Att fri invandring och välfärdsstat inte går ihop är en gammal sanning. Men den har aldrig riktigt prövats eftersom Sverige under sin historiskt sett korta tid med universell välfärdsmodell inte haft fri invandring eller varit utsatt för ett hårt immigrationstryck under en längre tid. Där är vi dock nu.

Tyskland stängde gränsen mot Österrike i går. Tjeckien, Slovakien och Ungern följde efter. Österrike har skickat soldater till gränsen mot Ungern. Finland skärper gränskontrollen mot Sverige. Detta är tillfälliga åtgärder och heller inte unika. Men de markerar allvaret i situationen. Stora Tyskland säger att det inte klarar anstormningen av asylsökande. Saken handlar alltså om (håll i er nu) volymer. Då ska vi ändå minnas att Sverige tar emot ungefär dubbelt så många som Tyskland räknat per capita.

Det är inte konstigt att så många flyr just nu och till just Europa. Kriget i Syrien och dess gränstrakter är bara en förklaring. Strävan efter ett bättre liv i ett rikt europeiskt land, möjliggjord av den fria rörligheten så fort du passerat EU:s gräns, är givetvis oerhört lockande för en familj från Nigeria, Libyen, Somalia, Afghanistan eller Pakistan. De flesta är sannolikt ekonomiska migranter, inte krigsflyktingar.

De reser genom Europa, från söder till norr där chansen att få uppehållstillstånd är större. De betalar stora summor för att ta sig hela vägen till norr. Att Sverige blivit en så hett eftertraktad slutdestination har med PUT och med andelen beviljade asylansökningar att göra (77 procent jämfört med exempelvis Frankrikes 22 procent).

Nu tycks polletten ha trillat ned på sina håll. Fler inser vad som står på spel. Välfärdsstaten. Då stängs gränserna. Den där öppenheten som det pläderats för under flera års tid är plötsligt underordnad skyddet av de egna gränserna.

Det svänger onekligen fort. Moderatledaren Anna Kinberg Batra föreslår, tvärtemot sitt partis nya dogm om ”öppenhet”, att Sverige ska kunna följa Tysklands exempel och stärka gränsskyddet (förberedelser pågår ifall det skulle bli aktuellt). Varken statsministern eller justitieministern utesluter möjligheten. Det är en anmärkningsvärd vändning på bara några dagar. Nyss talade Löfven på en manifestation för självgodhet och ökad flyktinginvandring. Han sa att hans Europa minsann inte bygger murar.

Det vi nu ser är den europeiska sköldpaddan som kryper in i sitt skal, skyddar sig och väntar på att vinden där utanför ska bedarra. Men ingen vet hur långvarigt ovädret kommer att bli.

Läs även:
Fnordspotting, Johan Westerholm