Att synen på prostitution är en vattendelare mellan män och kvinnor är ingen nyhet. Det är därför inte förvånande att en betydligt större andel kvinnor än män vill ha kvar förbudet mot köp av sexuella tjänster. Uppgiften ingår i den stora kartläggning av prostitution i Sverige som gjorts vid Linnéuniversitetet i Växjö.

Stödet för den så kallade sexköpslagen bygger i hög grad på fördomar, okunskap och logiska felslut. I debatten används nämligen ett flertal irrelevanta argument till lagens försvar. Den anses exempelvis minska trafficking, vilket är ett märkligt argument eftersom sexhandel och människohandel är olika företeelser – det handlar alltså om frivillig sexhandel respektive (all sorts) handel under tvång. En lag som reglerar frivilliga sexuella relationer anses således ha en positiv effekt på ett annat område och ska därför bevaras.

Resonemanget blir lätt förvirrat, särskilt när kvinnor i debatten blir till ”flickor” och diskussionen helt plötsligt handlar om barnprostitution. Inte sällan kryddas debatten med siffror (oklart varifrån de kommer) om hur mycket denna globala handel omsätter. Fortfarande har det inget med sexköpslagen att göra.

Ett annat argument grundas på uppfattningen att köp av sexuell tjänst alltid är en form av exploatering, en uppgörelse mellan en starkare och en svagare part (där kvinnan, säljaren, alltid utpekas som den svagare). Lagen ska således ställa sig på den svagare partens sida.

Denna uppfattning är vanligare bland kvinnor än män. Men den är felaktig eftersom den utgår från worst case scenario – en drogberoende kvinna i ett främmande land som inte anses ha något annat val än att sälja sin kropp på gatan och ofta står under en hallicks kontroll. Den gruppen finns givetvis, men den är mycket liten i jämförelse med alla fristående sexsäljare som inte sällan sexarbetar deltid vid sidan om annan sysselsättning.

Om vi ska ha en relevant uppfattning om vad sexarbete är måste alla dess delar ingå, inte bara den minoritet som säljer sex på gatan mot sin vilja eller är offer för tvångsprostitution. Exploateringsargumentet omyndigförklarar inte bara vuxna människor och underkänner vår förmåga att bestämma över vår sexualitet. Den stigmatiserar en redan utsatt grupp och gör tillvaron ännu svårare för de sexsäljare som redan befinner sig i en besvärlig situation. Sexsäljaren har aldrig varit intressant för lagstiftaren. Det är nyttigt att påminna om detta när lagens försvarare pratar om exploatering av en svagare part.

Ett annat argument är den normativa effekt som lagen ska ha på människors inställning till sexhandel (som enligt lagstiftaren är en sorts ”våld i samhället”). Här har lagstiftaren lyckats i den meningen att allmänhetens uppfattning har påverkats i en för politikerna positiv riktning. Detta konstaterades även i den så kallade utredning av sexköpslagens tio år som leddes av Anna Skarhed.

Sexköpslagen kan sägas vara en del i statens biopolitiska strävan. Alla som strider för rätten till självbestämmande borde således reagera mot att staten vill reglera och bestämma över vår sexualitet. I Sverige gör emellertid såväl konservativa som placeboliberaler och feminister gemensam sak mot den fria sexualiteten. Sexhandelsfrågan diskuteras inte längre på någon högre politisk nivå utan används endast i soffprogram där någon liberal person utses till dagens driftkucku.

Det lär finnas all anledning att återkomma till studien om prostitutionen i Sverige när jag har läst den.