För en tid sedan uppmärksammades det att genustänkandet skulle in på dagis. Nu skulle barnen stöpas i genustänkandets ädla form redan från början för att bli goda feminister. I dag är det verklighet. ”Det handlar om att rusta barnen inför framtiden”, säger förskolechefen på Nicolaigården i Stockholm. Javisst. Alla vet ju att barn som inte behandlas enligt genustänkandemallen blir alldeles efterblivna i vuxen ålder. Jag har väldigt svårt för det här med att föra in en ideologisk mall i pedagogiken på dagis och förskolor. För det är ju vad det handlar om. Feministerna själva upplever ofta genustänkandet som något så basalt och självklart att de inte ens ser det som en ideologisk mall, vilket i sig är skrämmande. På vilket sätt ”rustar” man barn inför livets prövningar med att uppmuntra flickor att leka med bilar och pojkar att leka med dockor? Det är en absurd tanke att detta skulle ha någon betydelse för barnets fortsatta utveckling och möjligheter i livet. Det kan inte handla om något annat än att göra genusvetenskapen till allmänt accepterad inom alla områden i samhället och därmed flytta fram positionerna för feminismen. Man kan inte känna annat än obehag.SvD
Detta inlägg är befriat från genustänkande
av Hans Li Engnell | sep 12, 2007 | Okategoriserade | 4 Kommentarer
Det är tråkigt att den här typen av resonemnag alltid ska reffereras tillbaka till på detta enkla och, tillåt mig säga, knapphändiga sätt. Att det skulle handla endast om att få pojkar och flickor att byta leksaker är att ta fokus från den betydelse som artiklar som denna har. Genustänkande handlar om att inse att kompetens av alla de slag återfinns såväl på den kvinnliga som manliga sidan samt att möjligheter därför ska disponeras därefter. Exempel på hur barnen i hallen på dagis får hjälp med jackorna i olika ordning är bara ett i den hög av situationer i samhället där flickor och pojkar behandlas olika. Att det finns invanda mönster som försvårar jämnställdhet på olika sätt är tydligt och jag anser det vara mer än viktigt att nya små människor får hjälp att bygga ett eget mönster som i det långa loppet gynnar både tjejerna och killarna. Här har dagis, skolor, enskilda föräldrar, företag mfl en oerhärt viktig roll att spela.
Prova att läsa artikeln en gång och inte ha ”Oh nej elaka feminister” i bakhuvudet. Det handlar inte om få barnen att byta leksaker utan att flickor också skall få ta plats och att en pojke inte automatiskt skall få hjälp bara för att han är ”en stackars pojke som inte klarar att vänta” berätta nu vad är det för hemskt med det? Jag är nyfiken. Nu har jag visserligen inte läst din blogg innan men av det här inlägget får jag känslan av att du är typen som anser att kvinnor skall stå vid spisen och föda barn. Jag kan ha fel men det är vad ditt inlägg lyser av.
Det är klart att jag måste tycka att kvinnans plats är vid spisen om jag ifrågasätter feministiska teorier och genusteori. Right? Pröva dina egna fördomar ett slag och kolla runt på bloggen i övrigt.
Det jag vänder mig emot är att genusteori förs in på dagisnivå. Jag är som som du säkert förstår ingen vän av genusvetenskap, men framför allt handlar det om att jag inte gillar att man lägger en politisk aspekt på dagispedagogiken. Det handlar aldrig ”bara” om jämlikhet mellan könen, genusvetenskap är mycket mer än så.
Dagis (och allt annat) har alltid varit färgat av politik, det är bara det att vi märker det först när vi ifrågasätter den och vill förändra.