Maud Olofsson föreslår att barnbidraget ska bli behovsprövat. Det är ett utmärkt förslag och inte en dag för tidigt att detta diskuteras. Skälet är att hon anser att det är orättvist att rika familjer kan lägga undan barnbidraget under sina barns uppväxt och därmed ge dem ett rejält startkapital när de blivit lite äldre medan familjer med små marginaler tvärtom måste leva på barnbidraget under de sista dagarna fram till lönen varje månad. Den exakta nivån för inkomstgränsen kan förstås diskuteras. Det viktiga är att vi får en diskussion om huruvida det verkligen är rätt att alla skattebetalare betalar bidrag till miljonärer.
Barnbidraget är en naturlig del av den universella svenska välfärdsmodellen. Ett argument för att det ska vara generellt även fortsättningsvis och inte inkomstrelaterat är att bidraget är till för barnet, alltså ska även barn till rika föräldrar få bidraget. Det är förstås en sanning med modifikation eftersom det är föräldrarna och inte barnen som har hand om pengarna innan barnen blir större. Att ge vissa barn en massa pengar på banken kan inte vara en prioriterad uppgift för alla skattebetalare. Ett annat argument, och kanske det mest frekvent använda, handlar inte om barnen utan om systemet. Om vissa får barnbidraget medan andra bara får betala, kommer legitimiteten att urholkas och den ”svenska” välfärdsmodellen på sikt att hotas.
Det sistnämnda argumentet säger dessutom en del om synen på människan i systemet. Att betala bidrag till välbeställda ska alltså anses vara i de fattigas intresse eftersom behovsprövade bidrag i förlängningen kan leda till att inte heller de fattiga får några bidrag. Den förmenta omtanken om att vissa skulle uppleva att de bara betalar och inte får något tillbaka är också svår att ta på allvar. Så är det ju redan i dag på många håll. Ensamstående, friska människor med en medelinkomst har inte mycket att hämta i det svenska välfärdssystemet. Vissa måste vara nettoförlorare i detta gigantiska maskineri. Det i sig är ett argument emot det.
Vad sänder ett flexibelt barnbidrag för signaler till barnen? Hur ska staten någonsin kunna motivera att Anders får mer i barnbidrag än Lisa (en del barn får faktiskt bidraget själva) för att Anders föräldrar har en annorlunda social situation? Är inte Lisa mycket värd i statens ögon?
Poängen med barnbidraget är ju att det ska uppmuntra till ”barnproduktion” och att det inte ska kännas som en gigantisk belastning för föräldrarna rent ekonomiskt. Detta måste gälla alla inkomstgrupper och hudfärger.
Jag avskyr fördelningspolitiken i det här landet. Svensson genomsyras av så mycket jantelag att varje förslag som innebär försämringar för höginkomsttagarna ska applåderas och genomföras.
Eller okej, ta bort barnbidraget för höginkomsttagare om det kompenseras med sänkt marginalskatt och sänkt statlig skatt.
Att barn skulle reta varandra för att vissa får barnbidrag och vissa inte är inget argument för att slänga tusenlappar efter miljonärer. Hur ska staten någonsin kunna kontroller så att alla barn får likvärdiga ekonomiska förhållanden? Det är inte möjligt. Hur många av oss har förresten inte växt upp väl medvetna om att våra klasskamraters föräldrar har så god ekonomi att deras barn får tusentals kronor undansatta varje månad? Det handlar inte om jantelag i det här fallet. Nu när vi har ett välfärdssystem får vi argumentera för förändringar utifrån dessa förutsättningar och då är generella bidrag ett absolut no-no.
Vad marginalskatterna och statsskatten beträffar finns bara en vettig lösning: inför en rättvis platt beskattning.
Ett till argument för att barnbidraget skall vara generellt och inte behovsprövat är att om det blir så att bara fattigare får bidraget så kan det bli anledning till att enskilda barn kan mobbas och kallas för ”barnbidragsbarn” eller nått precis som socialbidragstagare idag kan kallas för socialfall!
Bästa lösningen är att byta ut namnet och kalla det för barntillägg, detta tillägg skall läggas på lönen samt beskattas. De som kommer över en viss gräns i inkomst kan då få extra skatt på tillägget så att de knappt inte får ut någonting av tillägget om de bara har ett barn. För de med fler barn blir tillägget större och det skall då krävas ännu högre inkomst innan den större summan blir bortkattad. Tillägget skall vara skattebefriat för personer med inkomst understigande 18.000kr.
Vad tycker du om den iden?
skyforce6,
Precis som anfört tidigare anser jag inte detta vara ett argument för att ge miljonärer bidrag. Din idé låter mest som ett spel för gallerierna, inte en meningsfull lösning. Grundfrågan tycker jag är att människor som inte behöver bidrag för att klara sin ekonomi heller inte ska ha några. Jag har sett hur vissa föräldrar som fått frågan om barnbidraget sagt att de vill ha det därför att de då kan lägga undan pengar till sina barn. Klart att de vill ha pengar! Jag skulle också vilja ha tusen spänn extra i månaden (och som student skulle jag dessutom behöva dem). Att de vill spara pengar till sina barn motiverar inte att de ska få bidrag.
@Skyforce6
Förutom att jag håller med det som Hans skrev så vill jag tillägga att det nog inte löser problemet med mobbning. Barn kommmer bara att hitta nya saker att mobbas för (eller nya offer). Det är som med skoluniform, det löser inte problemen utan man måste tag i roten vilket är respekten för andra människor och att alla är olika. Att ha åtgärder som skall likrikta människor för att de inte skall bli utsatta är bara att bekräfta att det inte är okej att vara annorlunda.
Men grejen med min ide är ju att de som har höga inkosmter får större eller hela tillägget bortskattad. Det skall alltså vara en hög punktskatt på detta tillägg och ju mer du tjänar desto mer av det skattas bort. på detta sett får bara personer med inkomst understigande 18.000 kr hela bidraget medans de som tjänar över den gränsen får allt mindre och tillslut vid en viss inkomst( låt säga ett helt basbelopp a 36.000Kr så får man inte längre ut någonting). På detta sätt undviker man att miljonärerna får några bidrag.