Det har varit många turer med värnplikten fram och tillbaka. Nu verkar ett avskaffande äntligen vara på gång. Men regeringen går egentligen bara halvvägs.
Pliktutredningen föreslår att värnplikten avskaffas i fredstid. Lagen kommer alltså att vara vilande till den dag då Sverige mot förmodan hamnar i krig. Då kan regeringen gå till riksdagen och be att den väcks till liv igen.
Det är förstås bra att det blir en ändring. Att skicka unga män i nästan ett års tvångsarbete kan aldrig vara acceptabelt. Nu har värnplikten mest varit en pappersprodukt de senaste 10 åren. När jag mönstrade för åtta år sedan behövde jag inte göra något annat än att visa totalt ointresse för att slippa lumpen. Kanske hade jag bara tur. Men av 31 personer i vår klass gjorde såvitt jag vet bara två stycken värnplikten. Och en var kvinna. Det har alltså i princip varit frivilligt under en tid.
Lite fånigt blir det ändå att behålla värnplikten i händelse av krig. Att ha en värnplikt i fredstid går väl an, det värsta som kan hända är att man får slita mot sin vilja i ett knappt år. I krigstid förväntas man emellertid offra sitt liv för landet. Då är värnplikten en fråga på liv och död. Självfallet ska värnplikten plockas bort helt och hållet! Och mönstringsplikten bör också plockas bort.
Staten ska inte tvinga medborgarna att dö för dess existens. Skulle Sverige hamna i krig får vi alla göra ett övervägande om vi vill försvara landet. De flesta skulle nog göra det. Men beslutet måste vi få fatta själva.
Intressant tanke; I ofred får var och en välja om man vill försvara landet eller lämna det åt ett oblitt öde. Tycker nog att det beslutet skall tas långt innan så att en, förvisso eventuell, förmåga till försvar kan skapas och bibehållas över tid.
Tur att man han få en gedigen utbildning i försvaret på ett pansar kompani en gång i Sverige så man kan ta tjänst i en eventuell anfallande fiende istället om man vill klara sig eftersom stollarna här hemma förmodligen borde varit de som avsatts.Undrar var alla dessa fegisar ska gömma sig om det en dag brakar loss,hmmmm.
Pelle
… och hur menar du att vi skulle fatta det beslutet? Och hur ska vi tala om för staten huruvida vi står till statens förfogande eller inte?
Nej, den här gången håller jag inte med dig, även om du har rätt i vissa saker.
Det fåniga med att behålla värnplikten i ”händelse av krig” är väl att innan vi ens fått ut en inkallelse så är kriget över.
Globetrotter,
Det kan lösas på en rad olika sätt. Vi kan, precis som vid organdonation, ge vårt medgivande i förväg. Skicka mig en blankett med två valmöjligheter på så ska jag skriva under den. Vill vi ändra vår ståndpunkt, bör vi få möjlighet att göra det också. Egentligen är det inte så komplicerat. Den som känner att det finns ett stort värde i att försvara landet mot yttre fiender, vilka det nu kan tänkas vara, har förmodligen även intresse i att mönstra och göra militärtjänstgöring. Hur många det rör sig om, skulle säkert påverkas ganska mycket av världsläget. Fortsätter Ryssland i odemokratisk riktning, får vi terrorhot mot Sverige etc. kanske fler känner att de vill sluta upp. Personligen skulle jag nog bli en rätt dålig soldat.