Gomorron Sverige-pellen Micke Leijnegard gör ett tappert men ack så misslyckat försök att ”motbevisa” att SVT skulle vara vänstervridet. I skottgluggen hamnar Per Gudmundsson och Lars Adaktusson och givetvis alla kanaler som inte anses vara lika förträffliga som SVT.
Leijnegard har egentligen inget konkret som styrker att SVT skulle vara opartiskt. Om han hade kommit med konkreta exempel på att den politiska bevakningen är opartisk hade man kunnat förstå poängen med denna debattartikel. Nu blir det bara pinsamt, ty Leijnegard har inget att komma med. Han anklagar TV4 för partiskhet eftersom Lennart Ekdal har en ”nyliberal sidekick” i Johan Hakelius. Leijnegard avslöjar sig själv när han plockar fram den gamla ”nyliberal”-etiketten. Använder han epitetet ”sossen” eller ”socialisten” på sig själv eller sina SVT-kollegor?
Leijnegard påstår att ”på Gomorron Sverige är vi petimeternoga med att ge plats åt båda sidor”. Alla som brukar följa diskussionerna i den där morgonsoffan vet att det inte är sant. Det senaste exemplet kom i måndags när klimatfrågan togs upp och en herre, påhejad av en av Leijnegards ”opartiska” kollegor, kunde fabulera fritt och sprida rena lögner utan att någon fick möjlighet att ta upp ett annat perspektiv. Men SVT kanske anser att klimatdebatten är över?
Att public service är en ”gemensam europeisk idé” har inget med saken att göra. Det är innehållet, inte formen, som är intressant när vi bedömer partiskhet och opartiskhet. Alla kanaler kan vara partiska, oavsett ägare. Att även andra europeiska länder har statliga public service-kanaler är inget argument. Att jämföra med TV8 håller heller inte eftersom det bara är SVT som slår sig för bröstet med den svulstiga parollen ”Fri television”. I Leijnegards värld är det bara SVT som har riktiga journalister – alla andra är lobbyister och springer kapitalets ärenden. Det är pinsamt, ynkligt och dessutom fåfängt. I ett svep sänker Micke Leijnegard sin egen trovärdighet.
Läs även Göran Skyttes observationer!
För det första så ter det sig för mig ganska uppenbart att du betraktar detta med dina politiska glasögon och därmed också tolkar själva företeelsen ”partiskt”. Sedan ingår det väl också i SVT:s uppdragsbeskrivning att bedriva kritisk granskning av makten d.v.s. regeringen. Nåt annat vore tjänstefel om du frågar mig.
Liksom Skytte nämner så får man hos SVT åtminstone se ur diskussionen går hos redaktionen om huruvida man skall välja vissa reportage m.m. och därmedges ocksåen viss förklaring till hur reportage är utformade osv.
Sen kan jag inte påstå att ex. ”Ordförande Persson” var någon vidare smickrande skildring av vår ex-statsminister och inte heller av sossarna som ett samlat starkt parti.
Iakttar på distans med viss underhållning hur alliansvänner försöker bota sin skrämselhicka över de häpnadsväckande svaga opinionsresultaten med alla möjliga metoder.
Jag betrakar världen utifrån mitt eget perspektiv, ja. Till skillnad från Leijnegard gör jag emellertid inte inte anspråk på att vara opartisk eller helt neutral. Ingen kan vara helt neutral, det är därför hyckleri att påstå att man är det. Det är bättre med program som inte hycklar med sin höger- eller vänsterprofil än program som utger sig för att vara neutrala men som ändå kommer att hamna i den ständiga diskussionen om höger- eller vänstervridning. SVT:s bevakning av amerikansk politik är ett närmast övertydligt exempel på den vänstervridning som Leijnegard m.fl. inte vill kännas vid.
Jag har inte kritiserat SVT för att de kritiserar makten, inlägget handlade över huvud taget inte om det utan om SVT:s hyckleri. Om du hade läst min blogg hade du kunnat se att jag inte är någon ”alliansvän”, jag har tvärtom konstaterat att regeringen till stor del förtjänar sitt usla opinionsläge. Men det är en annan historia.