Fixa skolan så knäcker vi också gängen! Så lyder i korthet vänsteranalysen av de växande problemen med grov organiserad (och oorganiserad) kriminalitet. Ingen förnekar att skolan är viktig, men analysen att vinstförbud och så kallad ökad likvärdighet skulle komma tillrätta med djupt rotade kriminella strukturer är naiv och farlig.

Att ge sig på de skolor som fungerar bra och straffa de föräldrar som är aktiva i sina barns liv genom att hjälpa till med läxor och ställa barnen i kö till de mest eftertraktade skolorna är en klassisk socialdemokratisk metod. I stället för att bekämpa ett problem ska problemet slätas ut och drabba alla lika. Ingen ska ha det bättre än någon annan, ingen ska genom eget ansvarstagande och kloka beslut kunna påverka sin och sina barns situation.

Svenska folket har en tendens att svälja allt, bocka och buga och lägga sig platt för inskränkningar och påbud. Men just när det gäller skolan tror jag att lotteri och andra galna förslag för att begränsa det fria skolvalet kan vara något som får topplocket att flyga hos många föräldrar tillika väljare.

Det finns definitivt problem med friskolereformen – att elever har förvandlats till blott kunder på en marknad har bland annat lett till glädjebetyg och är något vi behöver komma tillrätta med. Men Socialdemokraterna använder detta för att kunna införa det partiet älskar allra mest: förbud och inskränkningar.

Aftonbladets ledarsida skriver om reportageboken I en annan klass där författaren följt två mellanstadieklasser. Den ena i ett utsatt område i Malmö där över 60 procent är utomeuropeiska invandrare och färre än hälften har ett arbete (anas ett samband, tro?). Den andra en välfungerande skola med ansvarstagande och arbetande föräldrar i Lund.

”Invandrarbarn i en skola och svenska barn i en annan”, suckar Jonna Sima. Nå, detta är inte i första hand resultatet av en friskolereform utan av en extrem invandringspolitik som Sima och hennes åsiktsfränder öppet och ogenerat har predikat om. Detta är resultatet av deras egen politik.

På den ena skolan kunde det ta en halvtimme innan lektionen ens kunde börja, berättar författaren Emma Leijnse i boken I en annan klass. Sima får ont i magen men frågar sig inte varför invandrartäta skolor är stökigare. Det hon och hennes parti vill göra är att utsätta svenskfödda elever för detta stök genom att tvångsblanda skolor och genom att bussa elever från och till de stökigare och sämre skolorna. Det ska kort sagt blir ungefär lika stökigt och bråkigt överallt. Vilken förälder skulle gå med på detta?

I praktiken kommer denna politik, om den blir verklighet, förvandla de skötsamma eleverna till kuddbarn. Inte alls förvånande i en tid när allt och alla i samhället förväntas vara en del av ett nationellt integrationsprojekt. Våra barn blir integrationsverktyg i den multikulturella ideologins namn och snart kanske också stötdämpare i en bullrig skolvärld.

Detta är kanske den valfråga som oppositionen borde fokusera mest på nu när andra heta frågor som kriminalpolitik och migration är på väg att neutraliseras av Socialdemokraterna.

Tidigare bloggat:
Kuddbarn mot segregation