En svensk toppolitiker och en kanadensisk professor i psykologi i samma studio pratar jämställdhet. Det var som gjort för pinsamma ögonblick när Annie Lööf och Jordan B Peterson besökte Skavlan. Lyckligtvis för Lööf valde SVT att klippa bort de värsta delarna från det program som sändes i TV.

Politiker är vana vid en viss typ av frågor. Detta betyder att de alltsomoftast kan gå mer eller mindre på autopilot. De behöver inte anstränga sig för att komma med intelligenta eller genomtänkta svar som väcker en nyfikenhet hos väljare eller journalister, allt de behöver se till är att det inte flyger grodor ur munnen.

Jag förstår att politiker måste låta som repiga grammofonskivor ibland, men det måste väl finnas något mer? Den låga abstraktionsnivån och uppenbara oförmågan att tänka bortom de inövade flosklerna är ett skäl till att samtalen med politiker, även när de ska bli ”off the record”, blir så tråkiga.

Till programmet således (se denna version som inte är sönderklippt). Jordan Peterson upplyste sällskapet om att det finns brett stöd i forskningsvärlden för förhållandet ju större jämställdhet i ett land desto större skillnad mellan män och kvinnor vad gäller kynne och intressen. Han påpekade att bland andra ansedda Science publicerat texter om detta nyligen. Annie Lööf såg påtagligt förvirrad ut och hennes replik blev föga förvånande en inövad ramsa om glastak för kvinnor.

Vi kan inte begära av politiker att de ska ha lika bra koll på ett område som en professionell person med vilken de för ögonblicket råkar dela TV-studio. Däremot kan vi faktiskt begära att en ledare för ett av landets större partier grundar sina idéer och uppfattningar i någon sorts verklighet. Det är i detta avseende Annie Lööf blev så avklädd hos Skavlan.

När Jordan Peterson hänvisade till forskning och förde ett stringent och koherent resonemang kring varför han har landat i vissa specifika ståndpunkter och belyste den avgörande skillnaden mellan lika möjligheter och lika utfall, hade Lööf bara floskler att bjuda på (dessutom på stapplande skolengelska).

Rubrikerna i svenska medier blev inte ”Lööf bortgjord inför miljonpublik”, hör och häpna. Nej, såväl public service som kvällspressen valde i stället att lyfta ett citat från när Lööf intervjuades enskilt. Hon vill ha en kvinnlig statsminister, minsann.

Lööf har hyllats både för sitt ledarskap och sin skärpa, men av det sistnämnda fick vi inte se mycket av i den där studion. Hon rabblade i stället samma feministfloskler vi hört till leda i den svenska debatten i över 20 år. Glastaket. Män måste bli mjukare. Flickor måste få ta för sig. Och biologi, vad är det?

Den kvinna som inom några veckor kan komma att avgöra vem som blir Sveriges nästa statsminister förde ett resonemang värdigt en 12-årig CUF:are.

Att hon själv tipsar om programmet på Twitter i stället för att stilla bedja om att så få som möjligt såg det, säger tyvärr ännu mer om både Centerpartiets ledare och om svenska politiker i allmänhet. Sätt dem tillsammans med en intelligent och kunnig person och det blir smärtsamt uppenbart att bakom de flesta politikers aura av självsäkerhet finns bara ett stort tomrum. Ingen substans över huvud taget.

”Jag håller inte med”, konstaterade Lööf när Peterson refererat till forskning. Som om det handlade om åsikter, inte fakta. Även denna inställning säger en hel del om vår postmoderna tid. Och, förstås, om den antiintellektuella feminismen.

Läs även:
The Atlantic
(tipstack: Jonte i kommentarerna)