Att tanka bilen är inte det roligaste man kan göra. Särskilt inte när priset knäckt 13-kronorsvallen. Jag minns när priset klättrade över 10 kronor, då det inte längre fick plats på bensinstationernas pristavlor. Då kändes det på något sätt som att gränsen var nådd. Det fanns en stor opinion för att sänka skatterna på bensin. Borgerliga partier drev frågan kontinuerligt lokalt och på riksplanet tog kristdemokraterna tag i frågan så sent som innan valet 2006. Sedan har det inte hänt någonting och bensinpriset fortsätter att skena.

Statens institut för kommunikationsanalys (Sika) menar att Sverige måste dubbla bensinpriset (läs skatten) för att de uppsatta utsläppsmålen 2010. Det handlar alltså om en prisnivå på nästan 28 kronor litern. Sorry alla som bor i glesbygd och är beroende av bilen för att arbeta, handla och över huvud taget ta sig utanför byn. Ni får helt enkelt vänta på de bussar som aldrig kommer. Och bussbiljetterna blir förstås också dyrare när bränslet kostar det dubbla.

Trots kraven på att underkasta sig den nya klimatreligionen lever många sina liv som det erbjuds. Det har blivit billigare att resa utomlands, alltså reser vi mer. Thailand, en flygresa på upp till 13 timmar, har tagit över platsen som det mest populära resmålet för bland svenskar. Ingen klimatångest så långt ögat når här. Det är en positiv utveckling mitt i all klimathysteri. Vi är alltså inte villiga att avsäga oss den frihet och självständighet som det moderna livet erbjuder oss. Bilen behöver dessutom många av oss dagligen.

Mot bakgrund av detta tror jag att det fortfarande finns en opinion mot stigande skatter på bensin som politikerna kan utnyttja. Frågan är bara: vem vågar?