Moderaterna fortsätter nedåt i opinionen, enligt SvD/Sifos oktobermätning är stödet för de nya moderaterna 22,7 procent – det lägsta sedan juni 2004. Om det inte hade varit för att socialdemokraterna går på opinionsmoln (42,8 procent) hade jag inte haft några problem med denna mätning. Folkpartiet får en liten skjuts som dock är alldeles för klen för att kallas ”Björklund-effekt” och kristdemokraterna ligger där de egentligen hör hemma – utanför riksdagen. Även vänsterpartiet balanserar farligt nära spärren, vilket vi kan tacka Lars Ohlys nykommunistiska agenda för.
Varför straffar väljarna moderaterna? Det ska bli intressant att se om Reinfeldt över huvud taget berör alliansens situation i allmänhet och hans eget partis i synnerhet under den kommande partistämman. En vanlig klyscha är att väljarsvek beror på att partiet inte har fått ut sitt budskap. Detta stämmer till stor del när det gäller regeringen, vars kommunikation med väljarna med all rätt har kritiserats hårt. För moderaterna finns det däremot annat att fundera över. Väljarna verkar nämligen inte köpa att moderaterna verkligen är bättre socialdemokrater än sossarna själva. Så frågan är: vad ska Reinfeldt hitta på nu?
Moderaterna har (dessvärre?) förändrats radikalt. Borta är alla liberala idéer, ersatta av det som partistrategerna tror går hem i stugorna. Värnskatten kvar. Bruksvärdessystemet kvar. Arbetsrätten kvar. Fackens rätt att förtrycka kvar. Världens högsta skatter kvar. Revisortvång för småföretagare kvar. Listan kan göras mycket längre. Hade inte KD funnits skulle fastighetsskatten vara kvar.
Jag tror att många Moderatväljare är djupt besvikna på partiet och politikerna som så lätt sålt sin tro till Reinfeldt som tack för att han ledde marschen till maktens högsta torn.
Trode ni verkligenatt ni kunde sparka på arbetsklassen, slakta trygghetsförsäkringarna, strö allmosor över de välbesuttna och ingen reagerar?
Fler har kommit i jobb tack vare högkonjunkturen och förvisso också tack vare nystartsjobb och så, men många av dessa jobb är osäkra anställningar på bemanningsföretag, vikariat, timanställningar och vid sådana anställningsformer önskar man ha en trygg a-kassa UTIFALL man förlorar fotfästet. Denna trygghet finns ej längre.
Svenskar är mer pragmatiska än ideologiska, och folk ogillar mycket av alliansens politik.
Det är fel att sälja ut statliga bolag som levererar miljardvinster, man försämrar A kassan, försöker med orwellskt språlbruk kalla den nya fastighetskatten för ”kommunal avgift”, det är ett löftesbrott att höja bensinskatten, man höjer bilförsäkringarna, det återstår inte mycket av Reinfeldts tusenlapp i sänkt skatt!
Svensken i gemen är inte ett dugg rasist, men vill ha en kontrollerad och reglerad invandring, där har inte alliansen agerat.
Sverige behöver sin elintensiva industri, man höjer elskatten och utnyttjar inte sitt ägande i statliga Vattenfall för att agera prispressare som SBAB gjort (som förstås ska säljas ut.
Det känns inte aktuellt att rösta på de rödgröna, jag kommer nog rösta blankt nästa gång.
Den svenska politiken är en ankdamm!
Anonym nr 2:
Det är socialdemokraterna som har skapat de otrygga anställningarna. Paradoxalt nog har ju deras politik för löntagarna kommit att arbeta MOT löntagarna. Det ständigt ökade ansvaret, de ständigt ökande kostnaderna som arbetsgivarna får dras med vid anställningar har tvingat fram osäkra anställningar. En arbetsgivare vågar helt enkelt inte ta ansvaret för en fast anställning i dag, framför allt inte små och medelstora företag. Sossarna har fört en politik för stora företag, inte små, och det slår tillbaka på vanliga löntagare.
Det är ganska självklart att lägre a-kassa ökar incitamenten att jobba. A-kassan ska vara en omställningsförsäkring, ingen livslång försörjning. Man ska inte gå på a-kassa i år efter år, det är inte rätt. Det sossarna, med stöd av v och mp, har gjort är att sjukpensionera människor i en takt som saknar motstycke. Dessa lever på ännu lägre ersättning – är det rättvisa? Ohly sade inför i valrörelsen att a-kassan är en försäkring, inget bidrag. När alliansen nu har gjort den mer försäkringsmässig (dvs. högre a-kassa för yrkesgrupper med hög arbetslöshet), protesteras det!
Det intressanta är ju att ingen verkar nöjd med regeringen. Inte vänstern, såklart, men heller inte liberaler och frihetliga som hjälpt till att rösta fram alliansen. Om jag vore trogen moderatväljare skulle jag byta parti. Någon slakt på trygghetssystemen och den svenska välfärdsmodellen har vi inte sett. Tyvärr.
Hans Egnell: Ja sossarna har gjort det ja. Enligt vems agenda? Partifolkets? Nej. LO:s? Nej, i den heliga borgerliga profitens namn såklart! Eftersom vi lever i ett liberalt samhälle med vissa inslag av vänster ligger såklart den verkliga makten hos Svenskt Näringsliv och Företagarna som kan beställa i princip vad de vill från vilken regering de vill – så länge den liberala demokratin, som bara är en tredjedels demokrati, består kommer det alltid att vara så. Så fort företagen börjar skrika som smågrisar ändrar man lagar blint utan att tänka på vem det slår emot.
Jag begriper att det går emot din politiska agenda att jag berättar på vems uppdrag detta utförs, men du berättar ju inte sanningen och får det att låta som om sossarna skulle ha något val och har valt att vända sig mot arbetarklassen.
Liberaler delar givetvis inte din beskrivning av Sverige som ett liberalt samhälle, långt därifrån. Vi har en borgerlig regering men den kommer inte att förändra den svenska modellen, bara putsa på den. Det största borgerliga partiet har gett upp kampen mot facket.
Jag antar att du vill ha ”ekonomisk demokrati”, dvs. ett samhälle med stort offentligt ägande och få, om ens några, privata initiativ. Detta har aldrig någonsin skapat välstånd. Folk på vänsterkanten är så pigga på att fördela den rikedom som marknadsekonomin har skapat men erbjuder själva inget system som även fortsättningsvis kan ge något att fördela. Detta är vänsterns eviga dilemma.
Socialdemokraterna har accepterat marknadsekonomin av ren självbevarelsedrift. Ett parti som menar allvar med sin vilja att regera kan inte fantisera om gamla utopier utan måste förhålla sig till verkligheten. Därför krälar nykommunisterna i vänsterpartiet kring fyra procent. Något klassmedvetande finns inte i Sverige i dag. Klasskampsretoriken appellerar inte till människor. Men det är väl vårt ”falska medvetande” som spökar… 😉
Varför hela tiden dra paralleller till sossarna? Otrygga asntällningar är inget fel. Det är en del av en dynamisk ekonomi. Alla kan inte ha fast anställning. Företagen kan hellerr inte anställa alla på fasta tjänster utan är starkt beroende av fria agenter. En modern ekonomi skapar trygghet även för arbetstagare som saknar livslånga trygga anställningar. Jag tror inte invitamneten är så avgörande. Är man van van att jobba så fortsätter man jobba oavsett a-kasseersättning o den som inte vill jobba har sällan kvalifcerat sig till a-kassan överhuvudtaget.
Jag vill inte kalla Sveriges modell modern. Jag tror bestämt att det förekommer ett överutnyttjande av såväl bidragssystem som a-kassa. Anledningen till att jag lyfter in sossarna i bilden är att det är deras politik som har gjort arbetsgivare ovilliga att anställa människor. ”Arbetarpolitiken” arbetar således i högsta grad mot löntagarna.
En otrygg anställning är definitionsmässigt för mig en lös anställning i ett läge där det är svårt att få ett annat jobb. Då är man otrygg. Trygg kan jag däremot vara om möjligheten att få ett nytt jobb är stor, då spelar det mindre roll om min nuvarande anställning innebär att jag får sparken nästa dag. Flexibilitet på arbetsmarknaden är därför viktig, ja.
Hans! Nu är det också så att alla inte vill ha fasta jobb utan trivs utmärkt med frilanseriet och när marknaden behöver fria agenter så varför då inte acceptera denna anställningsform helt ut?
Nej, Sverige är inte särskilt modernt. Varken S eller M har kunnat presentera några aha-liknande teser utan kör på i gamla hjulspår.
V behöver nytänkande i landet. Vi behöver tänka innovation, framtidsvisioner och vi behöver väcka arbetslusten och skaparglädjen. Människor vill ha nåt nytt. Sossarna förlorade valet för de hade stelnat. Alliansen tappar stöd då de också har stelnat.
Var finns debatten om frihet, livskvalitet och möjligheternas marknad? Numera kallas allt:Krav o plikt och det fokuseras mer på det lilla antal som överutnyttjar systemet än på att skapa ett framtidsklimat värt namnet.
Att gå o reta sig på att några drar benen efter sig skapar ingen framtid. Den gruppen kommer alltid finnas. Däremot är krativitet en färskvara o tar vi inte vara på alla hungriga innovatörer i det här landet,kommer de söka sig näoing på annat håll.
”Trygg kan jag däremot vara om möjligheten att få ett nytt jobb är stor, då spelar det mindre roll om min nuvarande anställning innebär att jag får sparken nästa dag.”
Instämmer till fullo! Livskvalitet vore ju att slippa fast jobb och att jag under någon period kunna syssla med egna projekt o när jag behöver fylla på kassan tar jag mig ett jobb igen.
men det är ju tyvärr inte så samhället ser ut…