar säga till mig.I nästa val är C definitivt med och gör upp om statsministerposten.Tror jag i varje fall.
Hehe, faktiskt en rätt elegant trollning. Skicka detta som en insändare till vilken landsortstidning som helst och det blir garanterat många ’tummar upp’.
Ha-ha, Johan Karlsson.
Är du verkligen ’på riktigt’ ?
Inser du att du låter som en Nordkoreansk nyhetsuppläsare på steroider ?
’våran enastående motor Annie Lööf’
’mitt parti trots enastående framgångar’
Ha-ha, skrattar så jag får ont i magen….
@ Joakim L,
den ”riktige” Johan Karlsson stavar inte med z så gissar det var med flit att låta som en nordkoreansk nyhetsuppläsare- bara för att något litet(!) överdriva Johan Karlssons vanliga regimvänliga dörrmattsvokabulär. Kallas satir…
Hoppsan 🙂
Missade ett viktigt z i efternamnet.
Det var bra trollat, Karlzon !
Det är väl exakt det som känneteckar bra satir.
Man vet inte riktigt om tokigheterna är äkta eller på skoj.
Personligen vill jag påstå att Johan Karlsson med en massa S är trollet i sammanhanget.Karlzon med z är betydligt mer representativ för den centerpartistiska väljarkåren.
Jämför man herrarna med utgångspunkt i (S)ans och (V)ett är Karlzon i slutändan betydligt mera verklighetsanpassad än sin namne.Om än en aning nordkoreansk i sin framtoning.
Dock vill jag gardera med att med centern vet man faktiskt aldrig så noga.Kanske är båda på riktigt?
Såg du/ni Centerns lokala variant av Kim Jong-un i Agenda?
Sjöstedt såg ut som om han ville flyga på han och bita han i strupen.
Det här kan faktiskt bli riktigt skitkul och inte behöver vi vänta mer än någon vecka heller.- Pillutta dig som vi brukar säga.
Lite regerings-drama så här i coronatider skulle sitta smutt.Ska bli intressant att höra Bastaad och lokalvarianten av Kim Jong-un efter dom nya opinionsundersökningarna sen.
Ja, jag tror att det är för sent.
Den fanatiska och faktaresidenta godhetsmaffian dvs. politiker, journalister invandringsindustrin är livsfarliga för de människor de lurar hit och sammanhållningen i det svenska samhället. Man kan undra med vilken rätt godhetsmaffian dömer människorna till livstids- utanförskap, fattigdom, klanvälde, kriminalitet, bidragsberoende. Andra döms samtidigt av godhetsmaffian till bl.a. vanvård, brister i övrig omsorg samt till ofrivilliga finansiärer. Godhetsmaffian kan inte ens förlåtas, med att de inte förstår vad de gör/gjorde.
Beboerne i utenforområdene som får sine biler oppbrente, kan umulig være særlig begeistret for dette? Jeg ANTAR at det må ramme en del ikke-etniske svensker, da gammelsvenskene prøver å flytte vekk fra områdene så langt det er mulig for dem.
Antar også at det er en del temmelig frusterte mennesker, som slik rammes av ’godhetsregimets’ tafatte kriminalpolitik overfor ’sårbare innvandrere’.
Hej.
Skötsamma och välintegrerade invandrare (jag har genom årtiondena i Malmö haft flera sådana, även muselmaner) brukar ha följande två åsikter om kriminella, när det gäller rån, våldtäkt, knarksmuggling, och mordbrand:
Skjut dem, respektive skicka hem dem. Den senare när det är kriminella invandrare eller muslimer som söker sprida islam och göra Sverige muslimskt.
Jag minns med värme ett och annat komiskt ögonblick när en typisk svensk skall försöka lära utlänningen att så göra kan man inte tycka, det är fel. Varpå kurden (för att ta en tidigare granne, veteran, som exempel) svara: ”Jodå, skjut dem, det är det enda som fungerar! Varför skall sådana leva?” (Den gången handlade det om åtta negrer som våldtagit en svenska på en Finlands-färja, något bl a Aftonbladet försökt få till att det var åtta svenskar för några av negrerna hade medborgarskap.) Jag utlämnar denne då sjuttio-nånting-årige kurdiske mans epitet på negrer – det han kan tillåta sig att säga är ju straffbart för mig som svensk.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Sossarna har det besvärligt.Tydligare kan det inte bli.
Anders Lindberg hetsar mot högern som är arga på Tegnell baffat så många har dött utan att regeringen gör nåt åt det.
Och på lilla Greta som ju just inte gör så mycket mer än att sitta på ett torg, segla lite och demonstrera mot nåt.
Högern.Säger Anders Lindberg.
Men inte ens Lindbergs högra hand Lena Mellin håller riktigt med så där sossigt helhjärtat.Hon ligger så nära gränsen att gå emot sin vänstra hand att man undrar när det är dags för pension.
Så där kan man hålla på.Listan är lång.Den ena handen vet inte vad den andra gör och chefsideologen sätter inte ner foten.Hen är väl rädd för att inte bottna i träsket får man anta.
Ibland kan man t.o.m höra på Lindberg att han är rädd för att sakna medhåll från högre ort.En Lindberg på fel sida av historien.Bara en sån sak.
Helt otänkbart.
Så Anders går runt och bara är Anders.Högern säger han ödesmättat.Högern.
Allt medan högste chefen går runt och ”chefar” under största möjliga tystnad.
Det som kännetecknar många kommentarer på olika kommentarsfält, kanske lite överallt och i flera internetsammanhang ( i Sverige), är en uppvisad sorg?
Väldigt många kommentatorer verkar tro, hoppas, anta, önska sig osv., att det som då vill kallas för en nationsförödande invandringspolitik, eller en felaktig ekonomisk politik, uruselt politiskt ledarskap, samt urusla, obildade, okunniga och ointelligenta politiker som endast pga oförstånd, omedvetenhet och okunskap då inte förstår bättre än att fatta (för Sveriges överlevnad som just Sverige), urusla politiska beslut osv.
MEN detta är en grundläggande felpremiss?
Politiska mått och steg som tas av politiker i Sverige är främst just till för en nationell identitetsförskjutning?
De är alltså till för en fullt medveten form av nationsnedmontering.
En överdriven invandringspolitik, samt eftergifter för s.k. utsattas behov, krav och rättigheter, är till för att underminera en svensk nation såsom just svensk.
Krav och behov för alla slag av invandrare, för alla typer av kriminella, för alla olika slag av minoritetsgrupperingars rätt att värna sig själva och sina språk osv., är ett av de primära verktygen för detta nationsnedmonteringsmål?
Alla som är icke-majoritetsgrupperingar som alltså inte är tillhörig en svensk s.k. normalitetsmajoritetsbefolkning, är vad en massmedikår ägnar sitt främsta, första och mesta uppmärksamhet åt.
En svensk s.k. majoritet av en s.k. normalitet, är då per definition en befolkning som är just icke-tillhörig någon slag eller några former av identifierade s.k. minoriteter, eller ej heller tillhörig till några minoritesfolkgrupperingar av olika slag.
En normalitetsgruppering av svenskar är en majoritesgruppering i just Sverige.
Dvs., en stor majoritetsbefolkning av s.k. normala och s.k. vanliga svenskar som då inte är kriminella, inte någon offergruppering, inte prostitutueradgruppering, inte handikappgruppering, inte narkomangruppering, inte sjukgruppering, inte tillhörig invadrargrupperingar och inte heller då tillhörig minoritetsfolkgrupperingar, osv., et cetera.
Det är då en majoritetsbefolkningsgruppering, som är tillhörig en svensk, medelmåttig, normal, röstberättigad svensk människa?
En människa som då kanske tror att Sverige fortfarande egentligen finns som just Sverige, som då ofta kanske vill betecknas som ett – vi – , och därmed som ett – oss – ?
Som då kanske därför kan känna en sorg över att just – deras – (- vårat- ) Sverige tycks kunna försvinna i allt raskare takt?
Då undras det kanske förtvivlat, sorgset, samt kanske även både en vrede och en ilska på vissa håll?:
”- Vem, vad, hur, varför tillåts detta för oss svenskar olyckliga, dumma, korkade, förstörande att hända? Varför är det som för just oss svenskar i en förlängning är någonting ont, möjligt att kunna ske?”
Men, om man då istället tänker att Sverige är egentligen inte alls längre Sverige utan att Sverige är helt enkelt redan i själva verket Amerika, då kanske det kan kännas lite lättare?
Samt att alla som bor i Sverige är numer egentligen amerikaner oavsett var de kommer ifrån och även då f.d. s.k. svenskar? Alla är numer egentligen amerikaner, (och detta utan att för den sakens skull alls behöva vara några egentliga amerikanska medborgare), och allt som sker, i ett sådant perspektiv, blir mer begripligt för just svenska människor?
Svenskar är inte svenskar längre utan egentligen amerikaner?
Kanske kan det då kännas mindre sorgesamt och mindre svårt inför det faktum att Sverige just inte längre är menat att, eller inte längre ämnat att, samt inte längre skall vara, just ett s.k. Hemland för svenskar.
Alltså det är inte meningen att Sverige skall (längre) finnas som ett svenskars s.k. Hemland, som då heter Sverige, där det till största delen då bor s.k. svenskar.
Det är därför som all politik förs på det sätt som den gör.
Det är helt uppsåtligt, menat och önskat av en enig svensk politikerkår, journalistkår, tjänstemannakår osv., och som då i god demokratisk ordning också har blivit framröstad av en majoritet av röstberättigade medborgare.
De flesta politiker är då egentligen varken dumma eller korkade utan de är endast s.k. – Därtill nödda och tvungna.
De är alltså tvingade till, om de vill fortsätta att vara politiker vill säga, att fatta de beslut som de gör.
De, politikerna, inklusive då alla tjänstemän inom stats- och kommunförvaltning på olika niåver, är alla egentligen helt underställda en mer globaliserad maktsfär än enbart det lilla landet Sveriges lilla befolknings eventuella önskningar, viljor och behov.
Sveriges lilla befolkning av vanliga ickeminoritetssvenskar, är då en förhållandevis mycket obetydlig och maktlös befolkning. En befolkning som egentligen inte längre finns såsom just svenskar?
Alla finns istället numer såsom amerikaner?
(Eller kanske eventuellt då såsom svensk-amerikaner….(!)
Som jag ser det slipper jag tack vare Löfven och Tegnell fundera över hur jag ska ha råd att flyga till Thailand eller Cypern på semestern.
Du kan passa på att tacka för att dina barn inte får tillgång till kunskap i någon skola och att du själv får leva på luft.Samt då att alla, utan undantag, framledes avlivas på 70-årsdagen.
Jag hade, om jag velat, kunnat lägga till att samtliga bidragstagare ligger framstupa på mattan och tackar fredens store Gud och Bommersvik för för livsluften några gånger om dagen.Men det gör jag inte.Det är Söndag.
Integration eller assimilation är egentligen ointressant givet dagens läge. Det enda som gäller är stopp för all invandring oavsett skäl från analfabet och halvanalfabetländer, ds, muslimska länder samt återvandring av dessa. Inget annat gäller.
Jag börjar mer och mer fundera på ett alternativ till lösning som aldrig tas upp i forum likt detta.
Det positiva för svenskarnas del, i detta övriga elände, är Sveriges storlek, (många Europeiska länder ryms inom Sveriges gränser). Med anledning av detta kanske det bästa är att skapa en nationalistisk/separatistisk rörelse med uppgift att skapa ett nytt land inom Sveriges nuvarande geografiska område.
Inga kan förneka svenskarna, som etnisk grupp, rätten till ett eget land.
Låt oss kasta av oss det mångkulturella okey från våra axlar.
Låt oss frigöra oss från ockupanternas och föreädarnas rastistiska förtryck och orättvisa.
Leve drömmen om det nya landet, leve Nyland!
Vi människor påverkas av både yttre och inre stimuli. Vi upplever både smärta och glädje. Känslan som infinner sig är att man lever ju, om det nu är bra saker som inträffar eller dåliga. Det är känslan man har i Sverige, man lever. Samhället är trasigt, men man lever.
Jag har t.ex. varit på arbetsplatser där man har svårt med språket (enstaka ord på svenska, knapphändig svenska eller enbart arabiska/engelska), nya invandrare som man ska handskas med och det är sjukt att se när en vuxen invandrad man från Afrika sitter och skriker som den vore mentalfall. Man kommer in på arbetsplatser med arbetsledare från Bangladesh och övriga medarbetare från Afrika eller arbetskraftsinvandrare från Balkan eller Marocko.
Man upplever det liksom. Man vet inte vad man ska säga, annat än detta. De invandrare som kommer från Uzbekistan som verkar avsky Västerlandet och Sverige. Och då avskyr de dig också. Sen träffar man på de trevliga invandrarna från många länder, men det går inte att ignorera de som avskyr oss eller de som har en mentalitet som liknar mentalfall, faktiskt påverkar ens arbetsplats negativt. Det går liksom inte att säga att ”ojdå, det kommer så många trevliga och då får det minsann komma de som är mentalfall eller avskyr oss”. Det funkar liksom inte. Jaja, hela invandringspolitiken är ett haveri, mer behöver jag inte orda om.
Förut ville man vara där svenskarna var. Nu är det inte möjligt om man inte bor i något av Sveriges rikare områden. Man är i minoritet och har andra språk omkring sig. I bland blir det bråk med någon invandrad snubbe från MENA som vill visa sig macho. Jaja, det är Sverige. Bara leva på. Svenskarna har man inte gräl med på detta vis. De visar hänsyn och respekterar en. Men det nya Sverige ska MENA-folket få härja. Abuuu, Breee, Knulla, Whalla kan skrikas lite när som helst när det är en grupp om 3-5 stycken. Åldrarna kan vara allt mellan 12-60 år. Helt normalt, Sverige liksom.
Man tror att man träffar en svensk, men då träffar man en litaue eller slovak. Och man undrar ju lite hur de är funtade? Vad tror de på? Vad anser de om oss? Varför stirrar de på en? Vad beror det på? Svenskarna kan man prata med och man vet vad de sympatiserar med. De nya vet man inte mycket om. Man ska läsa på om deras länder och bli interkulturell. Hur många länder ska jag få en en interkulturell förståelse för? Alla c:a 200 länder i världen? Det som krävs för att leva i dagens Sverige? Låter jobbigt och i princip omöjligt. Nä! Dra mig baklänges!
Man kravlar sig kvar i tanken om ”Sverige”. Forna dagar. Barndomen. Där finns glädjen. Vuxenlivet är aldrig så där härligt, oavsett var man bor eller hur man har det ställt. Men man vill ändå ha någon tanke om att leva i en nation och i ett samhälle man känner präglar en själv och att det är bra.
Jag vet faktiskt knappt vad jag ska säga längre. Jag tror Sverige som politisk idé är slut. Klockan var 5 i tolv för några år sedan, ja under 90-talet. Nu har klockan vridits flera dygn framåt och jag kan inte se att begreppet Sverige kan bli något som folk tar till sig. Inte ens jag, eller övriga svenskar, kan längre ta till sig begreppet utan att misstänksamt tänka på att det har förstörts i flera årtionden.
Nu kan vi inte göra mycket förutom att beskåda detta Sverige. Vi kan bara fortsätta leva i detta. Om det är en utbrytning som sker i Sverige, det kan man bara sia om. Man får förhålla sig till att detta är Sverige, men mer än så kan man knappt säga längre. Jovisst, skutningar, splittrat samhälle m.m. Men man orkar inte tänka på det för det är vad det är, så man fortsätter som vanligt.
Tegnell går från patetisk till PATETISK.
Den här frågan: om det är för sent att påbörja en assimileringsprocess. Jag vill inte verka hånfull. Att du, Hans, ställer den frågan kanske beror på att du inte vistats i de områden där invandrarna nu utgör en betydlig andel. Eller att du inte dagligen befinner dig där. Man fattar att det är för sent med integration/assimilering om man nu spenderar någon månad eller mer i de berikade områdena. Och nu snackar vi ju inte ett eller två stycken utan hundratals runt om i Sverige. Jag hade kunnat acceptera ett par stycken betongghetton som man bara lät vara mångkulturella. Men det vi ser nu är att hela landet går mot att överge svensk kultur till utländsk kultur. Vilket är ett resultat av den förda invandringspolitiken.
Det har kommit många hundratusen de senaste åren och kommer komma många flera år till. Bara de senaste 5 åren har förändrat Sverige oerhört. Så man kanske för 5 år sedan tänkte att integration/assimilering kanske kunde gå och har den bilden i huvudet. Men man behöver ta nya antaganden och jag kan på det sättet förstå hur du tänker Hans. Det går nog inte så bra i övriga Norden (Danmark, Norge och snart Finland?) att assimilera där heller. Men i Sveriges fall är det en fråga om svenskarna kommer ha kvar sin kultur eller vara en majoritet inom ett eller två decennier. Jag tror vi har betydligt större problem än att integrera eller assimilera invandrarna. Det handlar snarare om ens egen säkerhet och trivsel. Att behålla sin egen kultur och levnadssätt snarare än att tänka på att assimilera de nya. Ja, att säkra tryggheten i området då invandrargängen kommer ha gangsteruppgörelser i än större omfattning. Jag utesluter inte inbördeskrig en bit fram. Frankrike har ju väldiga problem och Sverige vill väl inte vara sämre?
En sak jag tänkte på var att SVT redovisade att de vita amerikanerna är minoritet år 2042. Det tror jag är en bra uppskattning för när svenskarna är i minoritet i Sverige. De beräkningar som gjorts på området har sagt 2050. Då antogs siffror från invandringen mellan 95-05, har jag för mig. Medierna har inte pratat om detta. Men är svenskarna medvetna om att de är en minoritet inom 20 år? Om man frågar sin granne eller sin bekant, vän, vet de om det?
Och tyvärr kommer svenskarna mer och mer assimileras till invandrarnas kultur. Så frågan kan bli att svenskarna ska assimileras till MENA. Visst är det makabert, men ta en titt runt om i landet så är det så det ser ut. Svenskar har i medelklassområden en vänkrets om 5 där 2 är svenskar och 3 är invandrare. Redan där börjar man undra vem som integrerar eller assimilerar vem. Svenska ungdomar pratar med blattesvenska mer och mer. Tjejer som tar blattar och börjar bryta på arabiska.
Jag tror lite som Educaremm, att svenskarna antagligen inte ser sig som svenskar utan som individer med lite amerikansk kultur. Nu talar jag generellt och är medveten om att en stor andel svenskar också definierar sig som svenskar med svensk kultur. Men de med en flytande identitet är också en betydande grupp, nu talar jag om svenskar.
Det är för sent med integration/assimilering, det är väldigt enkelt att förstå. Snarare har flertalet områden i Sverige blivit just mångkulturella med avsaknad av svensk kultur. Och jag tror det är vad politikerna (de i 7klövern) har velat och fortfarande vill. De vill dock inte bo där utan bara se det som ett fint bevis för att deras mångkulturella plan har slagit in.