Jag skulle förmodligen inte ha röstat på Barack Obama om jag vore amerikansk medborgare, men det kändes onekligen som en frisk fläkt när han vann valet och tog över efter George W Bush. Bara att slippa se en gråhårig gubbe som president är lite upplyftande.
Nu handlar dock politik om mer än hudfärg och ålder. Och jag måste säga att Obama har imponerat på mig under sina första månader som amerikansk president. Han har gett ett intryck av att veta vad han vill och vara villig att agera. Pressen på honom är enorm och hur han än agerar kommer många människor, som kommit att se honom som någon sorts frälsare, att bli besvikna. Det är oundvikligt. Jag tror ändå att USA kan vara på väg i rätt riktning efter åtta års mörker. Den positiva aura som fortfarande omger Obama vart han än kommer öppnar upp för framgångar som annars kanske inte hade varit möjliga. Detta måste han utnyttja.
Barack Obama bröt genast med Bushs politik. Tydligast har detta uttryckts i utrikespolitiken, där behovet av en förändring varit som mest angelägen för oss som inte bor i USA. Obama lovade att stänga Guantánamolägret på Kuba. Jag var lite skeptisk till hur detta egentligen skulle realiseras och om Obama verkligen skulle våga. Men presidenten verkar stå fast vid sitt ord. Den rättsvidriga interneringen av misstänkta terrorister, tortyr, hela paketet känt som extraordinary rendition, ska upphöra. Erkännanden som tillkommit under tortyr ska ogiltigförklaras. Den amerikanska administrationen visar upp en både förändrad retorik och praktik. USA kan börja bygga upp sitt anseende igen.
Obama var tydlig i sitt tal – Guantánamo har skadat USA mer än det har hjälpt i terroristkampen: ”Det minskar villigheten hos våra allierade att arbeta med oss i kampen mot en fiende som opererar i flera olika länder. Hur man än ser det så överstiger kostnaden för att hålla det öppet, svårigheterna i att stänga det.”
Helt enkelt är det inte. Men det måste göras. USA ska inte, i kampen för demokrati och frihet i världen, begå brott mot mänskliga rättigheter. Förre vicepresidenten Dick Cheney har krupit fram ur sin håla och helt ogenerat försvarat tortyr i kampen mot terrorismen. Det markerar ännu tydligare hur viktigt det var att Bush äntligen kastades ut och att Obama tog över.
Tydligast har det absolut inte varit i utrikespolitiken. Däremot gällande retoriken som omger utriksepolitiken. Eftersom jag inser att du och jag har olika politiska åsikter, så ska jag inte här gå in på alltför mycket vad jag tycker, utan snarare bara konstatera att just utrikespolitiskt har han inte förändrat särdeles mycket. Det finns en mjukare framtoning och beslutet att stänga Guantanamo var nödvändigt och positivt. Han har även gjort vissa andra ändringar utrikespolitiskt, där det framförallt är mindre religiöst moraliserande som gäller.
USA har alltjämt en imperialistisk syn på sin omvärld och man kommer at fortsätta att stödja en annan ockupationsmakt, apartheidstaten Israel.
(Såg även att du går på socialhögskolan i Sthlm. Där gick jag ut för några år sedan. Utbildningen var dessvärre inte alltör bra, studietakten för låg, kraven på eleverna och lärarna är för låga. Lycka till med dina studier!)
Nå, vi har helt olika utgångspunkter så det är inte märkligt att vi även hamnar olika i denna fråga. Jag anser emellertid att Obama har tagit ett viktigt steg bort från Bushs konfrontationspolitik på utrikesområdet och börjar prioritera dialog. Vi får se hur det går. Efter Bush kan det bara bli bättre. Obama är dock ingen fredsduva, märk väl.
Vad Socialhögskolan beträffar håller jag helt med om de låga kraven (även om det nya Bolognasystemet med sjugradiga betyg, som vi är först med att ta del av, har förbättrat kvaliteten). Utbildningen är en berg- och dalbana vad gäller krav och kvalitet – från riktigt bra till undermåligt. Jag pluggar dock kinesiska på halvtid så jag har fullt upp ändå.