Attacken på Johan Norbergs blogg väcker tankar om yttrandefrihetens bräcklighet och samtidigt dess oerhörda värde. Jag hade i dag en liten diskussion om yttrandefrihet för nazister och andra extremister med en person som anser att det är OK att exempelvis störa nazistiska demonstrationer – och att de helst inte borde få demonstrera alls. Bara för att de tycker knasiga saker.

Jag har ryckt ut till nazisternas försvar i yttrandefrihetsfrågor tidigare och gjorde det igen. Självklart ska de få demonstrera, även på nationaldagen. Varje gång sådana här frågor diskuteras måste man vända på resonemanget. Vore det OK om nazisterna störde din demonstration? Vore det OK om du inte tilläts demonstrera för att någon ansåg att dina åsikter var vedervärdiga? De flesta skulle svara nej och plötsligt visar det sig att de helt har missat grundtanken i en yttrandefrihetslag som ska gälla alla människor.

Yttrandefriheten är en av våra allra viktigaste friheter. Utan den kan politiken inte ifrågasättas. Utan den kan varken du eller jag göra oss hörda. Det vissa inte verkar förstå är att det inte främst är för socialdemokrater och folkpartister vår yttrandefrihet finns. De tycker inget kontroversiellt och när det gäller yttrandefrihet för maktens åsikter har den funnits i alla regimer genom historien, inte minst tyranniska system. Det är för nazister, kommunister, religiösa fundamentalister, aggressiva ateister och alla möjliga minoriteter som yttrandefriheten behövs.