”Nu är det Kina och USA som leder världen. Om nio år har vi kanske gått om amerikanarna också.”
SvD:s Ola Wong, som bor och verkar i Shanghai, får av sin frisör en liten inblick i hur kineserna ser på västvärlden. Det illustreras bäst av The Economist. De har ofta helt briljanta omslag och detta är inget undantag. Ur det kinesiska perspektivet är Europa en samling dekadenta småstater som går att spela ut mot varandra. På kartan representeras vi av lyxmärkena Prada och Hermes. Mot Afrika kastas lystna blickar för att få del i alla naturresurser (vilket i någon mån alltid har varit västvärldens strävan). I USA har Wall Street orsakat en spricka genom hela samhället och den vanligtvis så stolta Frihetsgudinnan står med en tiggarskål och ber om allmosor. Det är förståeligt om kineserna uppfattar USA på det sättet just nu med tanke på amerikanska politikers vädjan till Kina att fortsätta stödja den amerikanska ekonomin.
När jag var i Beijing 2007 träffade jag en amerikan och tog några öl. Eftersom han inte bara var turist som jag utan faktiskt bodde i den kinesiska huvudstaden fick han motta en mängd nyfikna frågor. Jag undrade förstås varför han var där. Jag minns orden tydligt. ”I’m here to witness the birth of the new super power and the fall of our own.” Han sade det med ett snett leende. Och det var långt före finanskrisen.
Högmod går före fall, brukar det heta, och det gäller givetvis även Kina. USA har under lång tid varit en arrogant supermakt som kunnat göra lite som den velat. I dag ber amerikanska politiker kineserna om hjälp för att inte den egna ekonomin fullständigt ska kollapsa. Det är aldrig önskvärt med en enda dominant makt i världen eftersom en persons beslut (presidentens) kan få sådana oerhörda konsekvenser för hela världen för lång tid framöver. I någon mån är det därför önskvärt med konkurrens om positionen som världens supermakt. Både USA och Kina inser dessutom att de är oerhört beroende av varandra för sin egen ekonomiska utveckling. Utan västerländska konsumenter kan inte Kinas industri växa och utan en hög tillväxt kan inte Kina fortsätta att utvecklas.
Kina kommer utan tvivel att stöta på problem, nederlag och besvikelser. Men det känns som ett land med sin absolut bästa tid framför sig. Tänk om vi bara fick se en lika positiv utveckling vad mänskliga rättigheter beträffar…
Kan rekommendera ”The Post-American World” som är skriven av The Economistmedarbetaren Fareed Zakaria. Handlar om just det du skriver om, väldigt intressant!
Ska kolla!