Sönderslagna skyltfönster. Kaos i trafiken. En misshandlad man. En massiv polisinsats. För våra skattepengar. Ja, du gissade rätt. Vänstern har varit ute och demonstrerat igen. I vanlig ordning är det tredje man som drabbas. Affärsinnehavare får sina fasader nedklottrade och sina fönsterrutor sönderslagna av människor som säger sig stå för ”rättvisa och solidaritet”. Det handlar om medelklassungar som inte verkar ha växt ur galonbyxorna som trampar omkring på stadens gator och pratar om att ”en annan värld är möjlig”. Varje gång får vi se vad denna andra värld egentligen handlar om: våld och intolerans.
Jag ska inte dra alla demonstranter över en kam, majoriteten varken klottrade eller slog sönder skyltfönster. Men jag måste ändå påpeka det faktum att vänsterns demonstrationer alltid leder till skadegörelse och våld. De fredfulla demonstranterna skyller alltid på den lilla minoriteten som orsakar eländet, men mest av allt skylls det på polisen. Det är alltid polisen som provocerat fram bråk och skadegörelse (det vore intressant att se hur polisen gör när de provocerar fram det sistnämnda…), om man får tro vänsterdemonstranterna.
Och är det inte polisens fel, skyler man över det hela med uttalanden som påminner om Mikael Wiehes efter Göteborgskravallerna: ”Vad är ett krossat skyltfönster mot ett skövlat folkhem?” Detta vidriga försvar av våld på tredje man får mig att kväljas. Det är svårt att bemöta det nyanserat.
”Rättvisa och solidaritet” var det, ja…
Hans motpol:
Jo, nog har du svårt för det nyanserade alltid. Den stora EFS demonstrationen under lördagen var helt fredlig. Det var faktiskt reclaim the street festen också tills stenkastarna dök upp.
Mannen som misshandlades tillhörde vänstern. Det kan du inte ha missat. De som misshandlade honom var stenkastarna, vilka åtminstone inte jag räknar till vänstern. (De är ju snarast motståndare till EFS.)
Men du har rätt att en del alldeles i onödan skyller på polisen. Min (och många andras) uppfattning är att polisen var väldigt bra. När jag passerade in till EFS pratade jag med några poliser och undrade varför de var så många. De hade fått tips om stenkastarna sa de.
Den annorlunda värld vi pratar om är inte stenkastarnas. Det vet du säkert. Om du verkligen nyanserat vill ta del av idéerna måste du nog göra en djupdykning i de mer seriösa delarna. De finns. Men som det alltid är med idéer så är de – just idéer, samtals- och tankefrön. De ska användas så.
Fast jag missade visst något. Mannen som blev misshandlad tillhörde inte ESF. Han råkade passera, fick glassplitter på sig och kastade tillbaka stenar mot människor.
Jag har större förståelse för att man angrep honom om han faktiskt kastade stenar mot folk. Det måste förstås stoppas. Å andra sidan visar det väl på vådan av att kasta stenar mot fönster om man befinner sig i ett uppretat tillstånd och inte ser att människor passerar. Att få delar av ett stort fönster på sig är inte särskilt trevligt.
Du gör en klockren analys.
Solidariteten i att förstöra för tredje man har jag också svårt att se och förstå, men å andra sidan är jag inte en upplyst vänstervriden man.
Leob,
Bra att du reder ut vad som hände. Men faktum kvarstår: varför blir det nästan alltid bråk? Varför lyckas inte den där stora fredliga majoriteten själv ta hand om stenkastarna? De drar ju hela spektaklet i smutsen, nicht wahr?
Polisen borde ha ingripit, det är de flesta(utom polisledningen och förmodligen demonstranterna) ense om. Att stå och titta på när människors egendom förstörs är inte acceptabelt.
Hans motpol:
Tack, jo visst är det så att stenkastarna riskerar att dra det hela i smutsen. Åtminstone som jag ser det och jag blir rejält arg.
Jag tycker emellertid att polisen hanterade det hela bra. Jag tror att det är fel att se det som om de inte gjorde något. De gjorde ett val för sitt agerande som de bedömde var det bästa. Och det var ett bra val tycker jag. Troligen hade ett mer aktivt ingripande för att visa sig duktig varit ett rejält felsteg. Såvitt jag bedömmer så är det en läxa som polisen har lärt sig efter det fatala misslyckandet under demonstrationerna mot WTO i Göteborg.
Det märktes också under lördagens stora demonstration som ju var anordnad av ESF (till skillnad från gatufesten) att det varit ett bra val. Den var helt fredlig och förhållandet till poliserna var hjärtligt. I alla fall de jag pratade med när jag gick i tåget.
Det är svårt att sitta i efterhand och analysera polisens agerande, särskilt som åsikterna om hur läget var där och då går isär. Poliserna själva, åtminstone de som kommit till tals, verkar ha varit frustrerade över att ordern var att avvakta i stället för att ingripa direkt mot människor som ägnade sig åt skadegörelse. Nu hävdas det förvisso att polisen vet vilka som är de skyldiga och om det stämmer och om det kan styrkas är det givetvis bra.
Likafullt måste man fråga sig vilken polisens roll är i detta sammanhang: dels att se till att demonstrationsfriheten kan värnas och att bråk inte uppstår, dels att skydda människors liv och egendom. Det senare lyckades man uppenbarligen inte med. Man kan inte, som vissa brukar göra, anklaga polisen för provokation bara för att de ingriper mot skadegörelse eller våld. Det är faktiskt deras jobb att ingripa och jag tror att det är utifrån detta synsätt som många poliser upplever frustration över den beordrade passiviteten.