”De nya moderaterna har valt sin väg. De får klara sig med Blondinbella i stället.”

HAX förklarar i ett lite dystert inlägg varför han inte kommer att kunna rösta på Moderaterna. Det går helt enkelt inte att med gott samvete rösta på ett parti som skjuter den personliga integriteten i sank på det sätt som Moderaterna gjort under den senaste mandatperioden. Därmed är det inte möjligt för en frihetsvän att rösta på något av de borgerliga partierna i valet till Europaparlamentet.

Jag delar den analysen. Jag kan förstå att frihetliga människor väljer att stanna i de borgerliga partierna för att kunna påverka inifrån (även om jag inte tror särskilt mycket på det i dagsläget). Men jag kan inte förstå hur frihetligt sinnade utanför partierna med gott samvete kan rösta på dessa partier när de uppenbarligen står för helt andra ideal. Jag har all respekt för Christofer Fjellners arbete för frihandel och mot förmynderi och övervakning. Men det hjälper föga när han företräder ett parti som blivit alltmer kollektivistiskt sedan Fredrik Reinfeldt tog över rodret. Det avspeglas både på hemmaplan och på EU-nivå. En sann liberal kan helt enkelt inte stödja detta.

Jag har valt att inte rösta alls i valet till Europaparlamentet eftersom jag inte känner någon önskan att legitimera ett EU som står för helt andra värden än jag. EU har utvecklats till något jag inte längre kan försvara. Jag tror inte längre på en positiv förändring. Piratpartiet har rätt när de säger att rött eller blått inte spelar någon roll i praktiken. Oavsett färg på majoriteten i parlamentet kommer vi även fortsättningsvis att få jordbruksstöd, övervakningsdirektiv, regleringar samt en enorm och ständigt växande EU-elit som smörjer sitt krås med våra skattemedel. För kandidaterna handlar det om chansen att komma till ett veritabelt smörgåsbord av pengar och förmåner. Politiken är en liten bonus. Och svenska folket verkar inte känna till en bråkdel.

Hur jag ska göra i riksdagsvalet om ett drygt år vete gudarna. Jag röstade på Centerpartiet 2006 och även om partiet fortfarande är det mest vettiga, eller minst galna, av de borgerliga partierna kan jag inte stödja ett parti vars värderingar på så många punkter skiljer sig från mina egna. Jag har trots allt en moralisk kompass. Att rösta på enskilda vettiga kandidater är ingen framkomlig väg i ett system där den enskilde ledamoten inte betyder något, där rösten i slutändan hamnar på partiet och inte personen. I ett sådant system är det partilinjen du röstar på, inte ledamöternas egna åsikter.

Det finns ännu tid att grunna på inför nästa riksdagsval. Inför Europaparlamentsvalet är dock mitt val fattat – som synes nedan.

Jag klipper mitt röstkort. Intressant nog har människor i min närhet,
som alltid brukar rösta, valt att göra detsamma denna gång.