Sverige har flest våldtäkter i EU, basunerar SvD och DN. Men stämmer det verkligen?

I Sverige anmäls över 5 000 våldtäkter årligen, vilket utslaget på den ringa befolkningen är avsevärt mer än i andra europeiska länder. Frågan är då vad vi ska dra för slutsatser av detta. Onekligen är anmälningsbenägenheten i Sverige större än i andra länder. Men vi ska vara väldigt försiktiga med att påstå att våldtäkter för den sakens skull är vanligare i Sverige och, som studien antyder, skylla detta på ”efterfester, tidig sexdebut, hög alkoholkonsumtion, fri sexualitet och rätten till ett sent nej” (huruvida sexualiteten är ”fri” i Sverige är en lång separat diskussion som vi kan lämna därhän för tillfället).

Att vi i Sverige skulle ha fyra gånger så många våldtäkter som våra nordiska grannländer låter inte rimligt. Det saknas saklig grund för en sådan anmärkningsvärd skillnad om vi inte kan förklara det med ländernas lagstiftning på området och en varierande anmälningsbenägenhet. Det hävdas i studien att hänsyn tagits till ökad anmälningsbenägenhet men att skillnaderna består ändå. Då är frågan hur det går att veta det med exakthet. Våldtäkt i Sverige är i lagens mening inte detsamma som våldtäkt i Italien eller i Grekland. I Sverige har det feministiska inflytandet förändrat sexbrottslagstiftningen och vidgat, det vill säga förringat, våldtäktsbegreppet. Det har naturligtvis betydelse för hur många anmälningar som rör ”våldtäkt” i stället för ”sexuellt utnyttjande”. I Sverige är vi på väg mot en omvänd bevisbörda där det är den tilltalade som ska bevisa att det påstådda offret ville ha sex.

Undersökningen är gjord av EU-finansierade fonden Daphne II, som mellan 2004 och 2008 arbetade mot ”våld mot barn, unga och kvinnor i Europa” till en kostnad av 50 miljoner euro.