Oppositionen skulle enas innan jul och nu har de kommit samman. De söker mandat för att bilda en gemensam regering efter valet 2010. Men egentligen är de mest ense om att de är oense. Splittringarna är tydliga när det gäller EU, försvarspolitik, utrikespolitik, ekonomisk politik och näringslivsfrågor.

Det är bra att alternativen i svensk politik har blivit tydliga. Eller alternativ och alternativ… Det står mellan ett dåligt alternativ och ett ännu sämre. Inget av regeringsalternativen vill öka den personliga friheten för dig och mig. Det som skiljer dem åt är parenteser i marginalen och om vi ska ha en skallig statsminister med hundögon eller en fjäderlätt politiker som av rena anständighetsskäl borde ha tagit farväl av politiken efter den bedrövliga hanteringen av Estoniakatastrofen. Sahlin eller Reinfeldt… Ärligt talat, vem fan bryr sig? Sosse som sosse.

Det blir inget roligt val 2010. Om tanken på Lars Ohly som minister är fullständigt outhärdlig ger tanken på fortsatt Reinfeldtstyre svåra kväljningar. Klyschan ”pest eller kolera” känns ovanligt träffsäker. Frihetligt sinnade kommer med största sannolikhet inte ha något att rösta på. Efter FRA- och Ipred-frågorna har vi fått svart på vitt att det inte finns några riktiga liberaler i Sveriges riksdag och vem vågar lita på att himlen skulle sända oss någon inom två år? Sofflocket eller Klassiskt Liberala Partiet ter sig alltmer som de två enda utvägarna.