Norge har drabbats av vad som verkar vara något slags terrorattack mot regeringskvarteren i Oslo och en polisklädd man ska ha skjutit ihjäl nio människor på ett läger för det norska SSU på Utøya. Denne gärningsman sägs vara norrman och just nu spekuleras det om huruvida han är ansvarig för båda attackerna eller ej. Fasansfulla vittnesmål återges nu i internationella medier.

Antalet offer hölls sannolikt nere av tidpunkten för det första attentatet. Vilket i sig ställer frågor om motivet. Om syftet var att mörda så många som möjligt var tillfället illa valt. Men det är futilt att spekulera i motiv och möjliga gärningsmän så här tidigt. Personen har åtminstone lyckats åstadkomma en enorm förödelse.

Vi hör förstås inga ”hunt them down” eller ”smoke them out” från Jens Stoltenbergs sida. Det är stoism och lugn, vilket är helt rätt. Vi vet helt enkelt för lite just nu och ett upptrissat tonläge gynnar ingen. Sådana här händelser påminner oss, likt fjolårets självmordsbombare i Stockholm, om att inte heller trygga Skandinavien är förskonat från terror. De känns overkliga eftersom vi är så vana att se dem på avstånd. När det händer i grannlandet eller några kvarter från vår bostad blir det surrealistiskt.

Vilken blir repliken på dessa händelser från den norska staten? Risken för mer övervakning och inskränkt integritet är uppenbar. Det är så stater brukar reagera. Statsminister Stoltenberg svarade på just den frågan på en presskonferens. Hans svar var ”mer demokrati, mer öppenhet” men han tillade att ”samtidigt ska vi inte vara naiva”. Det återstår att se om det norska lugnet segrar.

Vi som gillar ett öppet samhälle kan bara hoppas att tragedin i Oslo och på Utöya inte får politiker att ropa efter mer övervakning och inskränkta medborgerliga rättigheter, som vi har sett i övriga världen efter dylika attentat. Norge är bättre än så.