Turkiets ledare Recep Tayyip Erdoğan fortsatte att spela hårt in i det sista. Vissa bedömare trodde, eller hoppades, att Erdoğans seger i presidentvalet möjligen skulle få honom att mjukna i sin hållning mot Sverige i Natofrågan. Men icke. I stället kom Erdoğan med sitt svåraste krav. Om Turkiet får inleda förhandlingar om ett EU-medlemskap kan de släppa in Sverige i Nato.

Det var ett besynnerligt krav. EU och Nato är från varandra oberoende sfärer. Alla EU-länder är inte Natomedlemmar, och alla Natomedlemmar är ju inte medlemmar i EU. Ett turkiskt EU-medlemskap har inget med en svensk Natoansökan att göra, och som bekant ställde Turkiet inte alls dylika krav för att släppa in Finland. Detta visste givetvis den turkiske presidenten varför många spekulerade i syftet med detta krav. Var det Erdoğans sätt att slutligt punktera den svenska Natoprocessen? Det såg så ut.

Samtidigt som Erdoğan tog varje tillfälle i akt att trycka till Sverige välkomnade han Ukraina in i Nato. Hur gick den logiken ihop, kan man undra. Men om vi tar utgångspunkten som Turkietkännaren Howard Eissenstat har, nämligen att Erdoğan inte vill ha ett starkt Nato, blir agerandet mer logiskt. Det förstnämnda handlar om att krama ut så mycket som möjligt ur Sveriges önskan om ett Natomedlemskap. Det andra är däremot helt riskfritt eftersom ett ukrainskt medlemskap inte ligger på bordet över huvud taget.

Med allt detta i åtanke var Erdoğans tvärvändning under måndagskvällen minst sagt oväntad. Med ett ja från Turkiet ser vägen till ett svenskt Natomedlemskap plötsligt helöppen ut. Återstår gör Ungern, men det vore anmärkningsvärt om de som enda land skulle blockera det hela nu.

Detta var inte gratis för Sverige. Vi har tvingats till en del eftergifter. Dels ska vi inleda ett tätare försvars- och antiterrorsamarbete med Turkiet, dels ska vi mer aktivt driva på för att Turkiet ska närma sig EU med målet att bli medlem.

Detaljerna i de svenska eftergifterna återstår ännu att grotta ned sig i. Men för Ulf Kristersson spelar detta nog mindre roll just nu. Han kommer gå till historien som den svenske statsminister som tog Sverige in i Nato. De ryska hoten föll lyckligtvis för döva öron även denna gång.

Överenskommelsen.