Ännu en gång går en kvinnlig politiker ut och kräver att sexköpslagen ska skärpas. Vi har sett det tusen gånger förr och några nya argument framkommer givetvis inte. Inte ett ord sägs om effekterna av lagen (som nu ”utvärderas”, vilket betyder att utredaren letar efter argument att skärpa den) för sexsäljarna. Denna grupp är irrelevant för politikerna, trots att det är framför allt dessa människor som berörs av lagstiftningen. Ingen vill lyssna på dem och när någon väl gör det (som faktiskt skedde i Socialstyrelsens Kännedom om prostitution 2007), plockar ingen politiker upp tråden. Rapporten nämns aldrig ens. Det är en arrogans utan dess like mot alla sexarbetare.

I vanlig ordning handlar det om att ”markera” att det inte ska vara okej att ”köpa andra människors kroppar”. Har ni sexpuritaner inget annat än gamla repiga fördomsskivor att spela? Det är ingen kropp som köps, det är en tjänst som utförs med kroppen! Hur förblindad måste man vara för att inte inse detta? Låt mig ta ett exempel. Jag tog en helkroppsmassage i Beijing. Rygg, nacke, mage, fötter, huvud, lår, allt. Förutom själva organet då. Men Långt Upp I Grenen hade kunnat vara ett passande namn på massagestället. Jag låg och fundera över just skillnaden. Enligt radikalfeministisk teori uppstår nämligen ett maktförhållande mellan köpare och säljare av sexuella tjänster. Köparen (som är en äcklig, rik gammal gubbe som inte kan få sex på annat sätt) utnyttjar säljaren (som är en desperat, narkotikaberoende tvångsprostituerad eller något liknande). Om massösen hade masserat en centimeter åt sidan och därmed knådat självaste Gustav Adolf, hade jag utnyttjat henne då? Skulle jag plötsligt befinna mig i en maktposition gentemot massösen (tänk den tanken när du ligger nedknådad på en brits och biter ihop käkarna) och därmed göra mig skyldig till ett brott som skulle kunna sätta mig i fängelse? Nej, vi skulle vara två vuxna personer som gjort en affärsöverenskommelse. Jag får massage, hon får betalt. Det är ingrediensen av sex som är så förblindande för somliga.

Justitieminister Beatrice Ask ”ser fram emot” de förslag som den pågående utredningen väntas komma med. Den borgerliga regeringen lär således knappast förhindra att en redan usel och misslyckad feministisk lag blir ännu sämre. Det är bara att ge upp alla förhoppningar om att denna alliansregering någonsin kommer att driva igenom något i liberal riktning. Fanns det en politisk skamvrå vore den fullpackad vid det här laget.