När den socialdemokratiska regeringen med stöd av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet röstade igenom ett förbud mot köp av sexuella tjänster 1998 blev Sverige unikt. I stället för att använda lagen mot säljarna valde riksdagen att rikta strålkastaren mot köparen.

Dåvarande biträdande arbetsmarknadsminister Ulrica Messing motiverade lagen med att ”prostitutionen är ett av de värsta uttrycken för den ojämna maktfördelningen mellan män och kvinnor”. Enligt feministiska maktteorier är all form av sexhandel ett slags våld mot kvinnor.

Denna simpla analys tar inte hänsyn till den heterogenitet som finns bland sexsäljarna, där vi finner allt från personer som kontrolleras av en hallick till individer som säljer sex vid sidan om ett reguljärt arbete av egen fri vilja. Män som säljer sex ryms över huvud taget inte i analysen.

Synsättet som låg bakom sexköpslagen är sålunda lika enögt som etablissemangets syn på relationsvåld, numera enbart kallat ”mäns våld mot kvinnor”. Kvinnor förvandlas till hjälplösa offer och män till förövare eller presumtiva sådana.

Sexköpslagen trädde i kraft 1999 och fyller alltså snart 25 år. Några seriösa utvärderingar har inte gjorts. Däremot en som tillsattes av den dåvarande alliansregeringen med uppdrag att inte ifrågasätta lagen utan endast titta på skärpningar av den (något jag skrev om här och här). I utredningen framförde sexarbetare hur deras liv påverkades negativt av lagen. Utredaren Anna Skarhed drog följande slutsats:

När det gäller de personer som fortfarande utnyttjas i prostitution måste ovan nämnda negativa effekter av förbudet som de beskriver närmast betraktas som positiva sett utifrån perspektivet att syftet med lagen är att bekämpa prostitutionen.

Tydligare kan det knappast bli. Sexarbetaren, vilket i den svenska diskursen är ett ifrågasatt begrepp, är över huvud taget inte intressant för lagstiftaren. Sexköpsförbudet handlar om ideologi, om politiska teorier och diskurser, inte om att värna en grupp eller skydda enskilda individer från att fara illa.

Att försöka utrota sexhandel är dessutom ett futilt påfund. Behovet av tillfälliga sexuella kontakter kommer alltid att finnas, och marknaden kommer anpassas utifrån rådande lagstiftning.

Nu har det offentliga Sverige via en norsk undersökning kommit underfund med det som varje normalbegåvad person kunnat lista ut, nämligen att det förekommer sexhandel på många thaimassagesalonger. Exemplet är Norge, men det finns ingen anledning att tro att det är annorlunda i Sverige. Detta är en konsekvens av sexköpsförbudet. Behovet måste mötas på något sätt.

Sexköpslagen får därtill ganska bisarra konsekvenser. Som att polisen tvingas lägga resurser på att smyga runt och lyssna efter samlagsljud, skicka in spermahundar på misstänkta bordeller och komma på människor mitt i akten för att ha bevis. Vän av ordning skulle kanske föredra att polisen försökte fånga mördare och riktiga våldtäktsmän i stället.

Under 2021 åkte rekordmånga fast för sexköp i Sverige. Trots att fängelse finns i straffskalan har ingen någonsin dömts till fängelse för enbart sexköp. Därför höjde den förra regeringen straffet så att ett års fängelse blev minimistraff.

Detta betyder emellertid inte att fler kommer dömas till fängelse. Utgångspunkten i svensk straffrätt är att undvika fängelse vid brott med straffvärde under ett år, och det vore särskilt orimligt att skicka hundratals sexköpare i fängelse när Kriminalvården har hundraprocentig beläggning på sina anstalter.

När sexköpslagen röstades igenom i riksdagen fanns det ett motstånd från flera partier, däribland Moderaterna. I dag saknas det helt kritik mot sexköpsförbudet och intresset för att granska dess konsekvenser är obefintligt. Sverige har en morallag som helt enkelt inte får ifrågasättas.

Att tro att man kan förbjuda eller strikt reglera människors sexualitet är urbota korkat. Det fungerar inte ens i auktoritära stater.

Sexköpslagen är en soppa byggd på ideologiska käpphästar, faktaresistens och moralistiska föreställningar om vad som är ”rätt” sexuella förbindelser, alltsammans under ett radikalfeministiskt paraply. Sällan har myten om syndens Sverige varit så lätt att genomskåda.