I dag inleds Kinesiska kommunistpartiets kongress i Beijing. En välregisserad teater och uppvisning i makt och enighet. Kinas globala inflytande fortsätter att växa, och presidentens makt likaså. Samtidigt stärker regimen kontrollen över befolkningen på ett sätt som lär inspirera många politiker även i väst.

Det är officiellt halvtid för Xi Jinping som partiets generalsekreterare och landets president. Han har under de fem år som gått sedan han tog över efter Hu Jintao stegvis stärkt sin makt genom att i en stor antikorruptionskampanj rensat ut personer som inte är lojala direkt till honom. Även premiärminister Li Keqiangs makt har begränsats genom att Xi har tagit på sig ansvaret för landets ekonomi, ett ansvarsområde tidigare förbehållet premiärministern. Rykten säger att relationen mellan Xi och Li är tämligen frostig.

Xi Jinping beskrivs som den mäktigaste kinesiske ledaren på flera decennier, och det finns farhågor om att han avser att sitta kvar även när ytterligare fem år har passerat och han egentligen ska lämna podiet. Hans sätt att konsolidera makten skulle kunna tyda på det.

Mycket har hänt sedan jag först besökte landet för över ett decennium sedan. Inte minst vad beträffar den tekniska utvecklingen. Då fanns förhoppningar om att OS i Beijing 2008 skulle fungera som ett påtryckningsmedel för den kinesiska regimen att öppna upp för vissa försiktiga politiska reformer. Internet och sociala medier, denna utmärkta och svårkontrollerade plattform för åsiktsutbyten och nyhetsförmedling, trodde många skulle bidra till en positiv utveckling i Kina.

I stället har det blivit precis tvärtom. Hu Jintao stärkte statens grepp om landets medier under sina år vid makten. Traditionella tidningar och TV har partiet haft stenkoll på länge, men nu blockerades även utländska bloggplattformar och sociala medier. I deras ställe kom inhemska varianter som QQ och WeChat. Under Xi Jinping har utvecklingen eskalerat.

Så här ungefär tio år senare är det bara att medge att den kinesiska regeringen har varit skrämmande effektiv och framgångsrik i att skapa ett övervaknings- och kontrollsystem som inte bara är världens mest omfattande utan också har befolkningens stöd och legitimitet.

Hur har detta varit möjligt? Jo, genom att erbjuda en tjänst som är enkel, smidig och överlägsen sina västerländska motsvarigheter. Jag fick i fjol själv erfara hur oerhört bra WeChat är. Med denna app kan du göra nästan vad som helst. Chatta, shoppa, sälja, betala på restaurang, beställa taxi, boka biljetter och hotellrum. Vi kan utgå från att allt vi gör loggas och sparas.

Det sägs att det i appen WeChat finns en hemlig mjukvara som installeras i din telefon och möjliggör för myndigheterna att följa precis allt som händer. Kameran och mikrofonen kan slås av och på utan att användare märker det, vilket betyder att det du bär i fickan i realiteten är en övervakningsutrustning kopplad till den kinesiska regeringen.

Låter det lite för mycket science-fiction? Edward Snowden bekräftade att NSA arbetar just så här. Skillnaden är förstås att NSA inte har tillgång till alla mobiltelefoner utan att först vidta vissa åtgärder. Men kapaciteten och de tekniska förutsättningarna finns onekligen.

Som om inte detta vore illa nog arbetar den kinesiska regeringen nu på en ”social kreditvärdering” av medborgarna, vilket i praktiken är ett slags betygssystem som mäter den enskildes lojalitet. Genom att knyta alltmer till en enskild tjänst, som du i takt med att alltfler styr sina tjänster till just WeChat i praktiken kommer ha svårt att leva utan, kan regeringen följa ditt minsta steg och bedöma dig som samhällsmedborgare.

Hur du beter dig, vilka sidor du besöker och hur du uttrycker dig till vänner och bekanta, påverkar ditt betyg. Betyget påverkar i sin tur dina möjligheter att få banklån och göra karriär. Därigenom har regeringen i realiteten lyckats göra regimlojalitet till en förutsättning för enskilda människors möjligheter att leva ett gott liv. Detta kan även komma att påverka individens chanser att lyckas på dejtingscenen. Vem vill bilda familj med en person med låg social kreditvärdighet?

Detta är så ondskefullt och så snillrikt att det är svårt att inte bli imponerad. Närmare en total kontrollstat och en perfekt övervakningsmaskin är det svårt att komma. Och till skillnad från andra repressiva regimer behöver KKP inte följa människor i hasorna. Övervakningen sker helt obemärkt. Den vanlige medborgaren har inget att frukta så länge denne inte gör eller säger något som KKP inte gillar. Självcensuren blir en naturlig del av vardagen, från arla morgonstund till nattning.

Häromdagen anklagade justitieminister Morgan Johansson Bahnhofs ordförande Jon Karlung för att inte vilja samarbeta med polisen för att fånga pedofiler. Ministerns i sedvanlig ordning skamlösa påhopp grundade sig i att Bahnhof i enlighet med EU-domstolens utslag inte datalagrar sina kunders uppgifter som regeringen vill.

Politiker som Morgan Johansson kan motivera vilka inskränkningar som helst med att vi måste fånga pedofilerna. Politiker som Morgan Johansson är genom sin ogenerade populism och skamlöshet direkt farliga. Lägg därtill utvecklingen att människor i sociala medier massanmäler varandra och kontaktar varandras arbetsgivare för att straffa ut den som ”tycker fel”.

Bli inte förvånade om justitieministern med nyfikenhet följer utvecklingen av det övervakningssystem som den kinesiska regeringen nu är på väg att få på plats.

Total kontroll. Noll integritet. Med befolkningens passiva stöd. Detta är många politikers våta dröm. Sannolikt även Morgan Johanssons.

Lyssna även till:
Studio Ett: Kommunistpartiet håller Kina i ett fast grepp