Tidigare under kvällen hade stockholmaren och de från gnällbältet inflyttade stockholmarna beklagat sig över krogsituationen i Stockholm. Tydligen är det lag att man måste känna någon för att komma in på de populära klubbarna. Hur kul kan det vara att vara turist i Stockholm om man inte kommer in någonstans? I Shanghai är situationen helt annorlunda. Här kan man utan problem tillsammans med sina vänner gå till alla klubbar. I värsta fall är det en kort kö och en inträdesavgift (då ingår dock oftast en drink). Jag har svårt att förstå hur man kan välja att stå i en kö och förnedra sig. Alex i Kina står inte i kö. Han går till ett annat ställe.
Bloggen Alex i Kina sätter huvudet på spiken och ger oss en god anledning att bojkotta Stockholms bedrövliga krogliv och ha festen hemma i stället.
Vadå bedrövliga? Det är såvitt jag känner till, och jag anser mig ha relativt bra koll, endast ett fåtal ställen i Stockholm som kräver att man ”känner” någon för att man ska komma in. Typ gästlista. Kanske 1% av alla stans ställe är sådana. Man kan luras att tro att detta är norm i och med att de flesta av dessa ställen återfinns i centrala Stockholm nära Stureplan. Står man där en fredagkväll klockan 23:00 så kan det vara svårt att bara vandra in på närmaste klubb eller bar. Men för det första är det inte omöjligt, det kanske bara krävs att man köar en viss tid. Och för det andra finns det flera hundra andra ställen i Stockholm som är extremt lätttillgängliga. Jag tror nog att även 1% av Kinas uteställen är svåra att komma in på men så ser världen ut generellt, vissa saker finns inte tillgängliga för alla.
Så vad exakt är det du menar är så bedrövligt med Stockholms uteliv? Att du inte kommer in på Spybar? De flesta kommer inte in på Spybar och tycker man att det är en orättvisa som förstör hela stans uteliv så förstår jag att man inte återfinns på några gästlistor för då är man nog inte särskilt kul som gäst ändå. Eller hur menar du med ditt inlägg egentligen?
Med långa köer krävs det ofta att man ”känner” någon för att få komma in i rimlig tid. Inte överallt alltid, men ofta. Detta gör att det blir en sorts statusgrej att stå i en lång kö och sedan kunna marschera förbi alla frysande och förväntansfulla blivande krogbesökare som bara längtar efter att få gå in och betala en halv förmögenhet för en dåligt tillblandad drink. Eller som Magnus Betnér uttryckte det:
”Stockholmare tycker att det är okej att köa en timme för att komma in på ett ställe där ölen kostar 60 spänn … Är vi intelligentare [än lantisar] är vi jävligt bra på att dölja det i alla fall.”