Du har säkert hört talas om något som kallas ”social kreditvärdering”. Det kinesiska kommunistpartiet har börjat rulla ut historiens värsta och mest omfattande övervakningssystem på individnivå, varje diktaturs dröm.

I korthet går systemet ut på att mäta den enskildes lojalitet (jag har skrivit mer om det här). Hur du beter dig online, vilka sidor du besöker, hur du uttrycker dig, vem du har kontakt med och umgås med i verkliga livet, kort sagt vilken sorts medborgare du är i regimens ögon. Övervakningen är möjlig genom massiv övervakning av såväl internet som städerna men också genom att samla så mycket som möjligt av medborgarnas vardagsbestyr i en enskild app.

Betyget påverkar i sin tur dina möjligheter att få banklån, göra karriär och träffa en partner (vem vill dejta en person med misstänkt låg social kreditvärdighet?), ja, faktiskt även att resa. Beijing strävar efter att göra regimlojalitet till en förutsättning för enskilda människors möjligheter att leva ett gott liv.

Låter det bekant? Västvärlden har inget liknande system, men tänk efter lite. Spana ut över Sverige och USA och betrakta samhällsutvecklingen.

I USA är en av tre rädda för att förlora jobbet eller se sin karriär bli lidande om deras politiska hemvist blir känd. Känns det igen?

I både Sverige och andra länder blir människor av med arbeten och uppdrag när utomstående åsiktsmotståndare pressar arbetsgivare att ”ta ställning”. Företag tenderar att böja sig. Vi ser det hända hela tiden. Inte sällan hänvisas till Värdegrunden, som alla i samhället förväntas följa.

Att granska utifrån Värdegrunden har blivit vårt samhälles sätt att bedöma vår sociala kreditvärdighet. Demokratiska samhällen behöver inget heltäckande övervakningssystem för att hålla koll på medborgarnas lojalitet – det fixas med en portion lagstiftning och en portion social kontroll.

Mycket kan åstadkommas via lagstiftning. Ta bara förslaget från Socialdemokraterna att fäder som dömts för sexköp ska anmälas till socialtjänsten. Ett brott mot staten (vilket sexköp är) ska alltså leda till risk för att förlora vårdnaden om barnet. Mest handlar det emellertid om att skambelägga den dömde. I vårt sekulära land arbetas det intensivt med skam och skuld.

Den sociala kontrollen har alltid funnits så länge människan har bott i samhällen, men genom sociala medier kan den nu sträcka sig långt bortom vår närmaste krets. Nu kan totala främlingar med onda avsikter pressa såväl arbetsgivare som den övriga omgivningen att sätta en person i frysboxen.

Vi ser en växande skara människor som hamnat i ett värdegrundsutanförskap. Det försvårar dels chansen till en försörjning, men påverkar även på andra plan. Vem vill egentligen umgås med en person som sägs ha konstiga, kanske rent av främlingsfientliga, åsikter?

Konsekvenserna av denna utveckling är inte svåra att föreställa sig. Precis som i auktoritära stater kommer merparten anpassa sig. Idka självcensur. Tänka sig för en extra gång vad de skriver online, vilka Facebookvänner de har och vilka sajter de besöker. I Sverige kan en lunch med fel person räcka för att misstänkliggöra dig.

Sverige har blivit ett märkligt land. Enligt självbilden öppet, progressivt och ledande. I realiteten intolerant, inskränkt och småaktigt. Vi är faktiskt ett land som sätter konstnärer i fängelse, åtalar satiriker och betraktar sexköp som ett moraliskt värre brott än landsförräderi. I ett verkligt öppet och tolerant land behöver befolkningen inte idka självcensur. Det finns plats för olika åsikter och perspektiv, de möts i öppen debatt. Lättkränkthet tillåts inte styra lagstiftare och beslutsfattare.

Så är det inte i dagens Sverige. Den som sviker Värdegrunden kan lika gärna emigrera. Den enda trösterika frågan här är vad som händer om vi blir tillräckligt många som bryter mot Värdegrunden. Upphör den då att existera?