Jag växte upp i ett annat land. Ett tryggare land, skulle många hävda, men också ett land som började frigöra sig från gamla monopol och restriktioner. Det fanns framtidsoptimism i luften. Vi skaffade parabol och fick tillgång till TV-program från fjärran land. Vår värld blev gränslös när internet gjorde entré i våra persondatorer under 90-talets andra hälft.
Det var i sanning en annan tid, ett annat land. Även i politiken. Konfliktlinjerna kretsade i hög grad kring klassiska högervänsterfrågor. Skatter. Avregleringar. Frihetsreformer visavi bidragsutbyggnad. Blickar vi bakåt inser vi att segern vare tudelad. Högern vann med avregleringar i välfärdssektorn, avskaffade monopol, fritt skolval och slutligen en acceptans för ett lägre skattetryck.
Vänstern vann en betydande seger främst genom bevarad välfärdsmodell, även om den delvis privatiserades. Inget riksdagsparti driver i dag förslag om något som ens liknar en nattväktarstat. Båda vann, eller i praktiken snarare förlorade, i migrationsfrågan.
Konfliktlinjerna i vissa av dessa frågor känns fortfarande igen. Men den stora striden i dag står om något helt annat. Den handlar kultur, identitet, tillhörighet. Det så kallade kulturkriget lurar hela tiden i bakgrunden och berör alltfler politiska konfliktfrågor på något sätt.
Det brukar sägas att Sverigedemokraterna förändrade spelplanen. Ärligt talat var det de gamla partierna som genom egna misslyckanden och oförmåga att se dem i tid krattade manegen för SD. Allt det där vet vi redan, och det för oss in på nuläget i svensk och västerländsk politik: vägen till autokrati.
Något som slår mig i sociala medier och i diskussioner på nätet generellt är hur en grupp människor, lite oklart exakt hur stor den är, uppvisar en fullständig brist på tillit till det allmänna. De misstror politiken, de offentliga institutionerna, akademin, polisen och rättsväsendet. De har ingen som helst tilltro till de fria medierna utan anklagar dem ständigt för lögner. Ironiskt nog väljer dessa personer att hellre tilltro statsstyrda och i alla avseenden ofria medier i andra länder.
Tillit till institutionerna är en grundläggande del av en fungerande demokrati. Demokratin är så ömtålig. Det finns i vårt demokratiska system en överenskommelse om att vi inte slår varandra på käften, vi går till valurnorna och röstar i stället. Vi har en tanke om att det gynnar oss alla att rösta om saken och låta majoriteten bestämma.
Men detta är blott en överenskommelse. Den kan brytas när som helst, något som också sker ständigt runt om i världen när den förlorande sidan misstror valresultatet. Ibland, säkert, av goda anledningar. Men betänk om samma sak skulle hända här. Att regeringssidan vägrar acceptera en valförlust, vägrar avgå, och dess anhängare backar upp det på gator och torg. Följden skulle bli en nationell kris. Det är vad misstro kan leda till.
Saknas tillit kommer förtroendet för det politiska systemet och i slutändan hela vår demokrati att falla samman. Det är i sådana lägen som det tenderar att komma fram en så kallad stark ledare som säger att ”de där problemen som ni ser, de kan jag fixa. Jag är nämligen inte som de där andra. Jag står utanför. Och allt negativt de säger om mig säger de för att de känner sig hotade.”
Donald Trump, tänker många. Visst. Han uppfyller alla krav: han ser sig som en frälsare, har byggt en personkult, angriper meningsmotståndare skoningslöst och med ständiga tillmälen, ljuger ogenerat varje dag och sprider misstro mot institutionerna (inklusive hela valsystemet, men bara när han inte vinner). Trump är blott en av många auktoritära ledare med en personkult som ska frälsa sitt land.
Demokrati förutsätter tillit både till varandra och institutionerna. Diktaturer och auktoritära samhällen kräver förtryck för att inte implodera, så vi måste vara vaksamma när det görs ifrågasättanden med uppenbart syfte att enbart skapa misstro för sakens skull. Den som hävdar att medierna ”alltid ljuger” (och samtidigt länkar till ryska eller kinesiska statsstyrda medier) har inget gott syfte. Här finns ingen vilja att faktiskt finna sanningen på riktigt, bara att sprida desinformation.
Tillit till institutioner innebär inte att vi ska se bort när det begås fel. Tvärtom ska sådant fram i ljuset. Starka institutioner klarar skandaler, precis som starka demokratier klarar av att hantera extremister. Men inte om de hamnar i majoritet. Det är då nedmonteringen inleds av allt det vi tagit för givet.
Behöver svenska politiker steppa upp, bli bättre på att möta vår tids stora problem? Svaret är tvivelsutan ett rungande ja. Men att ropa efter en stark ledare, att vilja riva ned institutioner och så misstro i samhället kommer bara leda i en riktning som slutar i kaos. Det vet vi redan. Alla kommer i framtiden undra varför vi kastade bort det unika system vi hade.
Så sammanfattningsvis har partierna som misslyckats förtjänat tillit från dom som söker alternativ?
Våra egna fake news-medier är bättre än sanningar från fel källor?
Man klarar sig med Aftonbladet, eller Expressen, samt SVT?
Man bör hitta sin politik i någotdera blocket av förhandlande koalitionspartier?
”Den som hävdar att medierna ”alltid ljuger” (och samtidigt länkar till ryska eller kinesiska statsstyrda medier) har inget gott syfte. ”
Jaha, men det är helt OK att hävda att precis all MSM i hela Väst ljuger och är styrd av Putin, samtidigt som man endast accepterar info från järnhårt statsstyrd media i Ukraina?
För det är nämligen vad de flesta Ukrainatroll gör, både här och på andra ställen. Ständigt.
Vidare är de den i särklass största och mest högljudda gruppen vad gäller att kräva en förändring av det svenska samhället i totalitär riktning. Alla som inte till 100% stöder deras krigshets är förrädare, som ska jagas och drivas bort. De ska inte ha någon rätt att yttra sig.
Jag ser inte alls de tendenser du hänvisar till här. Även putinvänliga rysstroll kan blogga och skriva fritt i sociala medier. Eller ordna sina ömkliga bilkaravaner för diktaturen. Att få mothugg och kallas landsförrädare (vilket jag tycker att många ger uttryck för att vara) är något man får acceptera i ett land med yttrandefrihet. Vilka är det som jagas och drivs bort? Vem har fängslats i Sverige för att ha hyllat Putin i sociala medier?
”Jag ser inte alls de tendenser du hänvisar till här. ”
Skojar du med mig?? Jag har otaliga gånger länkat till etablerad MSM och folk här har förklarat att de anser att den länkade infon är någon form av rysk propaganda. Eller titta in hos Wilderäng, där de gör just detta precis hela tiden. All svensk MSM media är Putinstyrd, enligt dem.
”Att få mothugg och kallas landsförrädare (vilket jag tycker att många ger uttryck för att vara) är något man får acceptera i ett land med yttrandefrihet. ”
Jo, jo, men det är också så att förutsättningarna för en fredlig demokrati försvinner om det finns en stor grupp som ser alla med avvikande åsikter som landsförrädare. Trump uppvisar oändligt mycket större tolerans för andras åsikter jämfört med ett typiskt Ukrainatroll i Sverige.
”Vilka är det som jagas och drivs bort? Vem har fängslats i Sverige för att ha hyllat Putin i sociala medier?”
Jag säger inte att staten gör detta (ännu), utan att de aktiva Ukrainatrollen väldigt gärna vill se en utveckling åt det hållet. Vilket för övrigt redan har ägt rum i flera EU länder.
Jag har otaliga gånger länkat till etablerad MSM och folk här har förklarat att de anser att den länkade infon är någon form av rysk propaganda.
Ja? Det är ju vad det ofta är också. Vad är problemet med det? Det är en fri och öppen debatt. Att få mothugg är ingen kränkning av ens mänskliga rättigheter. Det är en himmelsvid skillnad mellan detta och att bli kastad i fängelse för det man uttrycker.
Jag säger inte att staten gör detta (ännu), utan att de aktiva Ukrainatrollen väldigt gärna vill se en utveckling åt det hållet.
Du skriver att Ukrainafientliga ”ska jagas och drivas bort” och ”inte ha någon rätt att yttra sig”. Ja, det finns säkert folk som tycker så, men det är ju åter igen en rätt i ett land med yttrandefrihet. Jag har ett minskande tålamod med folk som helt uppenbart endast vill Sverige illa, som sprider ryska lögner och därmed gör sig till nyttiga idioter, på vilka fakta över huvud taget inte biter. Jag har börjat rensa i mitt Facebookflöde för att slippa se eländet. För det går inte att diskutera med dessa människor. De ser inte skillnad på fakta och åsikter, på påståenden och verklighet. Vill jag förbjuda dem att yttra sig? Nej.
Men det viktigaste när vi pratar om Sverige som land, vår yttrandefrihet och demokrati, är följande: vi kastar inte putinister i fängelse för att de är putinister. Tvärtom tillåter vi dårarna att köra sina karavaner med ryska fanor, vi tillåter extremt ryssvänliga bloggare att sprida sin dynga dag ut och dag in, vi tillåter Facebookgrupper som sprider ren desinformation och historierevisionism gällande ryska krigsbrott i Ukraina (ex. Butja). Allt detta är tillåter och det pågår dagligen. Jag är övertygad om att vår demokrati klarar av ett antal dårar. Men vi som inte håller med har förstås både en rätt och skyldighet att säga emot. Det får den som sprider ryska narrativ helt enkelt stå ut med.
För övrigt: räknar du mig till de där ”Ukrainatrollen”?
Jo, jo, men det är också så att förutsättningarna för en fredlig demokrati försvinner om det finns en stor grupp som ser alla med avvikande åsikter som landsförrädare. Trump uppvisar oändligt mycket större tolerans för andras åsikter jämfört med ett typiskt Ukrainatroll i Sverige.
Trump är ju tvärtom extremt intolerant mot alla som inte håller med honom. Se hans dagliga utbrott i sociala medier. Han kan liksom inte hjälpa det, han bara måste kasta invektiv omkring sig. Till och med mot artister.
”Ja? Det är ju vadet ofta är också. Vad är problemet med det?”
Problemet är att du i din kommentar ovan påstår att du inte har sett några tendenser alls till det här. Och sen bara låtsas du som att det regnar och tvärvänder. Det är oärlig argumentation.
Därefter levererar du en lång harang som går ut på att alla som inte håller med dig vad gäller Ukraina är absolut vedervärdiga idioter som du är färd med att rensa bort, för att det inte går att prata med dem.
Efter det säger du att det är Trump som är intolerant…
”För övrigt: räknar du mig till de där ”Ukrainatrollen””
Det har jag inte gjort tidigare, men du verkar snabbt vara på väg åt det hållet. Så nu rensar jag ut mig själv ur ditt flöde.
Problemet är att du i din kommentar ovan påstår att du inte har sett några tendenser alls till det här.
Jag skulle ha varit tydligare då tendensen jag inte ser är att folk ska jagas och drivas bort och inte ha någon rätt att yttra sig. Tvärtom är det fritt fram att yttra sig, och om vissa har problem med det är det på individnivå och ingen större trend i samhället. Det har jag svårt att tro att du kan leda i bevis, faktiskt. Men det finns något väldigt lättkränkt hos ryssvännerna som ser varje mothugg som en tendens på censur och konspiration från staten.
Därefter levererar du en lång harang som går ut på att alla som inte håller med dig vad gäller Ukraina är absolut vedervärdiga idioter som du är färd med att rensa bort, för att det inte går att prata med dem.
Inte alls. Jag tycker exempelvis att du och jag har haft rätt konstruktiva diskussioner i god ton, vilket jag uppskattar. Men så är det sällan i sociala medier, där det snabbt urartar i personangrepp mot både person och familj (att dra in folks barn, som de anser att jag borde skicka till fronten, är kutym).
Det har jag inte gjort tidigare, men du verkar snabbt vara på väg åt det hållet. Så nu rensar jag ut mig själv ur ditt flöde.
Jag räknar inte bloggen till mitt flöde i sociala medier. Men vad i sak har förändrats sedan du skrev att ”Hans är en man som står för sina principer och sin övertygelse. Det måste man respektera.”? Min position i Ukrainakriget har väl varit tämligen tydlig hela tiden?
Är inte personangrepp den eviga ursäkten från dom som inte vill bli kritiserade när dom inte kan stå för sina åsikter?
https://www.youtube.com/watch?v=kNUDma6Bm_c
”På grund av tekniska problem kunde SVT inte sända pressträffen med utrikesminister Maria Malmer Stenergard.”
Faktumet att Stenegard/regeringens arbete varit avgörande för att få loss vänstersnubben ska tonas ner.
Homosexhärvan på UD lär vi garanterat inte ha fått sanningen om. Dessutom med kopplingar till statsministern som verkar minst sagt mystiska. En statsminister som jag har hört omnämnas som könsbytaruffe, syftande på den vidriga lag som gick blixtsnabbt att införa. Till skillnad från andra lagar om exempelvis utvisningar av brottsliga invandrare, som stöps och blöts i åratal. Man kan fundera på varför just den lagen gick på nolltid.
Det kan inte undgå någon att dessa skeenden knappast ökar förtroendet för våra politiker och offentliga förvaltning.