Julian Assange blir kvar på Ecuadors ambassad. Stockholms tingsrätt valde att inte upphäva häktningen. Ett beslut som alltså löser – ingenting.

Det finns två sidor här. Den ena, åklagarsidan och Sveriges feminister (ty fallet har blivit deras sak), menar att Assange borde komma till Sverige så att saken kan redas ut. En oskyldig man gömmer sig väl inte?

Den andra sidan hävdar att det enklaste sättet att få saken ur världen, hur det än går, är att åklagaren kommer till London och förhör Assange på plats. Men det vägrar hon göra. Och därmed kan denna pinsamma cirkus fortsätta, till brittiska skattebetalares förtret (enligt uppgift har bevakningen av ambassaden hittills kostat 74 miljoner).

Assange hyser oro för att bli utlämnad till USA om han hamnar i den brittiska eller svenska polisens klor. Hans oro är inte obefogad. Storbritannien och Sverige är två av USA:s närmaste allierade i massövervakningen, de två länder som lade in veto mot att frågan skulle diskuteras på EU-nivå och som kategoriskt hållit USA om ryggen när brott begåtts i terrorbekämpningens namn.

Att en ansvarig för WikiLeaks-läckorna inte skulle jagas är naivt. Risken är tyvärr överhängande att svensk och brittisk polis med glädje och stolthet skulle överlämna Assange till amerikanerna.

Julian Assage må vara en udda filur. Men även han förtjänar ett rättvist bemötande av det svenska rättsväsendet. Jag vet inte vad som verkligen hände mellan honom och de två kvinnorna. Men jag vet att det som nu sker är pinsamt för det svenska rättsväsendet.