Enligt Aftonbladet hävdar en rad psykiatriker i tidskriften New Scientist att det stjälper mer än det hjälper att behandla en deprimerad människa med starka antidepressiva mediciner. Lättare depressioner kan tvärtom vara nyttigt eftersom det får oss att stanna upp och reflektera i vardagen. De verkar utgå från tesen ”det som inte dödar, härdar”. Så går det inte att resonera med depressioner.
Resonemanget bör endast ses med betoning på lättare depressioner. Ett allvarligt depressionstillstånd kan vara rent livsfarligt. Jag upplever att det slängs lite för lätt med begreppet depression. Depression är inte bara lite tillfällig nedstämdhet, det krävs mer än så för att ge en person en depressionsdiagnos. Det handlar om att det under en tid, förutom nedsatt förmåga till glädje, kunnat skönjas sömnstörningar, viktminskning/ökning, oerhörd trötthet och energilöshet samt koncentrationssvårigheter. Därtill kan tillkomma dödslängtan och tankar på självmord i olika utvecklade stadier.
Jag kan emellertid instämma i att antidepressiva mediciner kommit att ses som någon sorts mirakelkur mot varje negativt tillstånd i livet, om det nu är delvis det psykiatrikerna tänker på, och att de utdelas lite väl lättvindigt i vissa fall. Kvällspressen gör sitt bästa för att informera om ”lyckopiller” som likt en knapptryckning ska få oss att må bättre. Så fungerar inte antidepressiva mediciner.
Livet går upp och ned för oss alla, men det betyder inte att alla människor genomgår depressioner under sina liv. Den som har drabbats av en depression vet efter tillfrisknandet vad det är frågan om.
Ja. Det var ganska tröstande att läsa det här, kändes mindre ensamt.