Monarkin syns mycket och synas lite, konstaterar PJ Anders Linder. Nog är det så.

Vi har kungen på våra mynt, han finns på frimärken och turistvykort, får egen talartid i TV och firas – i likhet med sina familjemedlemmar – livligt årligen av svenska folket. Alla barn vill krama kungen. Vidare har kungen åtalsimmunitet och kungahuset slukar mångmiljonresurser av skattebetalarnas pengar varje år. Monarkin är således varken demokratisk eller på något sätt sund. Men den är likväl omåttligt populär.

Fjäskandet för monarkin gör mig illamående. Kungahuset granskas över huvud taget inte, dess roll ifrågasätts inte av medierna. I stället läggs fokus på drottning Silvias nya hatt, prinsessan Madeleines nya klänning eller kungens senaste jakttur. När prinsen klarar en kurva utan att köra av vägen i sin tävlingsbil blir det stora smickrande rubriker i pressen. Det är medias ytlighet i sin allra värsta form. Medierna anstränger sig verkligen för att rapporteringen inte ska kunna missförstås som någon sorts granskning. I TV får vi se rojalistiska fåntrattar hylla gamla krigskungar och den svenska stormaktstiden, under vilken svenska soldater mördade, skövlade och våldtog utomlands. När andra länder krigar är det barbari, när Sverige gör det är det intressant historia. Herman vet.

Kungen har ingen formell makt och ska inte uttala sig politiskt. När han efter tsunamin i praktiken ändå kritiserade regeringen Persson för att inte ha hållit hovet tillräckligt informerat om händelseutvecklingen, försvarades han av statsministern och hyllades av den borgerliga oppositionen. Ingen får säga något ont om kungen.

”Det behövs en utbredd känsla av att medborgarna har något gemensamt för att ett land ska hålla ihop och resultaten av demokratins maktkamp och konflikter respekteras”, tycker SvD:s Linder. Men behöver vi verkligen en monarki för att uppnå detta? Definierar den svenska monarkin svenskheten? Jag vill verkligen inte tro att det är så illa. Nog måste det finnas något mer reellt som håller samman detta land än ett fånigt kungahus. Varför borgerliga människor är så pigga att försvara monarkin är ett mysterium. Ett blint hyllande av auktoriteter är både obehagligt och svårbegripligt.

Den 19 juni är det till råga på allt kungligt bröllop. Jag kunde inte bry mig mindre. Men Stockholm kommer förmodligen att bli helt outhärdligt när staden förbereds för detta spektakel. Det blir helt klart en flykt till Kina för att slippa eländet.

Gubbe på frimärke. Lika galet då.