Migrationskommittén har lagt sitt slutbetänkande. Endast Socialdemokraterna står bakom det i sin helhet vilket innebär att inte ens regeringen är överens internt.

Paketet inbegriper tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, försörjningskrav vid anhöriginvandring och skärpta krav för att bli svensk medborgare. Men här finns också en ny humanitär skyddsgrund som kommer att öka invandringen av personer som saknar reella flyktingskäl.

I praktiken är det en förlängning av dagens tillfälliga lag som inte kommer lösa någonting utan upprätthålla dagens nivåer av invandring.

Det är inte bara Miljöpartiet som hade velat se en mer generös politik. Tolv kyrkoledare inom Sveriges kristna råd går till angrepp mot förslagen på ny(gammal) migrationspolitik och påstår att de ”går emot grundläggande humanistiska värderingar”. Dessa, menar de, är ”[v]ärderingar som delas av en majoritet av svenska folket.”

Något stöd i opinionen för en mer liberal migrationspolitik finns emellertid inte. Moderaterna har mycket riktigt påpekat att svenska folket vill ha en kraftigt minskad invandring. Detta visar alla opinionsmätningar, och så har det sett ut länge. Med undantag från några månader 2015.

Någon förståelse för behovet av skärpningar efter decennier av misslyckad integration, med skapandet av ghettoliknande områden i Sverige som följd, har undertecknarna icke.

Det är lätt att stå på utsidan och komma med krav som passar den egna världsbilden men inte tar hänsyn till den faktiska verkligheten. Det är lätt att använda sin kristna tro som slagträ för detta. Men någon lösning på alla migrationsrelaterade problem erbjuder undertecknade såklart inte. De konstaterar bara:

Kyrkorna i Sverige har sedan länge ett starkt engagemang för människor på flykt. Detta grundar sig i en kristen människosyn, som är barmhärtighet och kärlek, vilken värnar varje människas okränkbara värde som skapad till Guds avbild och i bibelns enträgna maning att värna om ”främlingen”.

Det är främst skärpningen av kraven vid anhöriginvandring som kyrkoledarna reagerar mot, men överlag är varje krav på migranter något som får det att krypa under skinnet hos dessa kristna. Det är olyckligt att se kristna företrädare aningslöst stödja en politik som skapat et gigantiskt utanförskap och en stor splittring i Sverige.

Religionen kan hjälpa oss att hantera händelser i livet, ge såväl trygghet som gemenskap och fungera som både ett stöd och en vägvisare på det personliga planet. Men för mig är tro just något personligt.

Religion ska aldrig bli politik, vi ser tydligt hur det går i länder religionen tillåts styra politiken. Om riksdagen följde Sveriges kristna råd i migrationspolitiken skulle det vara katastrofalt.

Självfallet kan och bör svenska kristna samfund fortsätta med sin verksamhet för utsatta människor. Jag vet själv att det görs mycket som är fantastiskt bra runt om i landet.

Att stötta och hjälpa människor som hamnat snett men vill hitta en väg tillbaka är både fint och viktigt. Däremot bör kristna samfund hålla sig borta från den nationella migrationspolitiken. Den förs bäst utifrån krassa överväganden av hur verkligheten ser ut och vad som är hållbart och nödvändigt, inte vad som känns bäst i hjärtat eller står i Bibeln.