Att Europaparlamentarikerna är synnerligen välbetalda är ingen nyhet. Men få verkar vilja förändra detta. Det är klart att de måste få extra resetillägg bara för att det är så jobbigt att resa. Och 40 000 i månaden för att kunna handla lite kontorsvaror. Sådant är ju dyrt, titta på Svanströms bara.

Vad kan man göra i stället? Jo, visa sig givmild! Det har blivit allt mer populärt att skänka bort en del av sin höga lön om man är Europaparlamentariker. I alla fall bland svenskar. Vänsterpartiets Eva-Britt Svensson säger att hon skänker till miljörörelser och kvinnojourer. Kristdemokraternas Ella Bohlin säger att hon kommer att sänka pengar till Ecpat om hon kommer in i parlamentet. Och Junilistans Sören Wibe vill bara ta ut en riksdagsledamots lön och skänka resten till ”svenska staten” (har han Statens bankgiro, tro?).

I stället för att driva att de perverst höga ersättningarna, som alla skattebetalare givetvis får stå för, sänks till rimligare nivåer ska alltså politikerna tävla i vem som kan skänka bort pengar till bäst ändamål. ”Rösta på mig, för jag skänker pengar till utsatta barn”. Det är så att man kan ramla av stolen.

Har avståndet mellan politiker och medborgare någonsin varit större än nu?