Att barn under första majfirandet i Malmö fick slå sönder ”borgarpiñatas” föreställande borgerliga politiker kan kallas fånigt och närmast infantilt. Och det kommer inte som någon överraskning att det var Ung vänster som stod bakom spektaklet. Men i grunden är det bara ett av många exempel på hur folk på vänsterkanten tar sig friheter som liberaler eller konservativa aldrig skulle komma på tanken att göra.

Att häckla sina motståndare är vänstern duktig på. Man går gärna över gränsen, vilket bland andra Per Gudmundson fått erfara.

Att sjunga hatiska nidvisor är vänsterns melodi. Då kan de, med konsten/kulturen som täckmantel, skrika ut sitt hat mot de motståndare de aldrig respekterat.

Att sabotera möten för sina politiska motståndare tycker vänstern höjden av engagemang och civilkurage. Gatorna är nämligen ”deras”, inte motståndarnas.

Att inte betala och göra rätt för sig i kollektivtrafiken är helt OK, ja ibland rent av ett viktigt statement. Den som anser sig ha rätt måste ju kunna ta sig vissa friheter.

Samtidigt är vänstern oerhört lättkränkt så fort en politisk motståndare gör minsta ansats att gå utanför ramarna. CUF:s ”Fuck facket 4-ever”-kampanj sågs av somliga som ett stort övertramp.

Så här kan vi fortsätta. Partier på vänsterkanten älskar att prata om rättvisa och demokrati. Det är emellertid bara viktiga begrepp så länge de inte kräver något av dem själva. Som att respektera andras mötes- och yttrandefrihet, även om man ogillar de åsikter de framför. Som att betala för sig i tunnelbanan, även om man tycker att det är dyrt och att kollektivtrafiken borde finansieras via skatten. Eller att visa sina politiska motståndare respekt, även om man ogillar att de sitter vid regeringsmakten.

Därför är ovanstående exempel i sig ingen paradox. De är en logisk följd av en ideologi som går ut på att ta för sig på andra bekostnad, att alltid låta andra betala – även om den politiska retoriken låter precis tvärtom.

Jag kan tycka att det ibland är till men för borgerligheten att den är så förbaskat väluppfostrad. Å andra sidan skulle jag inte vilja att liberaler och konservativa började bete sig som Ung vänster. Vi har lite mer stil än så. Och att vissa på vänsterkanten verkar anse att piñatastilltaget inte var så klyftigt ger trots allt ett visst hopp.

Läs även: Mina moderata karameller